Å andra sidan

Fina brudbutikenMassmedialt

Skapad av Lennart Forsberg tis, augusti 21, 2018 08:39:07

Blog image


Förargliga tyrckfel kan man alltid dra på mun åt...
Frågan är vad som saluförs av det bageri som VK i dagens tidning kallar för brudbutik?
Jag gissar på pudding, prinsesstårta, margaretatårta, madeleinekaka, brudbröd, systerkaka och flatbröd.

Ostindien i UmeåUmeå

Skapad av Lennart Forsberg sön, augusti 19, 2018 15:47:17

Blog imageBlog image

Säga vad man vill om gamla tidningar, men man lär sig mycket nytt när man läser dem.
I månadsskiftet september-oktober 1881 publicerade Umebladet en berättelse om Umeå som ursprungligen skrivits för tidskriften Thule.
Klippen ovan är från Umebladet den 4 oktober 1881.

Där berättas bl a om stadsdelarna Amerika och Ostindien.
Amerika ligger väster om Renmarksbäcken (det vet väl alla umebor!?)
Ostindien ligger öster om kyrkan i kvarteren kring länsresidenset (det visste inte jag).

Platsnamnet Amerika finns på många ställen i vårt avlånga land, oftast som en markering att det är en bra bit från centrum. Med Ostindien i Umeå får namngivningen en vidare dimension – Amerika ligger västerut och Ostindien österut.
Fast i Umeå säger man inte så. Här – och bara här! – är det Väst på stan och Öst på stan som gäller.

Jag – som är uppväxt på Haga – kan samtidigt ägna området mellan Haga och regementet en tanke. Hur gick det till när det blev Arabien, undrar jag...
Jag, som tycker mig ha hyfsad koll på väderstrecken kan – med Amerika och Ostindien i åtanke – tycka att ett namn som Nordpolen hade varit mer passande...
däremot skulle jag aldrig komma på tanken att påstå att Arabien ligger Nord på stan :-)

Tidningstankar på aftonsidanMassmedialt

Skapad av Lennart Forsberg mån, augusti 13, 2018 22:01:26

Blog imageBlog image
Sverigedemokraterna – som gärna talar om svensk kultur – har ingen vidare koll på svensk historia. De har ibland inte ens koll på sin egen historia och vet ännu mindre om andra partiers historia. Det visar bl a deras illvilliga Youtube-film om Socialdemokraterna. Filmen påstår sig vara en dokumentär, men är i själva verket en uppvisning i okunskap.
I den kan Sverigedemokraterna inte ens skilja på Aftonbladet av igår och Aftonbladet av idag.

Lars Johan Hierta grundade Aftonbladet 1830. Han var grosshandlare till yrket och liberal till sinnet. Efter honom har redaktörer som varit frisinnade, högermän, nykterhetsivrare, halvnazister, professorer, socialister och journalister format Aftonbladet till den kvällstidning det är idag.

Mellan åren 1932 och 1943 var Aftonbladet en tyskvänlig – för att inte säga Hitler-vänlig – tidning. Det tog sig olika uttryck. Aftonbladet bjöds in till partidagar i Nürnberg, tidningen fick träffa många nazitoppar, bl a utrikesminister Ribbentrop. I sin vänliga hållning gentemot Tyskland hände det att Aftonbladet stoppade pressarna för att kunna publicera snabböversatt tyskt propagandamaterial. Till det mer bisarra hör berättelsen om en man på redaktionen som ska ha gått omkring med en lista på personer som skulle giljotineras på Tegelbacken efter ett nazistisiskt maktövertagande.

Motståndet mot tyskvänliga Aftonbladet tog sig många olika uttryck.
– Den som köper Aftonbladet saboterar den svenska demokratins försvar! Enhällig svensk front mot nazistiska Aftonbladet!, stod att läsa på många flygblad.

När aftontidningen AT startade var det till viss del en reaktion på de tyskvänliga skriverierna i Aftonbladet. Med LO som ägare kom det första numret av AT ut den 26 mars 1942. 14 år, sju månader och 8 dagar senare, sa AT tack och adjö till sina läsare. LO fortsatte trots det som tidningsägare. Hösten 1956 köpte de Aftonbladet och Stockholms-Tidningen av industrialisten Torsten Kreuger.

Aftontidningen AT kom ut med sitt allra sista nummer den 3 november 1956.
Att idag läsa det numret är en spännande upplevelse. Det kan man bl a göra på Kungliga biblioteket i Stockholm – men för egen del behövde jag bara gå ut i förrådet och hämta det sista numret av AT som min pappa sparat av tidningsnostalgiska skäl.

På förstasidan står rälsbussföraren Ernst Fagerström, i sina händer håller han AT:s första och sista nummer. Om mina åldrade ögon hade varit mer klarsynta skulle jag i teorin ha kunnat se Ernst Fagerström i ett oändligt antal kopior på den sidan.

Att just Ernst Fagerström hamnade på AT-omslaget har sina orsaker. Det var han som på LO-kongressen 1941 föreslog att LO skulle starta en egen kvällstidning – och Ernst Fagerström fick ju som han ville.

Med Aftontidningen AT i landets tidningskiosker fick Aftonbladet konkurrens. AT:s demokratiska och antinazistiska budskap fick även Tyskland att reagera, AT tilläts t ex inte att skicka någon korrespondent till Berlin. Även Aftonbladets ägare Torsten Kreuger tog intryck av AT, men framför allt påverkades han av hur andra världskriget utvecklades. När Kreuger förstod att Hitler och nazismen inte längre var ett vinnande koncept ändrade han med raska tag inriktningen på Aftonbladets ledarsida. Torsten Kreuger rekryterade Allan Fagerström som ledarskribent. Han – som inte var släkt med rälsbussföraren Fagerström på AT:s förstasida – hade då gjort sig ett namn som slagfärdig tysklandskritiker i akademiska Lundagård.

I det sista numret av AT märks den antinazistiska hållningen på många olika sätt, t o m i berättelsen om insändarsidan ”Rakt på sak”.
– Under krigsåren gav Sverige en fristad åt många flyktingar. Det skickades under dessa år åtskilliga insändare om utlänningar som uppgavs på ett eller annat sätt ha burit sig illa åt eller som ansågs ha gjort otillbörligt intrång på svenska medborgares rättigheter. Dessa insändare kastade jag i papperskorgen. Inte på order av någon utan för att de stred mot tidningens grundprinciper att inte främja främlingshat, säger redaktören Gösta Johansson i det sista numret.

Andra kända AT-medarbetare virvlar också förbi i allra sista AT, några exempel:
Stig Ahlgren, Ivar Ivre, Pekka Langer, Gunnar ”Knas” Lindqvist, Gits Olsson, Moses Pergament, Stig Sjödin, Karl Vennberg, Åke Wilhelmsson och Arthur Österwall.

Där berättas också om Boklotteriet som startades på initiativ av AT, tidningen Vi och ABF. Med intäkterna från det lotteriet delades det ut stipendier till förtjänstfulla författare. I det allra sista numret meddelas att Ture Nerman får 5.000 kronor, medan Jan Myrdal och Svante Foerster får 1.500 kronor vardera.

Icke utan stolthet meddelar AT också att Boklotteriet genom att dela ut 230.000 kronor årligen faktiskt delar ut mer pengar än Nobelpriset!

”Vi tre på baksidan” får också ekonomiska frågor i sista numret av AT, precis som ”Vi tre på baksidan” fick ekonomiska frågor i det allra första numret av AT. Och det är samma personer som AT tillfrågat 1942 och 1956 – Carl Gunnar Lidbom, Gloria Sprang och Stig Attermark. 1942 fick de frågan om fickpengarna räcker, fjorton år senare är det frågan om lönen räcker.

Jag nöjer mig med att återge Carl Gunnar Lidboms svar från 1942, som på den tiden pluggade på Norra Latin. Senare blev han mer känd som juristen, statsrådet och ambassadören Carl Lidbom:
– Jag får 4:50 i månaden och eftersom jag dessutom blir bjuden på bio av pappa, är det inte svårt för mig att få det att gå ihop. Jag köper tidningar och choklad för pengarna och det händer att det räcker till en bok någon gång.

I sista numret av AT tar också Norra Bantrollet farväl. Trollet skapades ursprungligen av konstnären Gerd Rissler i boken ”Mickegubben på Rosenön”. I Norra Bantrollets skepnad medverkade nallen dagligen i AT från den 26 december 1943 till slutet den 3 november 1956. Då trillar en tår på trollets kind till rimmade rader av Herr Fredrik – Nils Häglund med andra ord:

Hej på er alla, idag ska jag sluta.
Lyftes för alltid ut ur min ruta.
Mitt öde är väl en bagatell
men har ute i världen sin parallell:
Ensam och svag i en maktbalans
har jag kommit i kläm med min svans.

Därmed tog tidningsagan AT slut. Men inte ens ett sagoslut varar för evigt.
I sista numret av AT ser familjen Westling framtiden an i en helsidesannons från Aftonbladet.

Det var några år sedan – i år har tvillingpojkarna Mats och Per i annonsen fyllt 71 år.
Men det är som man brukar säga en helt annan historia.

Blog imageBlog imageBlog image

Bäste Lennart HolmlundPolitik

Skapad av Lennart Forsberg sön, augusti 05, 2018 19:31:04

I sin blogg för han fortfarande sin kamp,
Umeås före detta kommunala pamp.

Bäste Lennart Holmlund

Lennart Holmlund har sitt eget sätt
att få oss tro att han har rätt.

Lennart Holmlund nu som fordom
kryddar sanningar med svordom.

Lennart Holmlund vet ju även bäst
hur man travar ved och häst.

Lennart Holmlund har ej minsta fel
med krav på mål för Lövens del.

Lennart Holmlunds världssamvete
formas av hans handarbete.

Lennart Holmlund har förtjänster
som kan slå åt höger-vänster.

Lennart Holmlund med tangenter
pekar finger emot Center.

Lennart Holmlund med sin svada
kan dock ha en fingerskada?

För jag ser och tror mig fatta
att han skriver som en kratta.

Lennart Forsberg

BrandtalMassmedialt

Skapad av Lennart Forsberg mån, juli 30, 2018 18:35:40

Blog image

– De största bränderna i modern tid, säger många om sommarens skogsbränder.
Men vad är egentligen modern tid? Ofta verkar de som uttalar sig inte minnas längre tillbaka än till skogsbranden i Västmanland 2014? För egen del är jag mycket mera bakåtsträvande – jag ser många likheter mellan sommaren 2018 och sommaren 1888!

Låt vara att vi i år mäter förödelsen i tusentals nedbrunna hektar och att vi för 130 år sedan mätte förödelsen i tusentals människor som över en dag förlorade sina hem.

Midsommarhelgen 1888 brann Sundvall, Umeå och Lilla Edet.
Den torra, varma sommaren 1888 brann det också i många skogar runt om i landet.
– Kustremsan mellan Västerbotten och Hälsingland breder ut sig som en enda kolossal kolmila, sa en ångbåtskapten i Dagens Nyheter den 26 juni 1888.

Annonsen i Umebladet från den 21 juni 1888 – sista numret före stadsbranden – ger en hum om vilken eldsläckningsutrustning den tidens brandbekämpare hade att arbeta med.

Larmet om brandkatastrofen i Sundsvall fick kung Oscar att sätta sig i sin kungliga tågvagn för att visa sin medkänsla på ort och ställe – men kungen hann knappt kliva ner på perrongen i Sundsvall innan beskedet nådde honom att även Umeå brann.

Beskedet medförde att några av tusenlapparna som kungen hade tänkt överlämna till de styrande i Sundsvall inte delades ut – kungen kunde ju inte fortsätta tomhänt på sin fortsatta resa mot Umeå.

Hans gemål, drottning Sofia, skickade också pengar till sundsvallsborna.
Det sägs att drottningen även sände en last med vin av omtanke om dem som drabbats av sjukdom i Sundsvall.

Kungens resa till Umeå var inte helt bekymmersfri. I brist på järnväg fram till Umeå valde kungen att ta sig norrut med bogserbåt. Väl framme vid Skeppsbron i Umeå överlämnade kungen 2.000 kronor till de nödlidande i Umeå.

Det kungliga besöket i Umeå varade bara ett par timmar.

En del hävdar att det då var så rörigt i stan att han endast kunde visa upp sig under en kortare kunglig transport längs Badstugatan (Skolgatan i dagens Umeå). Andra har hävdat att kungen när han anlände till Umeå 1888 inte var i presentabelt skick för att visa upp sig i kunglig glans.

Några sådana konungsliga uppvaktningar har inte följt i spåren efter sommarens skogsbränder, i år är det bara statsministern och några partiledare som visat upp sig i några av de drabbade kommunerna. De politiska besöken har glatt en del och irriterat andra (särskild de som inte tycker att politiker ska hålla brandtal).

I efterdyningarna kring sommarens skogsbränder finns många andra beröringspunkter som för tankarna till 1888.

Jag hajar till när en klimatexpert i Aktuellt-studion berättar att risken från skogsbränder skulle minska avsevärt om man planterar in björk i granskogarna.
Samma tankar hade man ju i Umeå efter stadsbranden!

Björkarna längs staden gator skulle förhindra framtida bränder, hoppades stadsfullmäktige när man fattade sitt trädplanteringsbeslut 1892.

Andra experter har i nyhetssändningar hävdat att militären i framtiden måste ges större möjligheter att hjälpa till med brandbekämpningen.
Samma tankar som man hade i Umeå efter stadsbranden!

I Umeå satsade man ju stort på att få sina regementen kring sekelskiftet.
Med soldater i kaserner såg de styrande inte bara ökade skatteintäkter flyta in till stan.
De såg också stans soldater som tänkbara brandsoldater i händelse av en ny stadsbrand!

De var naturligtvis eld och lågor över sin egen framsynthet.


Blog image



Ordväxling och skottväxlingUmeå

Skapad av Lennart Forsberg tis, juli 24, 2018 08:43:28

Blog image
Med modern teknik kan vi se oss om i världen.
Vi kan sitta vid datorn och drömma om utflykter till andra länder och stränder.
Vi kan också göra resor i tiden, resor som ger oss tänkvärda perspektiv på dagens tillvaro.

Jag kan idag sitta i min Internet-anslutna stuga vid Täftefjärden och läsa Kungliga Bibliotekets digitaliserade tidningar. I den tidningsskatten kan jag också läsa om händelser som utspelade sig i Täftefjärden på 1800-talet.

Annonsen ovan är från Umebladet den 13 november 1863.

Då var det mycket fattigt i Västerbotten.
Och lika fattigt var det i Österbotten.
Från var sitt håll spanade västerbottningar och österbottningar ut över Kvarken.
Någonstans vid havets horisont fanns förhoppningar om en drägligare tillvaro.

Trafiken på Kvarken var livlig. Givetvis smugglades det också en hel del.
Varor som dämpade hungern och varor som fick de fattiga att glömma hungern skeppades över Kvarken.

Till den första kategorin hörde viktualievarorna, det är det vi kallar livsmedel idag. Till den senare kategorin hörde bränvinet (man stavade så på den tiden).

På höstarna – när mörkret lagt sig över kustlandskapet – tilltog smuggeltrafiken.
För att hålla koll på smugglarna utrustade sig tullen med en båt, en tulljagt, med jagtuppsyniningsmannen M Sundberg som befälhavare.

I slutet av av september 1863 hittade han en båt – till synes utan ägare – lastad med två fulla bränvinskärl nere vid sjöbodarna i Täfteå. Båten – med bränvin och allt – beslagtogs och fördes ut mot Ultervik där tulljagten låg förtöjd. Kvällen därefter ”prejades tulljagten av några finnar” enligt Umebladet. Finnarna krävde att med hårda ord få tillbaka sin båt och sin last.
– Får vi inte tillbaka båten kommer vi att skjuta ner tulljagten, hotade de.

Vid 12-tiden började skottlossningen, som besvarades att tulljagten.
Skjutandet pågick i fyra timmar utan att någon på tulljagten blev skadad.
– Om någon av finnarna blev skadad vet vi inte, meddelade jagtuppsyningsmannan M Sundberg efter incidenten.

Efter ytterligare någon timme återvände finnarna till tulljagten på nytt. Nu för att i mycket vänliga ord begära att åtminstone få tillbaka båten. Efter åtskilligt parlamenterande fick de också som de ville. Utan en enda droppe bränvin i sin båt styrde de omedelbart iväg mot friheten och den finska kusten.

För jagtuppsyningsmannen M Sundberg återstod dock en hel del efterarbete.

Han hade under samtalen med smugglarna på Täftefjärden noterat att de uppträdde med sotade ansikten. Sundberg tog det som ett tecken på att det bland finnarna även fanns svenskar som var finnarna behjälpliga under dramatiken på Täftefjärden.

Därför satte han in sin efterlysande annons efter dramatiken på Täftefjärden.
Om annonsen ovan hade någon effekt återstår att se.
Det finns många gamla Umeblad kvar att läsa i Kungliga Bibliotekets digitala arkiv :-)


Så här berättade Umebladet om dramatiken längs kusten hösten 1863.



SkrammelverkUmeå

Skapad av Lennart Forsberg mån, juli 16, 2018 18:32:56

Blog image
Norra Skenet, konstverket på universitetsområdet i Umeå, lämnade aldrig min svärmor oberörd. När hon fick skjuts och vi passerade universitetsområdet var omdömet alltid detsamma:
– Skrammelverk!

Ganska snart lärde jag mig att skrammelverket har sina likheter med grynkorven i Hasse Alfredsons monolog – de två orden kan sägas på många olika sätt. Riktigt vad min svärmor menade med skrammelverk vet jag inte – dumt nog frågade jag aldrig henne när möjligheten fanns. Men av tonfallet att döma tyckte jag mig höra att hon såg ett stort plåtschabrak som skulle ha passat bättre på soptippen.

I den tron har jag levt till för några dagar sedan då jag via Kungliga Bibliotekets digitaliserade dagstidningar fick syn på Nya Dagligt Allehanda från den 21 januari 1887. I det numret återpubliceras en artikel från Vasabladet som skildrar ett brännvinsbröllop i Petalax – det var där min svärmor föddes för drygt 100 år sedan!

Mitt eget bröllop med min svärmors dotter hade inga som helst likheter med den bröllopsberättelsen. Tänka sig ett bröllop som pågår i flera dygn och att bruden under de dygnen får sova i sittande ställning:
– Hon ska bära den tunga kronan av allehanda glittrande skrammelverk, hvari håret ofta är så spändt inflätadt, att hufvudsvålen snart nog vill lossna, och hon får icke sofva annat än i sittande ställning, så att ej prydnaden tager skada, enligt tidningen.

Se där – ett skrammelverk kan också vara en prydnad!
Kanske såg min svärmor också Norra Skenet som en prydnad!?
Med svärmor i sin himmel vänder jag mig till Google i hopp om att lära mig mera.
Men det är inte många skrammelverk jag hittar när jag surfar runt.

Men jag hittar ytterligare en betydelse.
Ett skrammelverk kan också vara något som är så stort och påkostat att man skramlar för att klara finansieringen – att skramla är ju också att samla in pengar.

Fast nu för tiden talar man väl inte om skrammelverk i den betydelsen.
Idag heter det väl crowd funding på ren svenska?

Här kan du läsa artikeln om brännvinsbröllopet i Petalax från den 21 januari 1877.

Nappatag på RovögernSport

Skapad av Lennart Forsberg tor, juli 12, 2018 21:09:27

Kvarkenfisk ute vid Rovögern hade många lunchgäster idag. När jag köade för att beställa min mat lutade sig en äldre man över disken:
– Var finns vatten?
– Där borta, säger servitrisen och pekar genom folkhavet till andra sidan av restaurangen.
– Men det är ju här jag har min mat, säger den äldre mannen och pekar på sin tallrik på ett bord strax intill.
– Förresten, fortsätter han sedan.... var finns det bröd?
– Där borta, säger servitrisen och pekar på nytt genom folkhavet till andra sidan av restaurangen. Det beskedet uppskattar inte den äldre mannen, som rynkar på pannan och ser mycket bekymrad ut. Det upptäcker även servitrisen:
– Få se nu, var det en Cola du ville ha, säger hon till mannen och lämnar över en flaska. Där kunde historien ha tagit slut. Men icke!

Jag, som tycker mig känna igen den bekymrade, kan inte sluta tänka på den äldre mannen.
Jag tror mig t o m veta vem han är, men vad han heter kommer jag inte på när jag sitter i solskenet och äter min jättestora räksmörgås – inte förrän lunchen är slukad och det är dags att åka hem. Då har den äldre mannen lyckats ta sig genom restaurangen med hjälp av sin rullator. Samma promenad har hans två kamrater gjort, även de med stöd av sina rullatorer.

De tre äldre herrarna står i solgasset och pratar.
Och just då inser jag vilka hjältar jag har för ögonen.
Det är tre brottarprofiler från Umeå IK!

Mannen som ville ha vatten och bröd är Sören Svedberg, brottare och brottningsledare med gamla anor. Hans pappa Rudolf ”Preven” Svedberg var landslagsledare när Pelle Svensson gjorde nacksvinget till sitt varumärke. Med sig ut till Rovögern har Sören Svedberg sina brottarkompisar Leif Samuelsson och Holger Sundström, båda blev svenska mästare på 60-talet.

När de står och småpratar vid solväggen kliar det i mina fingrar. Jag vill så gärna fotografera trion, men det känns just då alldeles för framfusigt. När jag kommer hem efter min lunchutflykt letar jag istället fram en halvsekelgammal bild på brottartrion hämtad från Visuellt, en skrift som ges ut av Västerbottens Idrottshistoriska Sällskap.

Snacka om att idrotten förbrödrar!
Vad gör det att det gått mer än 50 år sedan de tre var i sin krafts dagar.
Kompisar är för alltid kompisar, och för riktiga kompisar spelar åldern ingen roll.

Idag är Holger Sundström 86 år, Sören Svedberg 85 år och Leif Samuelsson 84 år.

Blog image