Å andra sidan

Å andra sidan

Folkbladet före sin tid

UmeåSkapad av Lennart Forsberg fre, september 08, 2017 22:52:16


Veckan som kommer – närmare bestämt den 14 september – fyller Folkbladet 100 år.
I det allra första numret av tidningen hade min farfar en liten annons.
O. A. Forsberg sålde glas, porslin och manufakturer.

Att han annonserade i det första numret, hade en naturlig förklaring.
Min farfar fanns nämligen med i den krets som arbetade för att ge Umeå en vänsterorienterad dagstidning, som motvikt till det borgerliga utbudet i stan.

Det finns mycket att säga – och skriva – om Folkbladets första hundra år.
En titt i mina egna jubileumstidningar – från 1942 och 1947 – övertygar mig om det.
Till att börja med nöjer jag mig med att länka till en artikel från den 20 september 1947.
Under rubriken ”En långt framskriden tidning” skildras livet i Umeå den 20 september 2047.

Folkbladet var före sin tid.
Om 30 år vet vi om det finns fog för Folkbladets gamla sanningar….



Ålderstigen vid Lidberget

UmeåSkapad av Lennart Forsberg tis, september 05, 2017 08:21:05


Ibland blir man brutalt påmind om sitt eget åldrande...
När man upptäcker att ett av barndomens utflyktsmål förvandlats till fornlämning av Riksantikvarieämbetet, är man inte längre en yngling...

Jag tänker på Lidbergsstugan, som Hagas unga garde kallade Libärsstugan på 50-talet. Den gamla ekonomiska kartan från slutet av 50-talet visar var stugan låg – på liden vid Lidberget strax nordost om Ersmarksberget.

Kartan därunder är hämtad från Riksantivarieämbetets webbplats Fornsök. Strax öster om den höga masten ligger fornlämningen som förr var full av liv, i varje fall lika mycket friluftsliv som den än idag livfulla Hamptjärnsstugan på andra sidan I 20-skogen.

Så här skriver Riksantikvarieämbetet om Lidbergsstugan:
"Bebyggelselämning, sentida, bestående av en husgrund, ca 10 x 5 meter, med berghällar som fundament för huset. På platsen är ansamlingar av tegel".

En nutida höstpromenad på Lidberget bekräftar att Riksantikvarieämbets iakttagelser är korrekta. Det obefintliga huset gör mig tankfull, och som för att inbilla mig att jag fortfarande är vidsynt kan jag inte låta bli att fundera varifrån Brännvinsmyran fått sitt namn!? Jag säger inte flaska – för jag vet ju inte – jag är på sin höjd korkad.

I min tankfullhet känns det också som den gamla stigen till Lidbergsstugan skulle kunna ha ett namn: Ålderstigen! Men det passar förstås bättre på ett framtida äldreboende :-)




Talarstolar

UmeåSkapad av Lennart Forsberg tor, augusti 31, 2017 16:30:20


Bänken intill Oxbron på Bölesholmarna – som kanske är ett konstverk? – får mig att dra på mun. Den engelska texten får mig också att tänka på ett mer närliggande, främmande språk. Jag tänker på vår västerbottniska bondska!

På den gula bänken hade det också kunnat stå:
Jenna kan du sitt å divel la ve fremmen.

Plåga & Hamptjärn

UmeåSkapad av Lennart Forsberg tis, augusti 29, 2017 21:30:45


Hamptjärnsstugan har alltid varit ett populärt utflyktsmål för umeborna, i varje fall för dem som är födda efter 1938. Det var då – närmare bestämt den 29 januari – som stugan invigdes efter att ha byggts upp med ritningar signerade Denis Sundberg. Med sådana anor är det kanske inte så konstigt att stugan också fick plats på gamla vykort.

Denis Sundberg ritade också funkisbiografen Odéon – den som revs 1991 för att ge plats åt Plaza Hotel. Ja, han ritade också det s k Cityhuset – även kallat Thornbergska huset – som revs 2011 för att ge plats åt Comfort Hotel Winn och Utopia.
Men Hamptjärnsstugan står minsann kvar! Det gör även Hilding Carlssons rälsbussfabrik Öst på stan och några av de bostadshus som Denis Sundberg också ritat.

Hamptjärnsstugan fick många besök av Umeås knattar på 50-talet – då gick det ett skidspår från I 20:s skjutbana och upp till stugan. Ett annat spår gick till Lidbergsstugan intill Ersmarksberget. Skidglada knattar hann ibland besöka båda stugorna på en och samma skidtur. Det blev en färd på 15 kilometer.

Namnet Hamptjärn var inget som vi 50-talsknattar ägnade någon större omtanke.
För oss var det bara en plats bland många andra platser.

Det var faktiskt först idag, när de pigga pensionärerna i Luffarakademin vandrade i trakterna kring Hamptjärn och Tjälamark, som jag började fundera på ursprunget till namnet Hamptjärn. Svaret fick jag av guiden Arne Lindberg.
– Det heter Hamptjärn för det var där man blötlade hampa för länge sedan.
Det finns förresten 27 olika Hamptjärn i Västerbotten, sa Arne också.

Han hade mycket att berätta. Innehållsrik information som också inspirerade mig att titta närmare på Lantmäteriets historiska kartor över trakterna kring Hamptjärn.

Då såg jag att den del av Tjälamark som fortfarande kallas Plåga finns på en karta från 1765! På en annan karta från 1784 finns Hamptjärn markerad. Men berget som idag kallas Hamptjärnsberget verkar heta Österstberget på den kartan.
Och det berg som idag kallas Tjälamarksberget verkar förr i tiden ha ha hetat Gardberget eller något ditåt!? Om jag nu tolkar den snirkliga handstilen från 1700-talet korrekt!?

Det kan man inte vara säker på...




Tjälamark, här kommer vi!

UmeåSkapad av Lennart Forsberg sön, augusti 27, 2017 08:57:11


Pensionärerna i Luffarakademin börjar höstsäsongen med att se sig om i Tjälamark den 29 augusti. Det är en promenad som väcker minnen till liv hos oss som växte upp på Haga på 50-talet. När vi var knattar nötte vi ofta på skidspåret upp till Hamptjärnsstugan – och även om vi inte visste mycket om geografi, så visste vi att den stora vida världen tog vid bortom Hamptjärnsberget, där fanns ju Tjälamark.

När jag blev lite äldre – 13 år – började jag orientera och fick många flera möjligheter att bekanta mig med Tjälamark. På kartan ovan har jag ritat in korta banan vid en träningsorientering i april 1961. Min gamla klippbok berättar mer om den tävlingen.

I Tjälamark lärde jag också känna familjen Lindberg. Pappa Oskar och mamma Karin utstrålade en omfamnande generositet och deras fyra söner – Arne, Rune, Gunnar och Tore – gillade också orientering.

Det var andra idrottstider då. För att få ekonomi i klubben plockade vi mossa och sålde julkärvar. Mossan plockade vi i skogen, rensade i Gammliavallens omklädningsrum och sålde på Tempo mitt i stan. Julkärvarna krävde tillgång till en kornåker – den bjöd ofta familjen Lindberg på.

Jag minns särskilt ett år när det var så kallt att vi tvingades göra upp en eld på åkern. Den gången fick vi ihop så många julkärvar att vi – efter att ha släckt elden – återvände helgen därpå för att fullgöra vårt julkärviga uppdrag.

Döm om vår förvåning när vi då upptäckte att vår veckogamla brasa fortfarande brann!
Den hade inte brunnit upp, den brann fortfarande ner... eller snarare neråt! Vår gamla brasa, som fortfarande pyrde, hade grävt en stor grop i familjen Lindbergs åker!

När Luffarakademin promenerar i Tjälamark är det Arne Lindberg som guidar.
För 56 år sedan vann han yngre juniorklassen i Skellefteå OK:s Nordiska!
Tänk ändå vad tiden går...


Uppmärksammad hövding

UmeåSkapad av Lennart Forsberg mån, augusti 14, 2017 09:16:24


1957 fick Västerbotten en landshövding från Skåne, Filip Kristensson var järnhandlare från Osby och hade suttit i riksdagen som folkpartist. Utnämningen av Kristensson uppmärksammades t o m av Svensk Damtidning! På förstasidan i nummer 47 från den 21 november 1957 presenterar tidningen sina tre huvudnyheter: Bing Crosby har gift sig, furstinnan Grace har det tråkigt och hövdingen i Umeå har flyttat in!

Att ha en skåning som landshövding kändes till att börja med en aning ovant för västerbottningarna. Konungens förlängda arm hade ju sedan 1931 rekryterats från Västerbottens-Kuriren och Västerbottens Folkblad. Om än från Småland respektive Norrbotten sågs Gustav Rosén och Elof Lindberg som västerbottningar av de flesta. Filip Kristensson, med sitt skånska ursprung, hade också god koll på Västerbotten när han tillträdde som landshövding. Hans bror Yngve var lagman vid Hovrätten för Övre Norrland åren 1948-1956. Men när Filip fick flytta in i länsresidenset vid Storgatan hade Yngve flyttat söderut för att verka som borgmästare i Stockholm.

Hur gick det då till när Filip Kristensson blev landshövding?
Därom har jag berättat i en tidningsartikel i Västerbottens-Kuriren från 2007.

Sanningen att säga var Filip Kristensson inget förstahandsval. I Tage Erlanders dagböcker berättas om många andra som tillfrågades före Kristensson.

Före julen 1956 liknade statsministern försöken att finna en landshövding till Västerbotten vid ett spex. Men så särskilt roligt tyckte han inte att det var. I ett sista försök listade statsministern tre namn som skulle tillfrågas. Överst på den listan stod Filip Kristenssons namn.
– Jag har sett skog förr, sa han när han tackade ja till uppdraget den 23 december 1956.

Filip Kristensson verkade som landshövding i Västerbotten till 1965.
När han avgick, ordnades som brukligt en insamling i länet, med tanken att Kristensson – likt sina företrädare – skulle skänka penninggåvan till behjärtansvärda ändamål.

Så blev dock inte fallet. När Filip Kristensson lämnade länet förvandlades gåvan från västerbottningarna till grundplåt för familjens nya boende i Jönköping.

Gärna för mej!

UmeåSkapad av Lennart Forsberg mån, juni 26, 2017 12:11:21

– Alla tänker på sej, det är bara jag som tänker på mej, sa den danske skämttecknaren Storm P på sin tid. Hans ord hade också kunnat vara en erfarenhet nedtecknad av någon kommunal tjänsteman med ansvar för vägnätet.

Gärna för mej!

Gärna en flerfilig autostrada
men inte intill min lilla lada.

Gärna ett snabbtåg som heter duga,
men inte intill min lilla stuga.

Gärna ett livligt trafikerat stråk
men inte intill min lilla kåk.

Gärna en vacker, idyllisk park
men inte intill min villamark.

Gärna en gångväg som är gjord för just dej,
så länge den ej står i vägen för mej.

Lennart Forsberg

Hvad fattas i Umeå (1)

UmeåSkapad av Lennart Forsberg sön, juni 25, 2017 18:40:26


En bra stad kan alltid bli bättre…
Drömmar har umeborna haft i alla tider.

1915 – på temat ”Hwad fattas i Umeå?” – publicerade Umebladet en mängd förslag från läsekretsen. Det – enligt Umebladet – allra bästa förslaget belönades med en guldfemma, ungefär 200 kronor i dagens penningvärde.

Att hundra år senare ta del av umebornas idéer är tänkvärt och lärorikt.
Det här stod att läsa i Umebladet den 19 februari 1915:

•••

När undertecknad för c:a 20 år sedan ännu befann sig i folkskolan demonstrerade våran magister ett då av en Umeå-artist framställt erbjudande att för viss summa utföra en statybild att uppställas i en nisch på det då nyss färdiga rådhuset. Denna bild fattas där ännu. Hvarför? Så vitt jag minns rätt berodde det väl på pängarna. Och det är just pängar som fattas i Umeå. Funnes här folk med mycket pängar kunde det bli mycket av rörelse, folkmängden ökas, bevillningskronorna blir flera och sedan kunde vi nog klara af alla de olika önskemålen.

– g – t.

P. S.! Hvad som ytterligare fattas är en frimärksautomat endera vid järnvägen eller vid posten. D. S.

•••

2017 är behovet av en frimärksautomat inte lika uttalat.
Nischen med plats för ett konstverk på rådhusväggen står dock fortfarande tom.
Se upp när du passerar den västra gaveln nästa gång du går på Rex!




« FöregåendeNästa »