Å andra sidan

GravallvarligtUmeå

Skapad av Lennart Forsberg fre, juni 15, 2018 12:28:52

Blog image
Tiden har sin gång – och kyrkogården har sina gångar…
Det finns något rofyllt över en kyrkogård, en ro som gör mig tankfull.
Gravstenar som berättar om fattighjon, biljardshallsföreståndare, strykerskor och köpmän berättar också om en annan tid med andra levnadsförhållanden.

Umebor med perspektiv på sin historia har mycket att lära av en promenad på gamla kyrkogården vid Storgatan – den som kallas Västra kyrkogården i mer formella sammanhang. Där står sten på sten i rad på rad och berättar historier om tider som flytt.
Historier som tyvärr inte har ett evigt liv…

Det insåg jag häromdagen när jag upptäckte att strykerskan Josefina Våhlin tycks ha försvunnit från Västra kyrkogården. På väg bort verkar Axel Flur också vara, en av stans forntida original med det respektingivande smeknamnet 12-tummaren.

Med moderna tiders kyrkogårdsförvaltning försvinner sten på sten.
Stans original – på sitt sätt också stora personligheter – förlorar med tiden sina minnesmärken, när det saknas anhöriga som inte är beredda att betala vad det kostar att hålla en grav vid liv.

Kvar i sin ståtlighet står däremot alltid minnesmärkena efter de pionjärer som i sin offentliga gärning betytt mycket för stans utveckling. Dessa stora män – på Västra kyrkogården handlar det oftast om män – har inte sällan har fått sina gigantiska stenar på kyrkogården efter folkliga insamlingsaktiviteter.

Det är med andra ord skillnad på folk och folk. Och så måste det förstås vara!?
Alla får vi ju med tiden vår plats på kyrkogården. Men alla kan ju inte få plats.
I varje fall inte i evighet.

Några rader om Josefina Våhlin

Några rader om Axel Flur och en del andra original


Blog image

Mellan yra och examenUmeå

Skapad av Lennart Forsberg fre, juni 08, 2018 08:45:33

Blog image
Mellan brännbollsyran och skolavslutningen – för att inte säga mellan skål och vägg – väcker våra dryckesvanor alltid känslor. Så var det i år, så var det i fjol och så kommer det att vara nästa år.

Så var det också i början av 1900-talet, även om man på den tiden inte yrade så mycket (och högljutt) om brännboll…

Redan i januari år 1900 dömdes en av stans mest kända nykterhetsivrare genom tiderna – Gustav Rosén – till 10 kronor i böter för fylleri och 15 kronor för våldsamt motstånd. Kanhända var det den händelsen som fick honom att se lite nyktrare på tillvaron?

Åtta år senare kan man nästan tro att nykterhetsarbetet i stan gett resultat. Då utsåg IOGT-tidningen Reformatorn Umeå till landets nyktraste stad. Var fjärde umebo var absolutist!

Imponerande siffror, som kanske ändå inte var så imponerande… för de resterande tre fjärdedelarna var minsann inga renlevnadsmänniskor! Många i stan – inklusive Gustav Rosén – befarade att stan skulle supa ihjäl sig!

Eleverna på läroverket roade sig på den tiden med att sitta på stans kaféer och dricka punsch. Slagsmål i fyllan och villan utgjorde inget hinder för att få högsta betyg i uppförande. Vissa år – till exempel 1906 – markerades det ändå mot superiet. Då firade studenterna i Umeå sin examen helt utan alkohol. Ett faktum som blev lika omskrivet i landets tidningar som när unga umeynglingar raglade omkring i stan som om vore de rutinerade fyllbultar.

Sådana händelser stärkte förstås nykterhetsrörelsen i sin kamp.

I Umeå ville man göra det möjligt att förbjuda ölförsäljning i stans två ölstugor. Tanken att öl endast skulle få serveras på krogen gjorde att det utbröt något av ett ölkrig i Umeå. I det kriget såg stans överstar nyktert på soldaternas dryckesvanor.

I nykterhetens namn framfördes också tanken att låt svenska folket beställa hem sin sprit per postorder – det skulle minska hembrännandet menade förslagsställarna utan att få sin vilja igenom.

Bättre gick det för Gustav Rosén och hans kollega på Västerbottens Folkblad – Elof Lindberg – som i en politisk allians på 20-talet lyckades införa Umeå-systemet med en ambition att på sikt torrlägga stan.

De nådde inte ända fram, men med Umeå-systemet minskade i alla fall alkoholkonsumtionen i stan till under genomsnittet i landet. En tendens som faktiskt höll i sig till början av 1970-talet. Ungefär samtidigt som Brännbollsyran – av en händelse – började bli riktigt stor trots att det då inte serverades en enda droppe på Campus.

Blog image

Fjällskär & SjöholmLite av varje

Skapad av Lennart Forsberg mån, juni 04, 2018 12:47:49

Blog imageBlog image


Möten mellan människor är lärorika.
Ju fler människor man möter, desto uppenbarare blir insikten att det fortfarande finns mycket kvar att lära.

Den tanken slog mig när några av mina gamla lumparkompisar från K 4 i Umeå återträffades ett drygt halvsekel efter att vi ryckt in i den kasern som numera fungerar som stadshus i Umeå.

De grabbar som nu blivit gubbar möttes på Fjällskär och Sjöholm – gårdsnamn som i mitt okunniga, västerbottniska huvud lät som om det vore en ö och ett efternamn! Men nu vet jag bättre. Fjällskär och Sjöholm är inte bara Peder Wachtmeisters och Carl Adam Lewenhaupts hemställen, det är två anrika gårdar i Sörmland som har en hel del att berätta om Sveriges historia.

Fjällskärs gård ligger ett stenkast från flygfältet Skavsta.
Det är en gård med gamla anor, på 1600-talet ägdes den av friherren och riksrådet Johan Skytte, som bl a hade ansvaret för undervisningen av den 8-årige prinsen Gustaf Adolf, som några år senare kröntes och blev kung Gustav II Adolf.

Utbildning prioriterades högt av Johan Skytte, och då särskilt i avlägsna och glest bebyggda trakter. Han startade bl a Skytteanska skolan i Lycksele, som sedan flyttade till Tärnaby. Johan Skytte spelade även en viss roll när landets femte universitet hamnade i Umeå!!!

Stan med sina akademiska ambitioner hade inte mycket att komma med när kampen om ett universitet i Norrland inleddes. För att ha någonting att vila sig mot startade man därför en akademi som hedrade Johan Skytte – han hade ju inte bara startat Skytteanska skolan, han hade också startat landets näst äldsta universitet – det i Tartu, Estland!

Skytteanska samfundet bildades 1957 och fick tio år senare kungligt beskydd, som en av 18 kungliga akademier i Sverige.

Sjöholm var för länge sedan en holme i sjön Näsnaren utanför Katrineholm.
Så här såg det ut 1784 och så här såg det ut 1797.
På Sjöholm har många adelsfamiljer hållit hus under årens lopp.
Hus som ibland har kallats herresäten, ibland har kallats slott – hus med historia och många historier.

Sjöholm uppmärksammas av Erik Dahlberg i verket Suecia antiqua från 1706, där han avbildar ett pampigt slott med överdrivna proportioner för att ge ett mer storslaget intryck än själva verkligheten. Det slottet – förutom flyglarna – revs 1760.

I slutet av 1700-talet flyttade Ewa Helena Ribbing in på Sjöholm (hennes rötter hör till samma släktträd som den i fjol avlidne DN-journalisten Magdalena Ribbing). När Ewa Helena kom till Sjöholm hade hon med några års mellanrum förlorat sin make och en av sina söner. I den situationen var det gott nog för henne att bygga om en av Sjöholms flyglar till huvudbostad för sig själv och sin kvarvarande son Adolph Ludvig Ribbing. Några år senare skulle sonen bli omtalad i ett för familjen mindre smickrande sammanhang. Adolph Ludvig ingick nämligen i den komplott som planerade och genomförde mordet på Gustav III i samband med maskeradbalen på Operan 1792. En del hävdar att det var Adolph Ludvig som gav ett tecken till Jacob Johan Anckarström när det var dags att trycka av.

Innan Adolph Ludvig lämnade Sjöholm för att bege sig till Operan sägs det också att han brände alla handlingar som på något sätt skulle kunna knytas till det dådet på Operan. Därmed brände han också upp många dokument av stor betydelse för Sveriges historia.

Så dramatiskt har det inte varit på Sjöholm i modern tid.
Sedan familjen Lewenhaupt tog över Sjöholm 1859 har det – med något undantag – varit tämligen lugnt vid Näsnarens strand.

Den Lewenhaupska eran började med att greven och överkammarherren Adam Lewenhaupt byggde en ny huvudbyggnad i renässansstil som stod klar 1864. Det sägs att överkammarherren med sin skapelse ville efterlikna Rosenborgs slott i Köpenhamn – med den skillnaden att Sjöholm byggdes helt i trä – ett ödesdigert val skulle det visa sig ett hundratal år senare.

Då – i slutet av 1960-talet – är Carl Adam Lewenhaupt och Peder Wachtmeister i Umeå för fortsatt militär utbildning. Vid en promenad i centrala stan får de syn på en löpsedel:
Grevinnan eldar upp sitt slott!
– Vi köper tidningen, säger Carl Adam till Peder, det kan ju vara någon vi känner.
Och visst var det någon de kände! Det var Carl Adams mamma som eldade upp Sjöholm.

För henne är historien inte så dramatisk. Hon hade tillstånd att få bränna upp slottet som hon ibland kallade kråkslott, ibland kåkslott. Hon var enligt den tidens tidningar trött på att frysa – aldrig varmare än 16 grader! – och hon tyckte att uppvärmingen av huset var alldeles för dyr.

I ett gammalt nummer av Hemmets Veckotidning konstaterar hon:
– Tänk-på-att-arna är de värsta. Tänk på att kulturhistoriska värden går förlorade. Tänk på att slottet ser så vackert ut från vägen. Tänk på att, tänk på att. De har börjat tänka nu, när jag har tänkt färdigt för ett år sedan.

Blog imageBlog imageBlog image

Skatt på tjocka karlarPolitik

Skapad av Lennart Forsberg tis, maj 29, 2018 08:15:12

Blog image


Politiker av idag talar ibland om s k fettskatt – skatt på fet mat.
Politiker av igår tänkte också på fettet, då talades det om skatt på tjocka karlar!

I klippet ovan framförs det som ett alternativ till spritskatt.
En herre som väger mer än medelvikten för en arbetare – 60 kg! – ska betala 10 kronor per kilo övervikt. För herrar över 90 kg dubbleras skatten, enligt förslagsställaren.

Frågan är vad som är mest häpnadsväckande: själva förslaget eller det faktum att arbetare för drygt hundra åren sedan – då man inte hade det så fett – hade en medelvikt på 60 kg!?

Ola UllstenPolitik

Skapad av Lennart Forsberg mån, maj 28, 2018 17:32:32

Blog image
De stora tidningarna meddelar idag att Ola Ullsten avlidit.
Den sorgliga nyheten får mig att minnas en liten bok jag skrev kring millennieskiftet.
I limerickboken "Kända Västerbottningar" förärades Ola Ullsten en helsida.

En god skatt förlänger livet?Politik

Skapad av Lennart Forsberg sön, maj 27, 2018 11:36:23

Skatter är på sätt och vis det som gjort vårt land till paradis.
Men med moralen är det sisådär, för många ser sin skatt som ett besvär.

Skatta dig lycklig

Arbetarklassens döttrar och söner
ser helst att de får höjda löner.
De besuttna hävdar däremot att
det bästa är att sänka sin skatt.
De gamla sitter med darrande hand,
önskar de knöt sin näve ibland:
– Det land som vi älskar och älskat,
har vi ju byggt med vår källskatt.

Lennart Forsberg

PS. Många skatter passerar revy under ett liv. A-skatt, B-skatt och F-skatt...
men det är väl bara i egenskap av förälder man bevisligen har L-skatt!?

Kulan i luften!Umeå

Skapad av Lennart Forsberg tis, maj 22, 2018 08:00:02

Blog imageBlog imageBlog image
Bollen är rund, men planen är inte så plan!
Det hindrade inte unga flickor i Umeå Södra att köra ett träningspass igår (21 maj 2018).

Till saken hör att de tränar på den idrottsyta som som Umeå kommuns ansvariga inte anser sig behöva. Eftersom de inte hittar några noteringar i Umeå Fritids bokningssystem används den inte, säger Umeå kommun. Därför tänker de lägga beslag på Böleängs enda äng för att ge plats åt en förskola.

Hade de ansvariga i Umeå bemödat sig att titta på själva verkligheten hade de haft en annan bild av spontanidrotten i Umeå kommun.
Som närboende radhusägare har jag redan sett äldre ungdomar ägna sig åt brännbollsträning på Böleängen. Ännu äldre ungdomar – pensionärer alltså – har nöjt sig med att sitta i solen på sina picknick-filtar.


Här har jag samlat mina andra inlägg om den planerade förskolan på Böleäng.

Akademien alltid på tapetenLite av varje

Skapad av Lennart Forsberg ons, maj 16, 2018 08:49:29

Blog image
Svenska Akademien är ständigt på tapeten.
Och den tapeten tycks mestadels vara uppåt väggarna.

Många yttrar sin som om de vore experter, men få verkar veta vad Svenska Akademien egentligen är.
– Det är i varje fall ingen stiftelse, säger de som vill göra om Akademien till en stiftelse.

Svenska Akademien instiftades den 20 mars 1786 i samband med att Gustav III presenterade reviderade stadgar för en annan akademi, Vitterhetsakademien. Kungens tanke med Swenska Academien var att den endast skulle arbeta med Swenska Språkets, Wältalighetens och Skaldekonstens uphjelpande.

Då var Svenska Akademien en akademi bland många andra akademier. I slutet av 1700-talet talade man ofta om den som om det vore en stiftelse, ibland med stavningen stiktelse, som fortfarande omnämns i Svenska Akademiens ordbok.

Det var festligt värre vid Svenska Akademiens första sammankomst den 5 april 1786. Till Stora Bourse-Salen hade kungen kallat tretton ledamöter, som fick ta plats på stolar levererade av Kongl Husgerådsbetjeningen. På stol nummer 1 placerades Riks-Rådet Grewfe Anders von Höpken, en av kungen aktad man som också satt som preses i Vitterhetsakademien.

De övriga ledamöterna rekryterades även de från kungens absoluta närhet.
De Tretton som kallats till den första sammankomsten tilldelades stolar efter lottdragning. Lottade gjorde man även om posterna som Directeur och Cansler (direktör och ständig sekreterare med dagens språkbruk). Ledamöterna tilldelades vita kulor och eftersom Johan Henric Kellgrens kula hade en svart prick utnämndes han till directeur.
Nils von Rosensteins kula hade två svarta prickar som meriterade honom att bli cansler.

Kul med sina kulor hade akademiledamöterna säkert?
Och var det inte trevligt så var det i alla fall grevligt:

N:o 2: Riks-Rådet Grewfe Carl Fredric von Scheffer
N:o 3: Biskopen Doctor Olof Celsius
N:o 4: Kongl. Secreteraren Johan Henric Kellgren
N:o 5: Riks-Rådet Grewfe Mathias von Hermansson
N:o 6: Biskopen Doctor Johan Wingård
N:o 7: Riks-Rådet Grewfe Axel von Fersen
N:o 8: Öfwerste-Kammar-Junkaren Grewfe Johan Gabriel Oxenstjerna
N:o 9: Expeditions-Secreteraren Gudmund Göran Adlerbeth
N:o 10: Kammar-Rådet Anders af Botin
N:o 11: Cancellie-Rådet Nils von Rosenstein
N:o 12: Stats-Secreteraren Elis Schröderheim
N:o 13: Cancellie-Rådet Grewfe Gustaf Fredrik Gyllenborg

De tretton blev så småningom De Aderton – men det dröjde ett helt år innan Husgerådsbetjeningens samtliga stolar hade bemannats.

Akademiens beskyddare – Gustav III - höll förstås ett vakande öga på verksamheten sittande bakom ett skrank på en för honom iordningställd grillerad lectare… bakom ett förgyllt galler med andra ord.

Så är det inte nuförtiden.
Nu kan andra personer i akademiens närhet hamna inför skranket och bakom galler.


Blog image