Å andra sidan

Å andra sidan

Insektsfullt & ogästvänligt

Lite av varjeSkapad av Lennart Forsberg sön, mars 25, 2018 09:41:31

Att resa är att uppleva, men alla upplevelser är tyvärr inte så gästvänliga.
Två veckor på Gran Canaria under mars månad 2018 gjorde oss mycket besvikna på hotellet Corona Roja och på resebyrån TUI.

Våra intryck har vi samlat i två inlägg avsedda för Tripadvisor – "Insektsfullt" respektive "Ogästvänligt". Det insektsfulla är redan inskickat, det ogästvänliga räknar vi med att skicka in när Tripadvisor tillåter oss att skicka in ytterligare ett omdöme.

Det här är våra erfarenheter av Corona Roja, Playa del Inglés:


•••

Insektsfullt

Vi bodde på Corona Roja i Playa del Ingles den 10-24 mars 2018.
Den upplevelsen unnar vi ingen. När vi klev in i vårt rum såg vi tre stora, skalbaggsliknande djur som vi tog död på. Vi såg också prickar här och där – vi trodde det var pulverkaffe som blivit kvarglömt, men klagade tyvärr inte. Vi köpte istället en sop och sopade upp.

Efter den första natten upptäckte vi att en påse Läkerol i en handväska hade smulats sönder. Konstigt!? Vi upptäckte också att de små prickarna återkom på golv, i garderoben, på fönsterkarmar, i besticklådor. Vi trodde vi hade kackerlackor, men istället för att klaga googlade vi på kackerlackor och bajs.

När vi några dar senare ser massor med lortar i väskor och handväskor, larmar vi resebyrån TUI med MMS utan att få någon reaktion. Efter åtta dar brakar helvetet lös – då springer en råtta över golvet! Det är råttan som trivts i vår resväska, i vår handväska och kanske också i en av våra sängmadrasser! Det är den som gnagt på våra kläder, som bitit av prislappar på nyinköpta varor och t o m försökt äta våra mediciner.
– Ni har väl tagit råttan från Sverige, säger hotellet som när vi krävde ett nytt rum hänvisade oss till gatan.
Så illa gick det inte. Via TUI:s internationella kundservice fick vi ett nytt rum.
– Om ni vill ha ett nytt hotell får ni betala 1000 kronor till sa TUI:s lokala guide.

Kanhända kan denna kortversion av våra upplevelser ge en hum i styrkan av vår vrede gentemot hotellet och mot TUI som tyckte att våra upplevelser var värda ett presentkort på 6 procent av köpesumman. Det betraktade vi som ett skambud. Hotellgäster med råtta på rummet är värda ett värdigare bemötande.

•••

Ogästvänligt

Vi bodde på Corona Roja i Playa del Ingles den 10-24 mars 2018.
Hade det inte varit för upplevelserna under rubriken ”Insektsfullt” hade vi knappast formulerat dessa rader om hotellet och de tre rum vi vistades i under två veckor.

Allmänt: Hotellets information och gästvänlighet är minimal för att inte säga obefintlig. Ingen information i receptionen, ingen information på rummen, inte ens om soltaket på taket till våning 15, inte heller om tillgången till Wifi.
– Det behövs inget Wifi, sa t o m TUI:s guider.

Rum 501. Ägs av en privatperson, alla rum med inglasade balkonger ägs av privatpersoner. Innehåller därför låsta skåp och garderober, som tvingar gästerna att placera sina resväskor i den minimala boendemiljön. Mycket bristfällig köksutrustning. I rum 501 utspelades sig den betraktelse som vi tidigare rubricerat ”Insektsfullt”.

Rum 205. TUI beklagade att vi tvingades flytta in i ett tillfälligt övernattningsrum med låg standard. Det rummet visade sig vara det bästa rummet vi hade under vistelsen på Corona Roja. Det luktade bara rök.

Rum 302. Rymligare än 501, t o m plats för resväskor i garderoben, men vattnet i tolettkranen rann lika dåligt som en uttorkad fjällbäck. Inga krokar att hänga handdukar på. Mynt-TV med möjlighet att se Skavlan i svartvitt. När vi sista kvällen offrade några euro att titta på tv för fick vi först av allt en tv-skärm fylld med grov pornografi.
Rummet ligger ovanför hotellets soprum. Boende på rum 302 väcks därför varje morgon kl 4 när sopkörarna börjar lasta in hotellets sopor.

Till sist: När vi skulle checka ut vände sig receptionisten demonstrativt ifrån oss. Hon såg oss inte, hon ville inte se oss, vilket fick oss att till sist säga:
– Check out!?
Våra ord fick receptionisten att sträcka ut sin hand (utan att vrida på huvudet) och ta emot vår nyckel (man får bara en nyckel på Corona Roja!). I övrigt inte ett ord, inte en blick från receptionisten. Huvudena bakom disken var fortfarande vända åt sidan, när vi stod kvar i tron att vi skulle få någon form av kvitto. Det fick vi inte. Nu är vi hemma i Sverige, så receptionisterna på Corona Roja behöver inte titta åt sidan längre.







Alkoglass & piptobak

Lite av varjeSkapad av Lennart Forsberg lör, december 30, 2017 08:46:21

Alkoglass är på tapeten i Umeå.
– Man blir inte full av alkoglass, påpekar de som tycker att den ska kunna säljas utan alkoholtillstånd.

För egen del får alkoglass-debatten i Umeå mig att minnas piptobaken Borkum Riff!

När det gamla fyrskeppet Borkum Riff fick ge namn åt en piptobak på 60-talet blev det en försäljningssuccé. Sjöfart, väderbitna sjöfarare och piptobak passade tobaksbolagen som hand i handske. Men trots den inledande succén dalade försäljningen efter några år.

Hur skulle man rädda det sjunkande tobaksskeppet?
Jo, med ett ess i rockärmen (även om skäggiga sjöförare sällan har rockärm).
Utan att förändra tobakens innehåll och smak, slog reklammakarna hårt på den smak som Borkum Riff alltid hade haft. Fast det såg förstås ut som om man skapat något nytt:
– Borkum Riff – nu med smak av whiskey!

Det blev ett vinnande koncept, försäljningen sköt i höjden igen.
Och tydligen har försäljningsframgångarna hållit i sig, för Borkum Riff finns ju fortfarande kvar. Numera smakar den inte bara whiskey, nu smakar den vanilj också!
Än så länge smakar den dock inte alkoglass!?

För mig är det dock uppenbart att alkoglassen heter som den heter av ett enda skäl – upphovsmännen hoppas att försäljningen ska öka.

De fyra bokstäverna ”alko” vill att vi ska associera till alkohol, och alla vet vi vad alkohol står för – rusning i mer eller mindre grad. Om fabrikanterna bara hoppas på rusning till glasskiosken är det vilseledande marknadsföring, enligt mig.

Det är lika galet som att sälja jordgubbsglass utan smak av jordgubbar.




James Fredrik Dickson och hans pokal

Lite av varjeSkapad av Lennart Forsberg mån, december 11, 2017 10:13:36


Idrotten har sina pokaler.
En del har evigt liv, andra ställs undan i mörka förråd…

Idag har von Rosens pokal tappat sin strålglans, nu är det Lennart Johanssons pokal som svenska mästarna i fotboll höjer till skyarna.

Dicksonpokalen heter en annan klassisk svensk idrottspokal, som Sveriges och världens medeldistansare tävlat om i mer än hundra år. Det var James Fredrik Dickson som satte upp den klassiska pokalen i slutet av 1800-talet.

Greve Clarence von Rosens pokal hamnade i ett förråd när instiftarens nazistiska förflutna uppmärksammades. Köpmannen James Fredrik Dicksons pokal tål fortfarande dagsljus, trots att instiftarens leverne var långt ifrån föredömligt.

James Fredrik Dickson – hovstallmästare precis som Clarence von Rosen – tillhörde den göteborgska familj som på sin tid skövlade norrländska skogar för att berika sig. Dicksonska familjen gjorde baggböleriet till ett begrepp långt bortom Baggböle. James Fredrik Dickson delade också Clarence von Rosens avoga inställning till judar. Lägg därtill att mannen bakom Dicksonpokalen tömde fler pokaler än de flesta under sin levnad…

En del historier om honom kan förefalla otroliga, andra är enbart otrogna…

En gång upptäckte hans hustru Blanche att James Fredrik vänslades med kammarjungfrun i familjens bibliotek. När biblioteksdörren öppnades och ljuset tändes utbrast James Fredrik:
– I thought it was you, Blanche!

Göteborgaren James Fredrik Dickson med bostad på Stora Nygatan 7 talade nämligen engelska i hela sitt liv – han var ju född i London 1844 och hade även studerat på Eton.

1868 gjorde han en längre utlandsresa. På ett hotell i Kairo, satte sig James Fredrik ner och värmde massor med med mynt – slantar som han sedan kastade ner på trottoaren för att se på när Kairoborna brände sina händer när de plockade upp hans bortkastade pengar.

Från Kairo åkte James Fredrik Dickson vidare till Indien där han bl a deltog i en middag med vicekungen. Där hade James Fredrik en leopard till bordsgranne! Under sin resa i Indien fanns också tid för jakt. Sittande på en elefant sköt han en leopard vars skinn han förde med sig hem till Göteborg.

Till Göteborg tog han också med sig stora mängder hasch – som kallades haschisch på den tiden.

Haschet kom väl till pass på alla de fester som James Fredrik Dickson bjöd in till. Den omdömeslösa James Fredik brukade blanda hasch i gästernas mat och dryck, som ovetande om tilltaget blev allt mer rusiga för att inte säga redlösa.

Utan att kunna ta vara på sig brukade James Fredrik Dickson sedan se till att de – i sina hjälplösa tillstånd – irrade omkring ute på stan.

Med så olustiga förlustelser på sitt samvete fick James Fredrik Dicksons liv ett symptomatiskt slut.

Det började med en fest för fältritttklubben på Grand Hotel Haglund 1898. Alla i sällskapet var redlöst berusade, när James Fredrik Dickson fick för sig att hålla tal på engelskt vis med en fot på bordet och en på stolen. Men Dickson tappade balansen och slog huvudet i en byrå i fallet ner mot golvet. Men tal skulle han ju hålla! Med stor möda reste han sig och tog sig upp på bordet och stolen igen – då fick han ett glas vatten kastat i ansiktet!
Den våta överraskningen fick James Fredrik Dickson att tappa balansen på nytt, nu föll han rakt ner i en hög med krossat glas som någon sopat ihop på golvet.

En av Dicksons fingrar fick då ett rejält sår, som – i brist på plåster - lindades in med cigarettpapper som fästes med tråd från en champagnekork. Så kunde festen fortsätta igen!

Och så fortsatte James Fredrik Dickson med många fler fester under de kommande fjorton dagarna.

Först då upptäckte en läkare att han drabbats av blodförgiftning och det i ett så allvarlig stadium att hans liv – trots många operationer – inte gick att rädda.

54 år gammal hade James Fredrik Dickson tömt sin sista pokal.



Flygande finländare

Lite av varjeSkapad av Lennart Forsberg lör, december 02, 2017 09:31:30


Smeknamnet Flying Finn får oss idrottsintresserade att tänka på Hannes Kolehmainen och Paavo Nurmi. Ingen av de två löparlegenderna hade vägarna förbi Umeå på sin tid. Här – och nästan samtidigt som Kolehmainen och Nurmi var i farten – fanns rum för en helt annan flygande finländare – det rummet var I 20:s gymnastiksal.
Där monterades Finlands allra första flygplan ihop 1918.

I inbördeskrigets Finland vädjade de vitas överbefälhavare Gustaf Mannerheim om hjälp från Sverige. Det var en vädjan som den svenske greven och godsägaren Eric von Rosen nappade på. Han köpte ett flygplan av en flygplansfabrik I Landskrona, ett plan som sedan – i sina delar – transporterades med tåg till Umeå för att monteras ihop i gymnastiksalen på I 20.

Den 6 mars 1918 stod flygplanet startklart på fältet väster om regementet.
Med Eric von Rosen som passagerare och med Nils Kindberg som pilot flög det lilla, tvåsitsiga planet över till Vasa för att överlämnas till den finska armén.

Det historiska planet hade inför flygturen över Kvarken försetts med blå hakkors under vingarna. Ett faktum som togs emot med stor entusiasm i Finland – hakkorset fungerade efter flygturen från Umeå som symbol för det finska flygvapnet fram till slutet av andra världskriget.

Den symbol som idag står för så mycket ondska, såg Eric von Rosen som en symbol för lycka och välgång. Han hade i unga år sett hakkors i olika formationer på Gotland och fascinerades så mycket av dem att han även smyckade väggar och tak i sitt Rockelsta slott med hakkors-formationer.

Det väckte ingen som helst anstöt i början av 1900-talet.
Det gjorde för övrigt inte inte heller ASEA:s logotyp som hade formen av ett hakkors fram till 1933! Annonsen nedan är från Svenska Turistföreningens årsskrift från 1920.
Det är Helmer Osslund – med viss Umeå-anknytning – som utformat annonsen.

Flygplanet som Eric von Rosen skänkte till Finland – med beteckningen F1 och med sina hakkors – användes för att fälla mindre bomber och för att sprida flygblad. Men redan den 16 april 1918 tog historien om Finlands första flygplan slut. Utanför Tammerfors totalhavererade planet och såväl piloten som den medföljande mekanikern förolyckades.

Den tragiska flygolyckan till trots fortsatte Eric von Rosens fascination för flygplan.

En snöig vinterdag – den 20 februari 1920 – befann han sig i Stockholm på väg hem till sitt slott i Rockelsta. Men i det oväder som rådde låg all tågtrafik nere. Eric von Rosen tog sig därför ut till Gärdet i hopp om att någon av piloterna vid Svenska Lufttrafikbolaget skulle flyga honom hem till Rockelsta. Men piloterna vägrade flyga i snöovädret, alla utom en då nyanställd pilot från Tyskland som tackade ja till det riskabla uppdraget.

Med Eric von Rosen som passagerare flög den tyske piloten längs stambanan ner mot Sparreholm för att vika av mot sjön Båven och bryggan vid Rockelsta slott, där Eric von Rosens hustru Mary mötte upp med sin syster Carin vid sin sida.

Det var starten på ett annat äventyr.
Den tyske piloten hette nämligen Hermann Göring!
Och han fattade tycke för Eric von Rosens svägerska Carin.
1923 gifte sig Hermann och Carin…

PS! Under 1930- och 1940-talet var Eric von Rosen aktiv nazist.
I ett radiofynd från 1936 hymlar han inte om sina ariska ideal.


Teckenspråk

Lite av varjeSkapad av Lennart Forsberg tis, november 28, 2017 08:51:07

Gits Olssons uppmuntrade på sin tid sina läsare att leka med tangentbordet (se föregående blogginlägg). Hans gamla uppmuntran får mig att försöka leka på egen hand – i avsaknad av fingertoppskänsla är det inte så lätt... men man kan ju alltid försöka:






– Ti va bra ti sjong...

Lite av varjeSkapad av Lennart Forsberg tor, november 09, 2017 08:49:08

Mina rader om humorgruppen KAJ:s besök i Umeå rönte viss uppskattning.
– Ti va bra ti sjong, och ja hadd ritti skryyft, skrev en kompis med rötter i Jakobstad.
Sådana formuleringar får mig att fortsätta med mina finlandssvenska funderingar.

Jag tänker på min svärmor från Petalax som inte kunde engelska, men ändå kallade min slips för taj. Och om hon någon gång talade om gruvor, så sa hon minor. Hembränning ägnade hon sig inte åt, men kom sånt på tal så sa hon monscha – det var något som finska amerikaresenärer höll på med i skydd av mörkret, in the moonshine. Ord som kom till Finland med dem som återvände till Österbotten när tillvaron i Amerika inte blev så lycklig som man hoppats.

Finlandssvenskan har naturligtvis också tagit intryck av ryskan, finskan och sist och slutligen även av svenskan. En del finlandssvenska ord kan tyckas konstiga, ord som man aldrig hört förut låter ju alltid konstiga! Men ju oftare man får höra de ovanliga orden, desto naturligare känns de i mina öron.

Ta det där med simkostym som exempel.
Mina badbyxor har ju inte mycket till kostym över sig.
– Men, tänker jag sedan… min finlandssvenska frus baddräkt ser ju inte heller ut som den dräkt hon brukar bära vid högtidliga tillfällen!?

Jag skulle också bli förvånad om hon skulle få för sig att kalla mig nakkupelle. Jag, som heter Lennart, skulle bli ännu mera förvånad om hon kallade mig Naku-Lelle :-) För mig – och för min fru – är det ändå självklart att kalla våra barnbarn för nakenfisar, när de tultar runt i vårt hus utan kläder.

Våra barnbarn är ju inga fisar.
Men nakenfisar är något helt annat.
Det ordet finns t o m i Svenska Akademiens ordlista.

Det gör däremot inte nakkupelle. Att det ordet för några år sedan – av Hufvudstadsbladet – utsågs till den finaste finlandismen, hade jag ingen aning om förrän humorgruppen KAJ fick mig att börja fundera på finlandssvenska ord och uttryck.

I Svenska Akademiens Ordlista finns många andra finlandssvenska ord förtecknade, uppemot 300 ord enligt dem som håller räkningen.

Några exempel.

Örfil är inget som drabbar örat, en örfil stoppar man i munnen, det är en kanelbulle.
Vappen firar man på valborgsmässoafton och 1 maj.
Menföre kan det vara vid den tiden på året, dåligt väglag alltså.
Hoppeligen – förhoppningsvis – är vädret fint under påskhelgen.
Memma på rågmjöl, rågmalt och sirap lär då serveras i många finlandssvenska hem.
Pickavettun serveras året runt – potatis doppas i ett glas med vatten, salt och smör.
Chokladstång kanske föredras av unga munnar, sådana som på ren svenska numera brukar kallas energy bars!?

Finlandssvenskan fortsätter att roa mig,
den har mycket att berätta och den är vacker att lyssna till.
Jag har aldrig leidon!


Kamurka, tupp och kallkontor

Lite av varjeSkapad av Lennart Forsberg fre, november 03, 2017 13:38:16

Skulle någon ung umebo kunna skriva en rolig visa om slaget vid Ratan?
Går det att roa en publik med rader om senap, ketchup och korvkiosk?
I Björkarnas stad borde det väl även vara möjligt att formulera verser om björkpollenallergi?

Sådana tankar flög genom huvudet när humorgruppen KAJ i förra veckan underhöll på Väven-scenen i Umeå. De tre grabbarna (från Maxmo, Vörå och Oravias) bjöd inte bara på senap och björkpollenallergi, de bjöd också på sig själva! Att de struntade i slaget vid Ratan må vara förlåtet, deras berättelse om slaget vid Oravais var gott nog för umepubliken. I sin himmel kände sig nog inte heller befälhavaren Adlercreutz lurad på konfekten.

Veckan efter föreställningen går jag fortfarande och funderar på finlandssvenska ord och uttryck som envetet virvlar runt i mitt bakhuvud...
I avsaknad av rim och reson, försöker jag trots allt rimma.

En sverigefrämmans funderingar...

Kamurka, tupp och kallkontor

finns i huset där jag bor.

I kamurkan kan du tänka´re

finns det simkostym och länkare,

bygeln syns en överhalare,

som är spänd (jag har ju varit smalare).

Tuppen, liksom vessan, används mycket

när jag lättar på det inre trycket.

Tuppen har ibland en gödselhög,

från nån gång då magen varit trög.

Kallkontoret har sin egen gris,

fylld med sylt på mommos vis.

I kallkontoret finns ock hemmamat

som kan korvas om på många fat.

Där finns örfil och garnerad kaka

som är så lätt att täckas smaka...

Lennart Forsberg

PS! Finlandssvenska ord och uttryck kräver ibland en förklaring:
Sverigefrämman. Svenskar på besök i Österbotten
Kamurka. Skåp, garderob
Tupp. Toalett, utedass, se även vessa
Kallkontor. Skafferi
Simkostym. Badbyxor
Länkare. Gympadojor
Bygel. Klädhängare
Överhalare. Overall
Spänd. Snäv
Vessa. Toalett, även lillkammarn, se tupp
Gris. Flottyrstekt munk fylld med sylt
Mommo. Mormor
Hemmamat. Husmanskost
Korva om. Stuva om
Örfil. Kanelbulle
Garnerad kaka. Tårta
Täckas. Ha mage att

Äventyrsresa?

Lite av varjeSkapad av Lennart Forsberg sön, oktober 15, 2017 06:32:48
Att resa är ofta ett minnesrikt äventyr. Men en del resor kan kräva tidsperspektiv för att äventyrligheterna ska få sin fulla uppskattning. Vissa äventyr är ju i stunden bara irritationsmoment.

Så här kan det vara att resa:
• När vi reste till Mallorca häromveckan fick vi sitta två timmar i planet innan det lyfte från Arlanda
• När vi kom fram till Mallorca fick vänta en timme på bagaget
• När vi satte oss i bussen som skulle ta oss till hotellet fick vi vänta ytterligare en timme innan den startade
• När vi kom fram till hotellet kunde vi inte bo där eftersom det skulle stänga för säsongen
• Nåväl, ett nytt tak över huvudet kunde ordnas och dagen efter ankomsten gjorde vi ett besök på Starbucks café. Å vad hände där? Jag blev inlåst på toaletten!
Då var det fortfarande några dar kvar till fredagen den trettonde...



« FöregåendeNästa »