Å andra sidan

Å andra sidan

Clarence von Rosens pokal

SportSkapad av Lennart Forsberg tor, december 07, 2017 18:50:17


Fråga en gävlebo var von Rosens pokal förvaras och du får svaret:
– I något förråd på länsmuseet.
Ställ samma fråga till en anställd på Svenska Fotbollförbundet och du får svaret:
– I något förråd på förbundet.

Samma fråga med två olika svar… och förmodligen är båda svaren korrekta!

Von Rosens pokal instiftades av Clarence von Rosen – äldre bror till Eric von Rosen som omnämns i mitt föregående blogginlägg.

Efter tre segrar i von Rosens fotbollsturnering (1899, 1900 och 1902), erövrade Gefle IF den Rosenska pokalen för alltid. Gelfes tidiga fotbollsframgångar sas bero på att klubben hade en engelsman i laget. I slutet av 1800-talet lär han ha varit en av få i Sverige som med egna ögon sett fotboll spelas!?

Några år senare, närmare bestämt 1904, bildades Svenska Fotbollförbundet med Clarence von Rosen som förbundets förste ordförande. I den vevan återuppstod också von Rosens pokal. Under nästan hela 1900-talet belönades de svenska mästarna i fotboll med en inteckning i von Rosens pokal.

Clarence von Rosen var en stor idrottsentusiast.
Intresset för idrott fick honom t o m att ge överge sin officerskarriär. Som hovstallmästare hade han större möjligheter att arbeta för idrottens utveckling på många plan. Han blev snabbt något av en centralfigur i så skiftande grenar som motorsport, bandy, fotboll, tennis, skridsko, jakt och fiske, skytte, segling, simning och rodd – men mest av allt vurmade han för hästsporten.

Med sina s k mormorspengar – von Rosens mormor från Amerika var god för många miljoner dollar – gav Clarence von Rosen också ekonomiskt stöd till många idrottsevenemang. Trots goda ekonomiska förutsättningar hände det ibland att även han sträckte fram tiggarstaven.

Clarence von Rosen uppvaktade bl a Alfred Nobel i hopp om att han skulle säkerställa den svenska hästavelns framtid. Det var en vädjan som inte föll Alfred Nobel i smaken:
– Hästarna är blott en bisak i vår mekaniserade tid och det är ganska märkvärdigt att de fortfarande används. Velocipedaveln kommer snart att ersätta hästaveln, varefter dessa näpna och intressanta djur komma att figurera bland rariteterna i zoologiska trädgårdar.

Alfred Nobel trodde inte på hästen, han trodde på stålhästen...

Clarence von Rosen hade också många idrottsliga förtroendeuppdrag.

Redan 1900 valdes han in i Internationella olympiska kommittén – i den satt han till 1948. I Sveriges olympiska kommitté, SOK, tog han plats 1913, efter att ha haft ansvaret hästtävlingarna under olympiaden i Stockholm 1912. I SOK satt von Rosén till 1950. Clarence von Rosen ingick även i Svenska Dagbladets första s k bragdjury åren 1928 till 1934. Dessförinnan utdelades bragdmedaljen efter en nationell omröstning – ungefär som Jerringpriset delas ut idag.

Clarence von Rosens meritlista som idrottsledare är imponerande.
Men han hade också en del andra intressen, som inte är lika meriterande…

Modern forskning har visat att Clarence von Rosen var aktiv nazist på 1930- och 40-talet. Han – och hans bror Eric – tillhörde de s k överklassnazisterna och talade gärna väl om Hermann Göring och Adolf Hitler.

Hermann Göring gifte in sig i den von rosenska släkten 1923.
Och efter olympiaden i Berlin 1936 rundade Clarence von Rosen av sin resa i Tyskland med att besöka de nazistiska partidagarna i Nürnberg. Tre år senare ingick han i en svensk delegation som reste till Berlin för att uppvakta Adolf Hitler på hans 50-årsdag.

Clarence von Rosens nationalsocialistiska sympatier fick – långt senare – Svenska Fotbollförbundet att avbryta utdelandet av von Rosens pokal till den de svenska mästarna. Från och med 2001 kämpar den svenska fotbollseliten om Lennart Johanssons pokal.

Inom KAK, Kungliga Automobilklubben, som Clarence von Rosen också tog initiativ till delas dock fortfarande Clarence von Rosen-medaljen ut.

Här ligger en film där Clarence von Rosen om sitt idrottsliv.



Nu Zlatan, då Gunnar

SportSkapad av Lennart Forsberg fre, november 17, 2017 09:22:34


Tiden går och bollen är alltid rund...
Nu ser Sverige fram mot fotbolls-VM 2018 och många hoppas på Zlatan i laget.
För 60 år sedan var det samma visa. Då såg vi fram mot hemma-VM 1958 med förhoppningar om Gunnar Nordahl i laget.

I den bästa av världar hoppades fotbolls-Sverige på hela innertrion Gre-No-Li – Gunnar Gren, Gunnar Nordahl och Nils Liedholm. Då var Gunnar och Gunnar på väg att fylla 37, ynglingen Nils närmade sig de 36…

En och annan skeptiker fanns förstås också.
Klippet ovan är hämtat från sportboken ”Sporten idag”,
alla fotbollsintresserade smågrabbars julklappsbok julen 1957.

Med facit i hand vet vi hur det gick. Gunnar Gren tog sig in i VM-laget från Örgryte, då i division II. Nils Liedholm anslöt till truppen från Milan medan Gunnar Nordahl stannade i Italien i hopp om att få göra tränarkarriär – men importstoppet av utländska tränare i Italien förde honom istället till Karlstad!

VM-turneringen 1958 blev ändå en stor framgång för Sverige, och det trots att Nils Liedholm spelade hela turneringen halvskadad.

I eftersnacket efter VM-silvret hävdade många att VM-laget 1958 – trots silvermedaljen – var ett sämre lag än det lag som vunnit OS-guld i London tio år tidigare. Den stora skillnaden stavades Gunnar Nordahl i 1948 års form.

Mycket av framfångarna 1958 tillskrevs också de anslutande proffsen. Tänka sig att Arne Selmosson, då ansedd som en av Europas främsta målskyttar, nästan bara satt på bänken under VM-turneringen.

De anslutande proffsen vållade för övrigt också vissa administrativa problem för Svenska Fotbollförbundet, som ju hade sina s k amatörregler att respektera. Proffsen fick kort sagt inte kallas proffs i officiella dokument, de kallades istället för icke amatörer!

Här pratar Bengt Bedrup med Gunnar Nordahl inför VM-turneringen 1958.


USM i Kassjö-skogen

SportSkapad av Lennart Forsberg mån, september 18, 2017 07:33:17

Ungdoms-SM i orientering avgjordes i Kassjö i helgen – ett evenemang som nästan inte alls uppmärksammades på lokaltidningarnas sportsidor.

Om viljan hade funnits hade det – på modernt sportjournalistiskt vis – åtminstone kunnat göras ett nummer av att en älgjägare med bössa syntes vid ett älgtorn strax innan långdistanssegraren i klassen H 16, Viktor Svensk, dundrade förbi.

Trots informationsmöten och samverkansöverenskommelser mellan jägare och orienterare når information inte alltid fram till alla berörda.

Samspelet i skogen kan också skildras på annat sätt. En stekhet orienterare utrustad med modern teknologi passerar ett älgtorn från flydda tider. Den gamla kaminen är inte alls stekhet.



Längden på höjden

SportSkapad av Lennart Forsberg sön, juli 09, 2017 18:35:16

Michel Tornéus hoppar åter långt på Sierra Nevada, höjden spelar naturligtvis roll i längden!? Så varför inte satsa ännu högre?

Längden på höjden

Det är höjden
som i längden
kan få hoppen
att nå toppen.

Sån längdhoppsspänst
når allra längst
när man är gäst
på Everest!?

Lennart Forsberg

– Jävla snorgärs, sa Zanke

SportSkapad av Lennart Forsberg tor, april 06, 2017 12:39:48


Ibland kallades han Fotbollens Fader.
Ibland kallades han Fotbollens Napoleon.
Trots smeknamn i Zlatan-klass är det inte många i Umeå som minns Zanke idag.

John R Sandström växte upp öst på stan. Det var i kvarteren hemmavid som han upptäckte sina fotbollstalanger. Och det var på läroverket han förädlade sin skicklighet.
Gymnastikläraren Julius Håkansson tog hand om Zankes bollbegåvning. Han fick Zanke att förstå att fotboll handlade om taktik, teknik och metodisk träning. Det tog Zanke till sig långt före alla andra.

Spela enkelt, håll bollen på marken, lär känna dina lagkamrater och lär känna dina motståndare, var Zankes paroll. Det gav också resultat. Hans lag IFK Umeå vann 7 DM mellan 1916 och 1926. I laget spelade också Johns bröder Knut och Georg.
Zanke I, Zanke II och Zanke III bildade innertrio!

John Sandström, Zanke I, var ingen storväxt centertank – men han var hård och han kunde slå exakta passningar. Zankes hårdhet tog sig också andra uttryck. När han som 52-åring tog det s k Riksidrottsmärket gjorde han det på 54 minuter. Han inledde med att stöta kula, hoppa längdhopp och springa 100 meter. Sedan cyklade han 20 kilometer som avrundades med ett 200-meterslopp i simbassängen.

På den tiden bodde John R Sandström i Sundsvall. Där var han inte alls känd som idrottsman, där var han disponent John R Sandström – om jag inte minns helt fel så var det på SCA som disponenten styrde…

Sin yrkesmässiga skolning hade John Sandström skaffat sig i Umeå, där han på 30-talet ansvarade för ekonomin på Umebladet. Det handlade inte om stora pengar. Bristen på pengar gjorde John Sandströms arbete extra svårt. Konkurshotet hängde ofta över tidningen. Chefredaktören på den tiden hette Arne Lindström. När Lindström pensionerade sig som tidningsman i slutet av 60-talet berättade han om Zanke i Västerviks-Tidningen!
– Jag var kringresande chefredaktör på flera konkurshotade högertidningar. Allra värst var det på Umebladet. Där sköttes de dåliga affärerna av John R Sandström, en frän herre och f d fotbollsspelare med smeknamnet Zanke. Tidningens bank fick en dag en ny, ung direktör som tog sig orådet före att ringa och anmärka på att Umebladet övertrasserat sitt blygsamma checkkonto.

Zanke lyssnade tålmodigt på bankdirektörens besked innan han drämde till:
– Jävla snorgärs, jag har övertrasserat checkräkningar långt innan ni blev född, sa Zanke och slängde på luren.

Idrotten i Västerbotten

SportSkapad av Lennart Forsberg lör, april 01, 2017 09:30:21


Konståknings-VM pågår för fullt.
Det får bakåtsträvaren i mig att minnas utställningen "Idrotten i Västerbotten" som jag visade upp i länsmuseet när Västerbottens Idrottsförbund fyllde 75 år 1983.

Bilden ovan fanns med i den utställningen. Det är Harry Lindvall som fångat aktiviteterna på Gimonäsdammen i november 1953. Flickan som tränar konståkning heter Britta Eriksson – åtta år senare blev hon svensk mästarinna!

Mannen i hatt heter Georg Sandström, själv duktig konståkare på 20-talet. I ett idrottshistoriskt perspektiv är han ändå mest känd som Lill-Zanke eller Zanke III.
Bröderna Sandström bildade innertrio i IFK Umeås fotbollslag som vann sju DM-guld mellan 1916 och 1926.

Åtta år efter Harry Lindvalls kamerskott – samma år som Britta vann sitt SM-guld! – träffade jag (och en massa andra smågrabbar) Lill-Zanke utanför gamla läroverkets gymnastikhus (i dagens Navet-kvarter). Där stod en sliten Lill-Zanke i sin kostym med ett par mycket slitna fotbollsskor i sin hand. I mitt unga huvud såg det ut som någon hade trampat med fotbollsskorna i cement!
– När jag var ung var jag Västerbottens första fotbollsproffs, sa Lill-Zanke.

Jag trodde inte på de orden – för jag kunde min Gunnar Nordahl-historia. Långt senare lärde jag mig att Lill-Zanke trots allt hade fotbollmeriter som stod på egna ben. Det var faktiskt han som gjorde det allra första målet på Gammliavallen efter invigningen 1925!

PS! Allting är relativt. Jag minns att jag tyckte att bilden med Britta och Lill-Zanke var lastgammal när jag plockade med den i utställningen 1983. Då var bilden 30 år och jag själv 36 år. Nu har det gått 34 år till – och nu känns inte bilden så gammal längre. Nu är det jag själv som är lastgammal!

Skuldglans

SportSkapad av Lennart Forsberg tis, mars 21, 2017 10:11:08

Udominate har köpt sitt lag så SM vinns
med hjälp av pengar som ej finns?!

Skuldglans

Fansens krav är allra minst
att egna laget går med vinst.
Udominate som går för guld,
lär ändå få en större skuld!?

Utan kosing i sin kassa,
skaffas femmor som är vassa.
Att ingen känner sig som hemma,
ses väl blott som annan femma!?

Fansens kärlek till det laget
kräver insats av det slaget
att den klubb som de har älskat
gör sig skuldfri från sin källskatt!?

Lennart Forsberg

Spår av igår

SportSkapad av Lennart Forsberg tis, mars 07, 2017 09:18:11


I spåren efter helgens Vasalopp, kan en titt in i det förflutna ge perspektiv på idrottens utveckling. Bilden ovan är från Vasaloppet 1943 – det är Arne Bölling som tar sig fram i timmerskogen. Han blev tvåa det året – efter Mora-Nisse. Ett år senare blev han pappa till Lars-Arne Bölling, som vann Vasaloppet två gånger på 70-talet.

I Vasaloppet 1943 blev Gösta Jacobsson, IFK Umeå, sexa. Det är han som vallar om på bilden nedan. Vi som växte upp i Umeå på 50-talet visste om att han hade varit skidåkare, ändå förknippar vi honom med Vallen snarare än med vallan. Gösta Jacobsson var ju den allra första vaktmästaren i gamla Sporthallen vid Gammliavallen. Tänka sig att hela familjen Jacobsson hyrde in sig i en lägenhet i Sporthallen!

I ett familjärt perspektiv var det nog inte alltid så praktiskt.
Att ha sin lägenhet på jobbet kan också vara en olägenhet.


Nästa »