Å andra sidan

Å andra sidan

Ur led är tidningen

MassmedialtSkapad av Lennart Forsberg mån, oktober 22, 2018 09:03:45

Idag har jag fattat ett stort beslut.
Jag har sagt upp min pappersprenumeration på Västerbottens-Kuriren.

Jag som säger upp min pappersprenumeration har levt med Västerbottens-Kuriren i hela mitt 71-åriga liv. Under årens lopp har många andra papperstidningar också passerat revy. Jag är inte bara uppväxt med VK och VF, i mitt barndomshem fanns också AT, Dagens Nyheter, Aftonbladet och Expressen... ja, ibland även Umebladet, Nordsvenska Dagbladet, Morgontidningen och Stockholmstidningen. Med ålders rätt kan man nog kalla mig en erfaren läsare av alla möjliga och omöjliga papperstidningar. :-)

Men nu är den tiden förbi – de här raderna skickade jag till VK idag:

•••

Jag vill med dessa rader säga upp min prenumeration på papperstidningen.

Det smärtar, men allting har sitt pris… och priset på papperstidningen har nu passerat alla rimliga gränser. Jag som säger upp pappersabonnemnaget har haft VK i mitt hem sedan jag föddes för 71 år sedan, så man kan nog kalla mig en trogen läsare?

Innerst inne tror jag också ni på VK gläds över att bli av med ytterligare en pappersprenumerant. När tidningsledningen yttrar sig i sin egen tidning framstår det ju alltid som om tidningsdistributionen är det stora problemet för att få ekonomin i ett tidningshus att gå med rimlig vinst.

Samtidigt som jag säger upp papperstidningen, beställer jag en prenumeration på eVK.
Jag gör det inte för att jag vill det, jag gör det bara för att det är billigare.

Notera att jag skriver ”billigare”… jag påstår inte att eVK är ”billig”, jag tycker faktiskt också att eVK är dyr intill oanständighetens gräns. Säga vad man vill om en e-tidning, men ingen kan påstå att distributionen är kostsam.

Trots det är jag tills vidare beredd att betala vad eVK kostar.
Hoppas att ni med dessa rader kan ändra mitt abonnemang.

•••

Åke om Åke

Lite av varjeSkapad av Lennart Forsberg fre, oktober 19, 2018 20:46:16

Meddelandet att Åke Ortmark avlidit får mig att minnas en annan Åke – teatermannen
och recensenten Åke S Pettersson. Som rekryter korsade deras vägar på I 20 i Umeå.
Åke och Åke låg på samma lucka och båda tyckte att logementlivet var enahanda.

För att få lite omväxling hyrde Åke och Åke ett rum på stan.
– Det var Umeås tystade rum, konstaterar Åke S Pettersson i sin 50-talsskildring som finns att läsa via nättidningen Alba.

Det tysta rummet förklaras av att Åke Ortmark under lumparmånaderna också kompletterade sina kunskaper i franska språket för att komma in på Handelshögskolan i Stockholm. För att få sin språkträning beslutade Ortmark att det endast skulle talas franska i deras gemensamma hyresrum. Med sådana förutsättningar blev konversationen mellan Åke och Åke en uppvisning i enstaviga repliker:
– Du thé?
– Merci!

Med korta ord kan man komma långt. Åke Ortmark kom in på Handels 1954.

Den vita Pelé

SportSkapad av Lennart Forsberg ons, oktober 17, 2018 19:42:16

Idrott förenar på många sätt.
Modern idrott kan t o m förena nutid med dåtid.

När Sverige och Ryssland häromveckan spelade 0-0 i en fotbollslandskamp, drog mina tankar i väg till 1955 och en annan landskamp mellan Sverige och Sovjet. Den matchen spelades på Råsunda och i det sovjetiska laget debuterade den unge Eduard Streltsov – och som han debuterade! 17-åringen stänkte in tre mål i första halvlek – ett äkta hattrick med andra ord. När matchen var över hade Sverige förlorat med 6-0. Och det var minsann inget sopgäng som Sverige ställde upp med. Tre år senare fanns sex av de svenska spelarna med i VM-truppen. I det sovjetiska landslaget spelade en handfull blivande VM-spelare.

Till VM-slutspelet i Sverige 1958 kom dock aldrig Eduard Streltsov. När den sovjetiska VM-truppen anlände till sin förläggning i Hindås satt Eduard Streltsov bakom lås och bom i Moskva.

Hans levnadsöde är i många stycken en fängslande berättelse.

Eduard Streltsov föddes 1937 och växte upp i Moskvas utkanter. Fotbollsintresset väcktes tidigt. Redan som 13-åring promenerade han till en fabrik i grannskapet och bad om att få spela med fabriksarbetarna. De tog intryck av den unga grabben, som kom till fabriken i trasiga kläder och med en resväska av trä i sin hand. Det var i den han hade sina fotbollsprylar, det var med den han inledde sin fotbollsresa...

Tre år senare hade ryktet om den talangfulle Streltsov nått en annan fabrik i Moskva. Bilfabriken ZiL, känd för att bygga lastbilar och limousiner, ville att Eduard skulle spela i Torpedo. Så blev det också... och som han spelade! Torpedo hamnade på andra plats i sovjetiska ligan när säsongen var över.

Då hade det årets ligavinnare Dynamo Moskva också fått upp ögonen för Eduard Streltsov. De ville att den unge fotbollstalangen skulle överge Torpedo och istället spela för polisens och säkerhetspolisens klubb. Ett erbjudande som Eduard tackade nej till, han trivdes bra i Torpedo och hade inget som helst intresse att byta till Dynamo Moskva.

Redan då var Eduard Streltsov en firad stjärna, en stor idol som skulle få fotbollsvärlden att häpna under fotbolls-VM 1958... det hoppades i alla fall hans mest inbitna supportrar i Moskva. Om brassarnas Pelé var ”Den svarta pärlan” så var Eduard Streltsov ”Den vita Pelé”. Fast som firad rysk fotbollsstjärna levde Streltsov snarare ett liv som påminde om en annan brasse, Garrincha hette han...

Eduard Streltsov hade många anledningar att fira. Många ville också fira med honom. Supportrarna stod bokstavligt talat i kö för att få vara i Streltsovs närhet. Tillsammans firade de på ryskt vis: med vodka, vodka och vodka. Ett ryskt talesätt från 50-talet berättar om extrema dryckesvanor:
Om Pelé dricker lika mycket kaffe som Streltsov dricker vodka, så skulle han ha varit död för länge sedan.

Drickandet gjorde också att Streltsov ofta hamnade i trubbel. Ibland hamnade han i bråk på tunnelbanan, ibland missade han tåget till sina landskampsuppdrag.

Även i Kreml ställde Eduard Streltsov till det. När Nikita Chrustjov tackade den sovjetiska OS-truppen efter olympiaden i Melbourne 1956 (där det sovjetiska fotbollslaget tog hem guldet), föreslog politbyråmedlemmen Yekaterina Furtseva att Eduard skulle gifta sig med hennes dotter Svetlana, då 16 år. Ett erbjudande som Streltsov avfärdade på ett föga gentlemannamässigt vis.
– Inte med den apan, hellre hänger jag mig.

Att nobba spel i Dynamo Moskva och att sedan nobba ett äktenskapserbjudande från en högt uppsatt politbyråmedlem – tillika en av Nikita Chrustjovs nära vänner – fick stora konsekvenser för Eduard Streltsov. Det hävdar i alla fall de som än idag tror att det som hände i en datja utanför Moskva sista veckan i maj 1958 var ett arrangemang iscensatt av den sovjetiska maktapparaten.

Då låg den ryska fotbollstruppen på ett träningsläger i Tarasovka strax utanför Moskva. Det var där laget drog upp de sista riktlinjerna inför VM-turneringen i Sverige.

I samma trakter hade en rysk överste sin datja – och till den datjan bjöds Streltsov och två av hans lagkamrater in till en fest den 25 maj. Där fanns också fyra unga kvinnor och massvis med vodka. Riktigt vad som hände under den kvällen är det ingen som vet med säkerhet, kanske inte ens de som deltog i festandet!?

Eduard Streltsov, då nygift, hamnade i alla fall i säng med Mariana Lebedeva, dotter till en överste i sovjetiska armén. Morgonen därpå meddelade hon i ett brev till de rättsvårdande myndigheterna att hon våldtagits av Eduard Streltsov. Liknande anklagelser riktades även mot Streltsovs lagkamrater av andra kvinnor som roade sig i datjan.

Streltsov informerades naturligtvis om det allvarliga brott han anklagades för.
– Det finns bara en möjlighet för dig att få spela VM i Sverige, det krävs att du omedelbart erkänner ditt brott, förklarade poliserna som utredde de nattliga aktiviteterna.

Med de orden ringande i huvudet valde Eduard Streltsov att erkänna. Att Mariana Lebedeva – och de andra kvinnorna – senare bad om ursäkt och vädjade att det rättsliga efterspelet skulle avbrytas, spelade ingen roll… Eduard Streltsov hade ju redan erkänt! Hans två lagkamrater – som inte erkänt – friades däremot från alla våldtäktsmisstankar.

I Ryssland hävdar en del att även Nikita Chrustjov engagerade sig i fallet.
– Streltsov ska straffas, och han ska straffas hårt, lär Chrusttjov ha sagt när han fick höra talas om händelserna i datjan.

Eduard Streltsov dömdes till 12 år i arbetsläger. Dessutom förbjöds han för all framtid att spela professionell fotboll. Han fråntogs också sina idrottsliga hederstitlar. Mål som han gjort i stora fotbollsmatcher togs också ifrån honom, de tillskrevs istället hans lagkamrater.

Efter fem år i Gulag-lägret släpptes Streltsov ur sin fångenskap och återvände till sina barndomskvarter i Moskvas utkanter. Där började han återigen spela fotboll med fabriksarbetarna i grannskapet – professionell fotboll hade ju Chrustjov förbjudit honom att utöva.

Han satt också ofta på läktaren när Torpedo spelade sina matcher, något som naturligtvis publiken upptäckte:
– Vi vill se Streltsov på plan, skanderade högljudda talkörer varje gång han visade sig på arenan.

Så blev det också – men först sedan Nikita Chrustjov förlorat sin maktposition i Sovjet. Hans efterträdare Leonid Brezjnev lär ha kommenterat Streltsovs situation med orden:
– En rörmokare som avtjänat sitt straff får arbeta som rörmokare.
En fotbollsspelare som avtjänat sitt straff får givetvis också spela fotboll.

1965 kunde Eduard Streltsov dra på sig Torpedos matchtröja på nytt.
Och med Eduard Streltsov åter i laget blev Torpedo sovjetiska mästare.
Snacka om comeback!

Han utsågs även till årets spelare säsongerna 1967 och 1968
för att definitivt lägga fotbollsskorna på hyllan 1970.

Tjugo år senare avled storrökaren Eduard Streltsov i sviterna av strupcancer.

Idrottsintresserade moskvabor påminns än idag om den talangfulle fotbollsspelaren.
Utanför Moskvas olympiska stadion Luzjniki står en staty till Eduard Streltsovs minne.
Utanför Torpedos fotbollsarena står Eduard Streltsov också staty – den arenan heter som sig bör Eduard Streltsov Stadium.

Den stora fotbollstalangen finns även avbildad i mindre format.
Eduard Streltsovs porträtt ses numera på frimärken och mynt.
Det kan man också kalla comeback...



Lugubert & lukulliskt

MassmedialtSkapad av Lennart Forsberg tis, oktober 16, 2018 08:49:12


Säga vad man vill om våra tidningar, men de påverkar oss...
När jag läste Benny Stieglers trivsamma kåserande i dagens Västerbottens-Kuriren tog jag omedelbart en promenad till förrådet och började bläddra i mina gamla klippböcker.

Bennys funderingar kring ordet luguber fick mig att minnas när jag 1974 bjöd lokala makthavare på frukost i Tequilabaren på Blå Aveny. Frukosten, serverad enligt Socialstyrelsens rekommendationer, föll makthavarna i smaken. En insändarskribent i VK tyckte däremot att initiativet var osmakligt.
– Var det inte ordet luguber han använde i sin insändare? Det var i alla fall ett ord jag aldrig tidigare sett, tänkte jag i morse när jag vandrade till förrådet för att göra min faktakontroll.

Inne bland krukor, trädgårdsredskap, skridskor och cyklar kunde jag raskt konstatera att mitt minne sviktar. Det var ingen luguber måltid jag bjöd på i Tequilabaren, det var en lukullisk måltid stans makthavare fick smaka på, enligt insändarskribenten.

Här kan du läsa Marjas referat av tillställningen.

Här kan du läsa insändaren under "Ordet fritt".

Chefredaktören Olle Nilsson hade även koll på mina (och riksdagens) vanor.

Kakel-Spektakel

PolitikSkapad av Lennart Forsberg mån, oktober 15, 2018 09:13:03

Ibland håller politiker låda i den politiska sandlådan.
Ibland har de våta drömmar om politik i en pool.

Kakel-Spektakel

Våta drömmen i vår huvudstad

är att flyta in i Rosenbad.

Allians med dröm om kaklet,

sa sig simma mot miraklet.

Det målet har de inte nått än –

just nu ser de bara botten.

Lennart Forsberg

På hal is

SportSkapad av Lennart Forsberg fre, oktober 12, 2018 09:07:14


Berättade igår kväll ett och annat idrottsminne på ett idrottskafé arrangerat av Västerbottens Idrottshistoriska Sällskap. Som det brukar utveckla sig när jag öser minnesbilder ur mitt bakhuvud, slås jag dagen efter av en och annan eftertanke.
– Varför sa jag så?
– Och varför sa jag inte si?
Sådana frågor virvlar runt i mitt huvud dagen efter den idrottshistoriska träffen.

Jag glömde till exempel berätta om kafébordet ovan som 1924 stod uppställt vid curlingarenan under OS i Chamonix. Det är det svenska curlinglaget som tar sig en styrketår mitt i kampen om medaljerna. Mannen till vänster heter Johan Petter Åhlén, mest känd som pappa till företag som Åhlén & Holm, Tempo och Åhléns – en företagshistoria som även startat andra historier med rötter i Insjön utanför Leksand. En av dem som tidigt fick anställning hos Åhlén & Holm hette nämligen Clas Ohlson!

Jag glömde även berätta slutet på historien om konståkarparet Ronny Hall och Ulla-Britt Ekman. Om Ulla-Britt har jag skrivit förut, men jag har aldrig skrivit om den s k hembiträdesimportören Ulf Schöldström som lockade över Ulla-Britt till Hollywood på falska premisser.
I slutet på 50-talet skildrade svenska tidningar hans verksamhet under föga smickrande rubriker om "den Schöldströmska ligan". Sådan rubriker väcker nyfikenhet inom mig, lika intresserad som jag kan bli av en före detta konståkares liv, kan jag bli av människor som ägnat sig åt en och annan tvivelaktighet.

Vad hände med Ulf Schöldström frågar jag mig, utan att ha ett enda svar på lut.
När jag idag googlar på det namnet dyker bara redaktören för Grönköpings Veckoblad upp på min bildskärm. Men bara för att man heter Ulf Schöldström behöver man ju inte vara släkt med Ulf Schöldström, mumlar jag i tysthet för att sedan inspireras att leta ännu mera fakta i cyberrymdens gigantiska kunskapskällor.

Den som gräver en grop åt andra

UmeåSkapad av Lennart Forsberg tis, oktober 09, 2018 17:08:19


Under en joggingtur i våras trampade jag ett stort hål i jordskorpan på stigen längs älven vid Bölesholmarna. Under en joggingtur idag fastnade jag med ena foten i samma hål!
Det som göms i löv får gamla gubbar att falla på röv...

Gnällgöbben

En gammgöbb som ränt utåt Böle
vort jälak å gnällde å gnöle
när han föll åta bak
å det hördes ett knak
ifrån fotn som fassne ti höle.

Lennart Forsberg


Niklas Erik Gustav?

MassmedialtSkapad av Lennart Forsberg tor, september 27, 2018 22:02:14
Rättviseförmedlingens förslag att modernisera bokstaveringsalfabetet får mig att minnas en historia berättad av journalisten och TV-mannen Gert Engström, som en gång försökte tala fotbollskommentatorn Putte Kock till rätta under en stormatch i Spanien.
I det här videoklippet återberättar Bengt Bedrup sin version av samma historia:



Nästa »