Å andra sidan

Å andra sidan

Från träsket till Nybroviken

MinnesbilderSkapad av Lennart Forsberg mån, juni 27, 2016 15:40:18

I mitten av 60-talet talades det mycket om träsket i Stockholm, som då var en stad med gropar stora som kvarter och rivningskåkar så sjabbiga att en del såg likheter med Dresden under andra världskriget.

Till träsket i Stockholm hörde trakterna kring Brunnsgatan 26, ett stenkast från Malmskillnadsgatan. Där umgicks skurkar som Tuppen, Jokern, Hasse Kofot, Västeråskattan och Olle Masen – idylliska smeknamn på luggslitna existenser utan idylliska perspektiv på livet. I träskets bottenlösa tillvaro kämpade tjuvar, kassaskåpssprängare, narkomaner, hallickar, alkisar och prostituerade för att få ihop pengar till nästa sup och nästa sil.

På senhösten 1966 hamnade Brunnsgatan 26 på alla löpsedlar. Allra mest i centrum stod Tuppen – en alkoholiserad, frånskild tvåbarnsfar som på tio dagar tog livet av tre personer i det som ett halvsekel senare fortfarande kallas träskmorden.

Först på tur stod Jokern. Han hade misshandlat en god vän till Tuppen. Hon hette Astrid och gick på sporten, som man sa på den tiden. Kanhända för att bättra på sin relation med Tuppen föreslog Jokern att de skulle ta sig an ett kassaskåp på en restaurang vid Liljeholmsbron. Där fanns 25.000 kronor att hämta – 225.000 kronor i dagens penningvärde. En rejäl hacka med andra ord, men det gick sisådär för Jokern och Tuppen – de fick inte ens upp kassaskåpet! De fick bara med sig några flaskor sprit.

Relationen mellan Jokern och Tuppen blev inte bättre av den misslyckade kassaskåpskuppen. När de några kvällar senare träffades för att göra upp ett stenkast från Svea Hovrätt, bar det sig inte bättre än att Tuppens beryktade vänsterkrok träffade Jokern så hårt att han föll över kajkanten och drunknade.

Några dar senare åkte Tuppen och hälsade på Hasse Kofots brorsa Åke som just då låg på sjukhus för att vårda sin gulsot. Åke, som hade en etta på Brunnsgatan 26, var orolig för att hyran inte skulle bli betald, en viss oro hade han också för Astrid som hade ettan som bas för sin affärsrörelse. Tuppen gav Åke lugnande besked – han skulle se till Astrid och han skulle se till att hyran blev betald.

När Tuppen kom till Brunnsgatan 26 satt Astrid och pratade med Nils Erik. Av samtalet förstod Tuppen att Nils Erik nyss avslutat sin gemensamma upplevelse med Astrid.
– I Tyskland är det klass på hororna, ingen skithora som hon, sa Nils Erik och nickade mot Astrid.

Något mer sa han inte. Förolämpningen av Astrid fick Tuppen att plocka fram sin vänsterkrok igen. Nils Erik föll i golvet och som för att försäkra sig att han inte skulle öppna munnen igen, stack Tuppen honom med fem knivhugg i bröstet, medan Astrid tänkte på sitt och tog Nils Eriks plånbok och klocka.

I en stulen bil forslades Nils Eriks kropp till den kajkant där Jokern förlorat fotfästet några dagar tidigare. Det gick som det gick… Nils Erik fastnade inklämd och stående mellan kajkanten och en kassun. Talesättet om ”ståplats i Nybroviken” må vara av äldre datum, men med Nils Eriks öde fick talesättet förnyad livskraft hos alla som fick se bilden av honom i tidningarna när han plockades upp ur vattnet den 11 november 1966.

Två mord senare gick livet vidare som om ingenting hänt på Brunnsgatan 26. Eftersom lägenhetsinnehavaren Åke fortfarande låg på sjukhus tog sig Tuppen an sitt uppdrag som Astrids skyddsängel med liv och lust. En morgon väckte hon honom med en flaska brännvin i handen. Med sig hade hon Siv – syster till Åke och Hasse Kofot – med erfarenhet från samma bransch som Astrid.

Siv saknade alla tänder och bar alltid solglasögon, hon saknade nämligen även höger öga och i brist på protes nöjde sig Siv med solglasögon.

Plötsligt börjar Siv skrika och leva rövare:
– Alla knarkare ska ut!
– Den värste snedtändning jag varit med om, sa Tuppen enligt rättegångsreferaten.

Siv skriker och gormar, välter möbler och slänger kläder ur garderoben. Till slut tappar Tuppen tålamodet, men eftersom han skadat sin hand håller han inne med vänsterkroken, han hittar istället en rörtång i köket att klappa till Siv med.

Tio dagar efter det första mordet åker det tredje offret Siv ut genom fönstret från lägenheten vid Brunnsgatan, för att via färd i en stulen Volvo Duett sedan tippas över kajkanten vid Banérgatans förlängning.

I höst har det gått 50 år sedan träskmorden fascinerade och förfärade svenska folket.
Inte precis ett jubileum att fira, men ändå en händelse från en annan tid som än idag kan få oss att höja på ögonbrynen. Det gjorde inte Tuppen när han dömdes till livstids fängelse för sina gärningar.

Tuppens andra offer hette Nils Erik Stenbäck och var från Umeå, där han under sina uppväxtår var en framstående cyklist i Gimonäs CK. Han lämnade stan i början av 50-talet och arbetade vid tiden för träskmorden i Almunge öster om Uppsala.
Hans öde uppmärksammades givetvis också av tidningarna i Umeå:


Jämna år för jämnan

MinnesbilderSkapad av Lennart Forsberg fre, juni 10, 2016 16:32:01

Det har sina sidor att bli äldre…
Ju fler intryck som ska lagras i huvudet, desto lättare verkar det vara att glömma sånt som man borde komma ihåg...

Med stigande ålder passerar också ett och annat jubileum förbi, de ena må vara mer konstgjort än det andra, men jämna år brukar ändå påminna om saker och ting som man trodde sig ha glömt för länge sedan.

I år är det t ex 40 år sedan jag började jobba som informationssekreterare på Umeå universitet. Inte utan att jag drar på mun när jag erinrar mig vad mina fötter fick vara med om som nyanställd. I år är det också 40 år sedan jag satt på läktaren i Montreal och såg Anders Gärderud vinna OS-guld på 3.000 hinder. Vid min ena sida satt en brasilianare som berättade om fotbollsspelaren Garrinchas levnadsöde. Hade jag då vetat vad jag vet idag, hade jag kunnat berätta för honom att Garrinchas förste son föddes i Umeå!

I år är det också 50 år sedan jag tog studenten.

Det är också 50 år sedan jag ryckte in på K 4 – tänka sig att jag som växte upp i skuggan av I 20-skogen, inte dög som infanterist! Ja, det var ju inte hela mig det var fel på, det var bara mina fötter som inte passade in i mönstringsmanualerna. ”Fel på nedre extremiteten” noterade överstelöjtnant Mac Key efter att ha räknat alla mina tolv tår. Så många tår kan man inte ha i infanteriet, sa Key och placerade mig som beriden jägare på K 4 istället.

Det var en märklig känsla. Något i hästväg skulle man kunna säga. Jag, som aldrig varit närmare en häst än att jag sett Hopalong Cassidy på film, skulle alltså bli blå dragon!?

Det gick sisådär. Om min lumparkamrat Johan Kihl blev general, så stod jag på min militära topp som underofficer till förfogande under några få repmöten…

Men visst fick även jag mina lumparminnen att glädjas åt.

På den tiden var det nytt med fria hemresor några gånger om året – och det var ju en lätt match för mig! Det var inte långt att promenera från K 4 till hemmet på Haga. Tuffare var det för lumparkamraten Johan Rabéus, skicklig skådespelare långt innan han blev skådespelare. Han ville nämligen ha en flygresa till Genève där han hade sina föräldrar…

Hur han lyckades med den föresatsen minns jag inte… men visst sjutton borde en hemresa alltid vara en resa hem till sina föräldrar!?

Mina egna erfarenheter som blå dragon är ett kapitel för sig. Den första tiden var jag en mycket grön dragon, med tiden – och efter några fall – blev jag en tämligen blågul dragon. Man kan säga att jag hade naturlig fallenhet…

Historien om när jag för första gången red utomhus, tyckte t o m mina barn om att lyssna till när de var små. När jag berättade om andra tillkortakommanden i livet, var det inte lika glatt.

Här har jag knackat ner det äventyret med mina barnbarn i åtanke.
Någon gång i framtiden kanske de också vill skratta åt sin morfar och farfar!?



50-årsjubileum

MinnesbilderSkapad av Lennart Forsberg tor, april 28, 2016 19:27:30

Det är den 28 april 2016 och plötsligt inser jag att det just idag är 50 år sedan jag tog studenten vid läroverket i Umeå.

Jag minns att jag i muntan – som de muntliga förhören kallades – gick upp i matte, biologi, fysik och svenska... men framför allt minns jag min pappas ord i hallen innan jag vandrade upp mot läroverket:
– Var modig! Om du talar sanning, kommer du inte att snubbla!

– Men vad säger han... Har han helt tappat förståndet, hann jag tänka innan jag bestämde mig för att det nog var mina kläder – kostym och överrock – som fick honom att oroa sig för att jag skulle snubbla under promenaden upp till läroverket.

Jag snubblade inte – och förhören gick också ganska bra, inbillade jag mig när jag på eftermiddagen vandrade mot hemmet på Stenmarksvägen. Där möttes jag av min pappa, som gav mig boken "Levnadskonstens almanack" med kloka ord för varje dag på året.

Vid den 28 april kan jag än idag läsa Sofokles ord:
– Var modig! Om du talar sanning, kommer du inte att snubbla.





Barabbas på bio

MinnesbilderSkapad av Lennart Forsberg fre, mars 25, 2016 08:07:46

Det fanns en tid då långfredagen var riktigt lång…
För ett halvsekel sedan fanns inte ordet fredagsmys,
än mer orimlig var tanken på långfredagsmys i TV-soffan med TV-kannan framför TV-apparaten.

Men för ett halvsekel sedan började saker och ting förändras...
Just idag slår det mig att jag på långfredagen 1966 faktiskt gick på bio!
Det var biografen Saga i Umeå som visade film mitt på soliga eftermiddagen.

Det var filmen Barabbas som visades – filmen som byggde på Pär Lagerkvists roman med samma namn.. och genom att gå på bio den dagen kände jag mig riktigt effektiv!

Det var nämligen det året jag tog studenten och några veckor senare väntade studentmuntan med förhör i fyra ämnen, bl a svenska. Genom att se på Barabbas på bio skaffade jag mig på ett par timmar en liten hum om Pär Lagerkvists författarskap!

50 år senare borde jag – i min nutida pensionärstillvaro – ge mig tid att läsa Pär Lagerkvists bok på riktigt. Då hade jag förmodligen vetat mer om Barabbas – mannen som dömdes till korsfästelse, men vars plats på korset intogs av Jesus. Ett faktum som påverkade en luttrad och förvirrad Barabbas under resten av hans liv. Hur han än sökte fann han inget ljus i sitt mörker.

Den boken skulle kanske t o m ge mig perspektiv på dagsaktuella konflikter mellan olika trosuppfattningar runt världen!?




IKEA i Bastuträsk!?

MinnesbilderSkapad av Lennart Forsberg fre, februari 26, 2016 08:27:56

Ibland ägnar jag mig åt grävande journalistik... då gräver jag i mina byrålådor i hopp om att hitta de journalistiska tidningsklipp, som jag vet att jag sparat någonstans...

Mitt grävande ger inte alltid resultat. Att jag just idag – när IKEA invigs i Umeå – inte hittar ett gammalt klipp om framsynta Bastuträsk gör mig riktigt irriterad.

Med risk för att mitt minne sviktar, försöker jag ändå rekapitulera vad klippet handlade om. Kanske var det daterat redan på hösten 1943, kanske var det av något yngre datum..!? Det berättade i alla fall om en viss framtidsoro i stationssamhället Bastuträsk i Norsjö kommun. Kort sagt hade man där börjat tvivla på att järnvägen och Holmlunds slakteri kunde hålla samhället igång i ett längre perspektiv.
– Vi måste se oss om efter nyetableringar på orten, hävdade någon som sa sig vara bekantas bekant med en smålänning som startat ett företag, som tycktes vara en lyckosam satsning. Via mina kontakter ska jag försöka få Ingvar Kamprad att etablera sig i Bastuträsk, sa han också.

Det tål att tänka på en dag som idag.
Umeå – som gärna vill vara först och störst – var i alla fall långt efter Bastuträsk i sina drömmar om att få IKEA in på knutarna.

Notiser för noviser (9)

MinnesbilderSkapad av Lennart Forsberg tis, februari 09, 2016 09:15:54


I dessa tider – med många fattiga EU-migranter och stor flyktingnöd – tror vi väl alla att vi vet vad det innebär att leva i fattigdom!? Men gör vi verkligen det? Inför vissa ögonvittnesskildringar är vi nog alla noviser?
Notisen ovan infördes i Folkets röst den 21 februari 1852.

Händelsen i Bjurholm var ingen engångsföreteelse. Gamla tidningar vet berätta om fattigdom i många förtvivlade former. Det kan få oss som minns vår Runeberg att häpna. Hans berättelse om hälften bark i brödet har också varit verklighet i Västerbotten. Ett recept på bröd från våra trakter väcker inte aptiten inom mig: söndermalen halm, bark och renmossa som i tillagad form såg ut som sågspån sammanknådad med lera!
Inte ens hundar lär ha ätit det brödet.
Därom berättar Blekingsposten i en notis från den 9 januari 1863.

Mina samlade ”Notiser för noviser”.

Notiser för noviser (7)

MinnesbilderSkapad av Lennart Forsberg mån, februari 01, 2016 08:59:20


Missnöjespolitik må vara ett relativt nytt begrepp, men missnöjesyttringar har funnits i alla tider – vi har väl i själva verket aldrig varit nöjda!? Läs gärna de sex verser som publicerades den svenskamerikanska tidningen Vestkusten den 16 augusti 1894.

Tiggaren vill ha pengar, den rike vill ha ännu mera pengar. Den som har ett ombonat hem vill andas frisk luft, medan tiggaren drömmer om ett tak överhuvudet...
Det finns alltid en anledning att vara missnöjd...

Mina samlade "Notiser för noviser".

Alfa-bildernas förebilder

MinnesbilderSkapad av Lennart Forsberg sön, januari 31, 2016 10:25:39


Vi som växte upp med Alfa-bilderna på 50-talet hävdar ofta att de är alla samlarbilders ursprung – moderna tiders samlarbilder är bara kommersiella efterkonstruktioner, brukar vi mumla tyst för oss själva i tron att vi vet vad vi mumlar om…

Men det vet vi ju inte! Det insåg jag häromdagen då jag hittade till New York Public Librarys digitala samlingar. Bland bibliotekets 180.000 digitala dokument hittade jag också massvis med s k cigarette cards från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.

Cigarettbilderna porträtterar den tidens kändisar i förhoppningen att de ska locka unga amerikaner att köpa ännu flera cigarettpaket – bland de utvalda fanns som synes också Greta Garbo!

På New York Public Library finns även en variant av världens kanske allra dyraste samlarbild! Cigarettbilden med den legendariske basebollspelaren Honus Wagner sägs i dagsläget vara värd omkring 2 miljoner dollar!

En av dem som ägt bilden är hockeyikonen Wayne Gretsky – 1991 betalade han 451.000 dollar för dyrgripen. Fyra år senare sålde han cigarettbilden för 500.000 dollar.

Varför är då bilden på Honus Wagner så eftertraktad!?
Det sägs att Wagner, som själv inte var rökare, upprördes över att hans porträtt användes för att locka unga amerikaner att börja röka. Han ska ha blivit så upprörd att han förbjöd tobaksbolaget att använda hans porträtt i sin marknadsföring.

Om andra samlarbilder trycktes och spreds i tusentals exemplar tror experter att endast ett 50-tal Wagner-bilder hann paketeras i cigarettpaket innan stoppet trädde i kraft.

Det är de få bilderna på Honus Wagner som gjort den till en riktig dyrgrip – ett faktum som också fått mindre nogräknade personer att försöka tjäna grova pengar på förfalskade exemplar av samma bild.

Den eftertraktade bilden på Honus Wagner har också viss svensk anknytning! Fotografen bakom originalbilden sägs vara Carl Horner, en stockholmare som blev mycket framgångsrik fotograf på andra sidan Atlanten.



« FöregåendeNästa »