Å andra sidan

Å andra sidan

– Jävla snorgärs, sa Zanke

SportSkapad av Lennart Forsberg tor, april 06, 2017 12:39:48


Ibland kallades han Fotbollens Fader.
Ibland kallades han Fotbollens Napoleon.
Trots smeknamn i Zlatan-klass är det inte många i Umeå som minns Zanke idag.

John R Sandström växte upp öst på stan. Det var i kvarteren hemmavid som han upptäckte sina fotbollstalanger. Och det var på läroverket han förädlade sin skicklighet.
Gymnastikläraren Julius Håkansson tog hand om Zankes bollbegåvning. Han fick Zanke att förstå att fotboll handlade om taktik, teknik och metodisk träning. Det tog Zanke till sig långt före alla andra.

Spela enkelt, håll bollen på marken, lär känna dina lagkamrater och lär känna dina motståndare, var Zankes paroll. Det gav också resultat. Hans lag IFK Umeå vann 7 DM mellan 1916 och 1926. I laget spelade också Johns bröder Knut och Georg.
Zanke I, Zanke II och Zanke III bildade innertrio!

John Sandström, Zanke I, var ingen storväxt centertank – men han var hård och han kunde slå exakta passningar. Zankes hårdhet tog sig också andra uttryck. När han som 52-åring tog det s k Riksidrottsmärket gjorde han det på 54 minuter. Han inledde med att stöta kula, hoppa längdhopp och springa 100 meter. Sedan cyklade han 20 kilometer som avrundades med ett 200-meterslopp i simbassängen.

På den tiden bodde John R Sandström i Sundsvall. Där var han inte alls känd som idrottsman, där var han disponent John R Sandström – om jag inte minns helt fel så var det på SCA som disponenten styrde…

Sin yrkesmässiga skolning hade John Sandström skaffat sig i Umeå, där han på 30-talet ansvarade för ekonomin på Umebladet. Det handlade inte om stora pengar. Bristen på pengar gjorde John Sandströms arbete extra svårt. Konkurshotet hängde ofta över tidningen. Chefredaktören på den tiden hette Arne Lindström. När Lindström pensionerade sig som tidningsman i slutet av 60-talet berättade han om Zanke i Västerviks-Tidningen!
– Jag var kringresande chefredaktör på flera konkurshotade högertidningar. Allra värst var det på Umebladet. Där sköttes de dåliga affärerna av John R Sandström, en frän herre och f d fotbollsspelare med smeknamnet Zanke. Tidningens bank fick en dag en ny, ung direktör som tog sig orådet före att ringa och anmärka på att Umebladet övertrasserat sitt blygsamma checkkonto.

Zanke lyssnade tålmodigt på bankdirektörens besked innan han drämde till:
– Jävla snorgärs, jag har övertrasserat checkräkningar långt innan ni blev född, sa Zanke och slängde på luren.

Idrotten i Västerbotten

SportSkapad av Lennart Forsberg lör, april 01, 2017 09:30:21


Konståknings-VM pågår för fullt.
Det får bakåtsträvaren i mig att minnas utställningen "Idrotten i Västerbotten" som jag visade upp i länsmuseet när Västerbottens Idrottsförbund fyllde 75 år 1983.

Bilden ovan fanns med i den utställningen. Det är Harry Lindvall som fångat aktiviteterna på Gimonäsdammen i november 1953. Flickan som tränar konståkning heter Britta Eriksson – åtta år senare blev hon svensk mästarinna!

Mannen i hatt heter Georg Sandström, själv duktig konståkare på 20-talet. I ett idrottshistoriskt perspektiv är han ändå mest känd som Lill-Zanke eller Zanke III.
Bröderna Sandström bildade innertrio i IFK Umeås fotbollslag som vann sju DM-guld mellan 1916 och 1926.

Åtta år efter Harry Lindvalls kamerskott – samma år som Britta vann sitt SM-guld! – träffade jag (och en massa andra smågrabbar) Lill-Zanke utanför gamla läroverkets gymnastikhus (i dagens Navet-kvarter). Där stod en sliten Lill-Zanke i sin kostym med ett par mycket slitna fotbollsskor i sin hand. I mitt unga huvud såg det ut som någon hade trampat med fotbollsskorna i cement!
– När jag var ung var jag Västerbottens första fotbollsproffs, sa Lill-Zanke.

Jag trodde inte på de orden – för jag kunde min Gunnar Nordahl-historia. Långt senare lärde jag mig att Lill-Zanke trots allt hade fotbollmeriter som stod på egna ben. Det var faktiskt han som gjorde det allra första målet på Gammliavallen efter invigningen 1925!

PS! Allting är relativt. Jag minns att jag tyckte att bilden med Britta och Lill-Zanke var lastgammal när jag plockade med den i utställningen 1983. Då var bilden 30 år och jag själv 36 år. Nu har det gått 34 år till – och nu känns inte bilden så gammal längre. Nu är det jag själv som är lastgammal!

Skuldglans

SportSkapad av Lennart Forsberg tis, mars 21, 2017 10:11:08

Udominate har köpt sitt lag så SM vinns
med hjälp av pengar som ej finns?!

Skuldglans

Fansens krav är allra minst
att egna laget går med vinst.
Udominate som går för guld,
lär ändå få en större skuld!?

Utan kosing i sin kassa,
skaffas femmor som är vassa.
Att ingen känner sig som hemma,
ses väl blott som annan femma!?

Fansens kärlek till det laget
kräver insats av det slaget
att den klubb som de har älskat
gör sig skuldfri från sin källskatt!?

Lennart Forsberg

Spår av igår

SportSkapad av Lennart Forsberg tis, mars 07, 2017 09:18:11


I spåren efter helgens Vasalopp, kan en titt in i det förflutna ge perspektiv på idrottens utveckling. Bilden ovan är från Vasaloppet 1943 – det är Arne Bölling som tar sig fram i timmerskogen. Han blev tvåa det året – efter Mora-Nisse. Ett år senare blev han pappa till Lars-Arne Bölling, som vann Vasaloppet två gånger på 70-talet.

I Vasaloppet 1943 blev Gösta Jacobsson, IFK Umeå, sexa. Det är han som vallar om på bilden nedan. Vi som växte upp i Umeå på 50-talet visste om att han hade varit skidåkare, ändå förknippar vi honom med Vallen snarare än med vallan. Gösta Jacobsson var ju den allra första vaktmästaren i gamla Sporthallen vid Gammliavallen. Tänka sig att hela familjen Jacobsson hyrde in sig i en lägenhet i Sporthallen!

I ett familjärt perspektiv var det nog inte alltid så praktiskt.
Att ha sin lägenhet på jobbet kan också vara en olägenhet.


Vänskap i världsmästerskap

SportSkapad av Lennart Forsberg mån, februari 27, 2017 19:49:00


Skid-VM i Lahtis väcker liv i gamla minnen – för det är ju från Lahtis-VM 1958 som jag har mina första skidminnen.

Utan hjälp av Google och utan att titta i gamla tidningar (uppslaget ovan är från ett gammalt nummer av Se) minns jag att Kalevi Hämäläinen vann den inledande 3-milen, jag minns också att Sixten Jernberg vann den avslutande 5-milen. Han åkte ikapp och förbi den en minut tidigare startande Veikko Hakulinen. Sverige vann också stafetten med kvartetten Sixten Jernberg, Lennart Larsson, Sture Grahn och Per-Erik Larsson. Det ryms uppenbarligen en hel del i huvudet på en idrottsintresserad 11-åring, som när det begav sig – för 59 år sedan – lyssnade på Lennart Hylands radioutsändningar från Lahtis.

I mer vuxen ålder har jag lärt mig mer om VM-tävlingarna i Lahtis 1958. Där VM-debuterade det sovjetiska paret Pavel Koltjin och Alevtina Koltjina. Där gjorde också finskan Siiri Rantanen sitt första skid-VM. Tillsammans fick Pavel, Alevtina och Siiri sju VM-medaljer 1958! VM-tävlingarna i Lahtis blev också starten för en livslång vänskap mellan familjerna Rantanen och Koltjin. Vänskapen mellan dem har bland annat skildrats i filmen ”Skidhjältar på undantag” – den filmen borde SVT visa under årets VM-tävlingar!?

”Skidhjältar på undantag” handlar om Pavel och Alevtina – två firade och rikligt belönade sovjetiska idrottare som på äldre dar flyttar till skidorten Otepää i Estland av familjära skäl.

De trivs i sin nya miljö, men deras livssituation förändras dramatiskt i samband med Sovjetunionens kollaps 1991. Då förlorar de sin ryska pension, samtidigt som Estland inte tycker sig ha någon skyldighet att ge dem något ekonomiskt stöd. Det är i stort sätt bara vännerna i Finland, familjen Rantanen, som gör allt de kan för att hjälpa Pavel och Alevtina.
– När min man dör, skickar jag hans kläder till Pavel trots att min man var mycket större, Pavel var ju ganska liten. Jag förstod att kläderna inte skulle passa, men det finns kanske någon annan som kan ha glädje av dem, resonerar Siiri Rantanen i filmen.

"Skidhjältar på undantag" finns inte tillgänglig på nätet – men på Youtube finns en annan film om familjen Koltjin. Trots att den filmen har rysk speakerröst, tycker jag mig ändå förstå filmens budskap, som även ger plats åt en och annan gammal svensk skidkung.

Pavel Koltjin avled 2010, 80 år gammal. Alvetina Koltjina är idag 86 år.


Med Lia i Lahtis

SportSkapad av Lennart Forsberg fre, februari 24, 2017 09:26:47

Årets skid-VM i Lahtis får de minnesgoda att tänka på dopingskandalen vid skid-VM i Lahtis 2001. För egen del tänker jag längre än så, jag tänker på skid-VM i Lahtis 1978. Och då är det inte stafettens Magnusson-backe jag har i tankarna. Det är inte heller Sven-Åke Lundbäcks guld på 5-milen som dyker upp i minnet.

Jag tänker på Alvar ”Lia” Johnson, sportjournalisten och skidledaren från Umeå, som gjorde sitt sista jobb som VM-skribent 1978. Det var under VM-veckan i Lahtis 1978 som han insjuknade och sedan aldrig återhämtade sig. Något år senare, den 25 november 1979, avled "Lia" nyss fyllda 70 år.

Hans livsresa i idrottens tjänst kan inte underskattas. Fast det gjorde nog ändå sportjournalisten Åke Strömmer när han en gång presenterade honom med orden:
– ”Lia” Johnson är Sveriges meste IFK:are.

"Lia" må ha haft sitt idrottshjärta hos IFK Umeå, men som idrottsledare var han mycket mer än enbart umekamrat. Byggs det någon gång en skidstadion i Umeå, är "Lia" mannen att få ge namn åt en sådan anläggning.

För egen del har jag ett gammalt tidningsklipp från 1952 i mina samlingar. Det är i ett nummer av Idrottsbladet som ”Lia” pratar om skidsportens framtid med Sven Lindhagen. De sitter på ett hotell i Oslo efter de, med svenska ögon, misslyckade olympiska tävlingarna.
– Jag är färdig att ge upp som idrottsledare. Man får ju ta på sig allting, jag har lagt ner arbete och pengar och jag har försummat min familj, suckar ”Lia”.

Sedan berättar han hur det fungerar i Västerbotten.
– En grabb ringer till mig och frågar om han får åka för IFK, det får han – men jag frågar förstås också varför han inte åker för klubben hemmavid.
– Det finns inget intresse.
– Har du några skidor, frågar ”Lia” då.
– Jovars, blir det tveksamma svaret, varpå ”Lia” ser till att grabben också får ett par IFK-skidor av hög kvalitet.

Ute på den tidens tävlingar känner sig ledaren ”Lia” inte heller nöjd.
– Jag ska ju inte bara vara ledare för storrännarna, jag ska också vara ledare för många grabbar jag inte känner och aldrig sett.

I samtalet med Sven Lindhagen ser ”Lia” fotbollen som skidsportens stora rival.
– Efter en fotbollssäsong är idrottsledarna så trötta och klubbarna så fattiga att man inte orkar satsa på skidsäsongen, säger ”Lia”, som i samtalet med Sven Lindhagen lite uppgivet frågar sig var skidlöparna från Burträsk, Bygdeå, Flarken och Sävar tagit vägen.

”Lia” konstaterar också att ishockeyspelandet har börjat konkurrera med skidsporten om vinterns gunst.
– Spelet har tagits upp i Vilhelmina, Åsele, Glommersträsk, Lycksele och till och med Norsjö, suckar ”Lia” bekymrat 1952.

Tankfulla ord, som tål att tänkas på även under VM-veckan i Lahtis 2017.
”Lias” idrottsgärning fortsatte – till mångas glädje – långt efter Oslo-OS. Kanske sitter han idag i sin himmel och svävar på minnesrika moln sida vid sida med Assar Rönnlund!?



Mäki och Moore

SportSkapad av Lennart Forsberg ons, februari 15, 2017 09:10:23


”Det lyckligaste dagen i Olli Mäkis liv” är en berättelse om en framgångsrik finsk boxare i sin uppladdning inför VM-matchen mot Davey Moore i Helsingfors Olympiastadion den 17 augusti 1962.

Filmen om Olli Mäki – som inte är en boxningsfilm! – är en romantisk och vardagsnära skildring av livet i Finland på 60-talet, det är också en berättelse om en boxare som inte känner sig hemma i den professionella boxningens kommersiella värld. Olli Mäki och hans flickvän Raija är kort sagt i händerna på den penningsugna promotorn Elis Ask.

Matchen mot Davey Moore slutar med förlust efter två ronder.
– Det här var på sitt sätt en enkel match. Jag är ju van att boxas i 15 ronder, men i kväll behövde jag bara boxas i två, sa Olli efter matchen.

Under den 92 minuter långa, svartvita filmen, om den promotorstyrda tillvaron i proffsboxningens värld har jag också mina tankar hos Davey Moore.

Han var ju också i händerna på sitt entourage.

Den 21 mars 1963 går Davey Moore upp i ringen för fjärde gången efter matchen mot Olli Mäki. I andra ringhörnan står då Sugar Ramos, en kuban som flytt till Mexiko när Fidel Castro förbjöd proffsboxning. Matchen går i Los Angeles och i den tionde ronden slår Sugar Ramos ner Davey Moore, som trots det lyckas stå på benen ronden ut då domaren bryter matchen och förklarar Sugar Ramos som segrare.

Förloraren Davey Moore går på egna ben in i sitt omklädningsrum där han hinner klaga på huvudvärk innan han faller i koma för att aldrig mer vakna upp. Tre dagar efter matchen avlider Davey Moore.

Händelsen får Bob Dylan att ställa sig frågan: Who killed Davey Moore?


Devisen vid isen

SportSkapad av Lennart Forsberg fre, januari 20, 2017 09:28:12

När Björklöven tappar sin ledning på isen.
ska ledningen bytas, enligt devisen.

Devisen vid isen
I dust efter dust
gör Löven förlust.
Kontinuitet
kallar Löven det.

Lennart Forsberg

Nästa »