Å andra sidan

Å andra sidan

Jämna år för jämnan

MinnesbilderSkapad av Lennart Forsberg fre, juni 10, 2016 16:32:01

Det har sina sidor att bli äldre…
Ju fler intryck som ska lagras i huvudet, desto lättare verkar det vara att glömma sånt som man borde komma ihåg...

Med stigande ålder passerar också ett och annat jubileum förbi, de ena må vara mer konstgjort än det andra, men jämna år brukar ändå påminna om saker och ting som man trodde sig ha glömt för länge sedan.

I år är det t ex 40 år sedan jag började jobba som informationssekreterare på Umeå universitet. Inte utan att jag drar på mun när jag erinrar mig vad mina fötter fick vara med om som nyanställd. I år är det också 40 år sedan jag satt på läktaren i Montreal och såg Anders Gärderud vinna OS-guld på 3.000 hinder. Vid min ena sida satt en brasilianare som berättade om fotbollsspelaren Garrinchas levnadsöde. Hade jag då vetat vad jag vet idag, hade jag kunnat berätta för honom att Garrinchas förste son föddes i Umeå!

I år är det också 50 år sedan jag tog studenten.

Det är också 50 år sedan jag ryckte in på K 4 – tänka sig att jag som växte upp i skuggan av I 20-skogen, inte dög som infanterist! Ja, det var ju inte hela mig det var fel på, det var bara mina fötter som inte passade in i mönstringsmanualerna. ”Fel på nedre extremiteten” noterade överstelöjtnant Mac Key efter att ha räknat alla mina tolv tår. Så många tår kan man inte ha i infanteriet, sa Key och placerade mig som beriden jägare på K 4 istället.

Det var en märklig känsla. Något i hästväg skulle man kunna säga. Jag, som aldrig varit närmare en häst än att jag sett Hopalong Cassidy på film, skulle alltså bli blå dragon!?

Det gick sisådär. Om min lumparkamrat Johan Kihl blev general, så stod jag på min militära topp som underofficer till förfogande under några få repmöten…

Men visst fick även jag mina lumparminnen att glädjas åt.

På den tiden var det nytt med fria hemresor några gånger om året – och det var ju en lätt match för mig! Det var inte långt att promenera från K 4 till hemmet på Haga. Tuffare var det för lumparkamraten Johan Rabéus, skicklig skådespelare långt innan han blev skådespelare. Han ville nämligen ha en flygresa till Genève där han hade sina föräldrar…

Hur han lyckades med den föresatsen minns jag inte… men visst sjutton borde en hemresa alltid vara en resa hem till sina föräldrar!?

Mina egna erfarenheter som blå dragon är ett kapitel för sig. Den första tiden var jag en mycket grön dragon, med tiden – och efter några fall – blev jag en tämligen blågul dragon. Man kan säga att jag hade naturlig fallenhet…

Historien om när jag för första gången red utomhus, tyckte t o m mina barn om att lyssna till när de var små. När jag berättade om andra tillkortakommanden i livet, var det inte lika glatt.

Här har jag knackat ner det äventyret med mina barnbarn i åtanke.
Någon gång i framtiden kanske de också vill skratta åt sin morfar och farfar!?



50-årsjubileum

MinnesbilderSkapad av Lennart Forsberg tor, april 28, 2016 19:27:30

Det är den 28 april 2016 och plötsligt inser jag att det just idag är 50 år sedan jag tog studenten vid läroverket i Umeå.

Jag minns att jag i muntan – som de muntliga förhören kallades – gick upp i matte, biologi, fysik och svenska... men framför allt minns jag min pappas ord i hallen innan jag vandrade upp mot läroverket:
– Var modig! Om du talar sanning, kommer du inte att snubbla!

– Men vad säger han... Har han helt tappat förståndet, hann jag tänka innan jag bestämde mig för att det nog var mina kläder – kostym och överrock – som fick honom att oroa sig för att jag skulle snubbla under promenaden upp till läroverket.

Jag snubblade inte – och förhören gick också ganska bra, inbillade jag mig när jag på eftermiddagen vandrade mot hemmet på Stenmarksvägen. Där möttes jag av min pappa, som gav mig boken "Levnadskonstens almanack" med kloka ord för varje dag på året.

Vid den 28 april kan jag än idag läsa Sofokles ord:
– Var modig! Om du talar sanning, kommer du inte att snubbla.





Barabbas på bio

MinnesbilderSkapad av Lennart Forsberg fre, mars 25, 2016 08:07:46

Det fanns en tid då långfredagen var riktigt lång…
För ett halvsekel sedan fanns inte ordet fredagsmys,
än mer orimlig var tanken på långfredagsmys i TV-soffan med TV-kannan framför TV-apparaten.

Men för ett halvsekel sedan började saker och ting förändras...
Just idag slår det mig att jag på långfredagen 1966 faktiskt gick på bio!
Det var biografen Saga i Umeå som visade film mitt på soliga eftermiddagen.

Det var filmen Barabbas som visades – filmen som byggde på Pär Lagerkvists roman med samma namn.. och genom att gå på bio den dagen kände jag mig riktigt effektiv!

Det var nämligen det året jag tog studenten och några veckor senare väntade studentmuntan med förhör i fyra ämnen, bl a svenska. Genom att se på Barabbas på bio skaffade jag mig på ett par timmar en liten hum om Pär Lagerkvists författarskap!

50 år senare borde jag – i min nutida pensionärstillvaro – ge mig tid att läsa Pär Lagerkvists bok på riktigt. Då hade jag förmodligen vetat mer om Barabbas – mannen som dömdes till korsfästelse, men vars plats på korset intogs av Jesus. Ett faktum som påverkade en luttrad och förvirrad Barabbas under resten av hans liv. Hur han än sökte fann han inget ljus i sitt mörker.

Den boken skulle kanske t o m ge mig perspektiv på dagsaktuella konflikter mellan olika trosuppfattningar runt världen!?




IKEA i Bastuträsk!?

MinnesbilderSkapad av Lennart Forsberg fre, februari 26, 2016 08:27:56

Ibland ägnar jag mig åt grävande journalistik... då gräver jag i mina byrålådor i hopp om att hitta de journalistiska tidningsklipp, som jag vet att jag sparat någonstans...

Mitt grävande ger inte alltid resultat. Att jag just idag – när IKEA invigs i Umeå – inte hittar ett gammalt klipp om framsynta Bastuträsk gör mig riktigt irriterad.

Med risk för att mitt minne sviktar, försöker jag ändå rekapitulera vad klippet handlade om. Kanske var det daterat redan på hösten 1943, kanske var det av något yngre datum..!? Det berättade i alla fall om en viss framtidsoro i stationssamhället Bastuträsk i Norsjö kommun. Kort sagt hade man där börjat tvivla på att järnvägen och Holmlunds slakteri kunde hålla samhället igång i ett längre perspektiv.
– Vi måste se oss om efter nyetableringar på orten, hävdade någon som sa sig vara bekantas bekant med en smålänning som startat ett företag, som tycktes vara en lyckosam satsning. Via mina kontakter ska jag försöka få Ingvar Kamprad att etablera sig i Bastuträsk, sa han också.

Det tål att tänka på en dag som idag.
Umeå – som gärna vill vara först och störst – var i alla fall långt efter Bastuträsk i sina drömmar om att få IKEA in på knutarna.

Notiser för noviser (9)

MinnesbilderSkapad av Lennart Forsberg tis, februari 09, 2016 09:15:54


I dessa tider – med många fattiga EU-migranter och stor flyktingnöd – tror vi väl alla att vi vet vad det innebär att leva i fattigdom!? Men gör vi verkligen det? Inför vissa ögonvittnesskildringar är vi nog alla noviser?
Notisen ovan infördes i Folkets röst den 21 februari 1852.

Händelsen i Bjurholm var ingen engångsföreteelse. Gamla tidningar vet berätta om fattigdom i många förtvivlade former. Det kan få oss som minns vår Runeberg att häpna. Hans berättelse om hälften bark i brödet har också varit verklighet i Västerbotten. Ett recept på bröd från våra trakter väcker inte aptiten inom mig: söndermalen halm, bark och renmossa som i tillagad form såg ut som sågspån sammanknådad med lera!
Inte ens hundar lär ha ätit det brödet.
Därom berättar Blekingsposten i en notis från den 9 januari 1863.

Mina samlade ”Notiser för noviser”.

Notiser för noviser (7)

MinnesbilderSkapad av Lennart Forsberg mån, februari 01, 2016 08:59:20


Missnöjespolitik må vara ett relativt nytt begrepp, men missnöjesyttringar har funnits i alla tider – vi har väl i själva verket aldrig varit nöjda!? Läs gärna de sex verser som publicerades den svenskamerikanska tidningen Vestkusten den 16 augusti 1894.

Tiggaren vill ha pengar, den rike vill ha ännu mera pengar. Den som har ett ombonat hem vill andas frisk luft, medan tiggaren drömmer om ett tak överhuvudet...
Det finns alltid en anledning att vara missnöjd...

Mina samlade "Notiser för noviser".

Alfa-bildernas förebilder

MinnesbilderSkapad av Lennart Forsberg sön, januari 31, 2016 10:25:39


Vi som växte upp med Alfa-bilderna på 50-talet hävdar ofta att de är alla samlarbilders ursprung – moderna tiders samlarbilder är bara kommersiella efterkonstruktioner, brukar vi mumla tyst för oss själva i tron att vi vet vad vi mumlar om…

Men det vet vi ju inte! Det insåg jag häromdagen då jag hittade till New York Public Librarys digitala samlingar. Bland bibliotekets 180.000 digitala dokument hittade jag också massvis med s k cigarette cards från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.

Cigarettbilderna porträtterar den tidens kändisar i förhoppningen att de ska locka unga amerikaner att köpa ännu flera cigarettpaket – bland de utvalda fanns som synes också Greta Garbo!

På New York Public Library finns även en variant av världens kanske allra dyraste samlarbild! Cigarettbilden med den legendariske basebollspelaren Honus Wagner sägs i dagsläget vara värd omkring 2 miljoner dollar!

En av dem som ägt bilden är hockeyikonen Wayne Gretsky – 1991 betalade han 451.000 dollar för dyrgripen. Fyra år senare sålde han cigarettbilden för 500.000 dollar.

Varför är då bilden på Honus Wagner så eftertraktad!?
Det sägs att Wagner, som själv inte var rökare, upprördes över att hans porträtt användes för att locka unga amerikaner att börja röka. Han ska ha blivit så upprörd att han förbjöd tobaksbolaget att använda hans porträtt i sin marknadsföring.

Om andra samlarbilder trycktes och spreds i tusentals exemplar tror experter att endast ett 50-tal Wagner-bilder hann paketeras i cigarettpaket innan stoppet trädde i kraft.

Det är de få bilderna på Honus Wagner som gjort den till en riktig dyrgrip – ett faktum som också fått mindre nogräknade personer att försöka tjäna grova pengar på förfalskade exemplar av samma bild.

Den eftertraktade bilden på Honus Wagner har också viss svensk anknytning! Fotografen bakom originalbilden sägs vara Carl Horner, en stockholmare som blev mycket framgångsrik fotograf på andra sidan Atlanten.



Bordlagda visdomsord

MinnesbilderSkapad av Lennart Forsberg tor, december 03, 2015 08:50:43

Alla har vi våra idéer.
En del är galnare än andra – och en del kommer (som tur är) aldrig till allmänhetens kännedom. Vissa idéer blir t o m bordlagda.

För egen del påminns jag ibland om att det s k förvaltningstornet vid Umeå universitet invigdes med ett tårtkalas i fikarummet den 25 oktober 1984 – jag var för egen del inte med på kalaset, det var väl någon tjänsteresa som gjorde att jag missade den tårtbiten…

Ändå blir jag ibland påmind om den höghusliga högtidligheten – senast igår kväll när jag bläddrade i en undanstoppad pärm. I den pärmen fanns ett gammalt papper som gav mig svart på vitt att det var 31 år sedan som Tornet invigdes.

I den vevan fick jag nämligen för mig att det skulle passa med en ordduk(!) att lägga under kaffekopparna just den dagen – en duk med ord som jag snappat upp i förvaltningen under mina år i administrativ miljö.

Jag var i själva verket så uppfylld av min idé att jag förverkligade den med hjälp av informationssekretaritets s k Composer – på den tiden var Macintosh och desktop publishing fortfarande okända begrepp på universitetet.

Jag var faktiskt ganska stolt över vad jag just då åstadkommit. Stolt och knäsvag!!!
De flesta ordblommorna som jag noterat på min ordduk var nämligen hämtade från rektor Lars Beckmans vokabulär:
– Tänk om han skulle bli ledsen!

Som för att lindra den eventuella rektorssmärtan anonymiserade jag därför alla byråkrat-ord till att bli ”byråkamratliga citat” – och som för att sätta rektor Beckman och några utvalda förvaltningskamrater i bättre sällskap, kryddade jag min ordduk med citat från större tänkare än universitetsförvaltningens.
Det kändes ändå inte bra. Jag var fortfarande knäsvag.

– Varför ska jag hoppa in och ha åsikter om en invigning som jag inte har ett dugg med att göra, mumlade jag för mig själv…
Med den frågan surrande i huvudet var det lätt att behålla ordduken för sig själv.

Den ordduk som jag tänkte bordlägga i fikarummet bordlades med andra ord.
Orddukarna förvandlades istället till kladdpapper åt mig själv under många år.

Så här såg den bordlagda ordduken ut.

Och det här har jag kladdat på baksidan!

« FöregåendeNästa »