Å andra sidan

Å andra sidan

Tre vise män

UmeåSkapad av Lennart Forsberg tor, september 20, 2018 09:38:36


Bernhard Bäckman, Folkpartiet, bläddrar i det s k femte exemplaret.
P. G. Lundgren, Högerpartiet, pratar med statsrådet Eije Mossberg.
Elon Dufvenberg, Socialdemokraterna, sträcker fram handen på De Gamlas Fest.

Tre herrar som var och en på sitt sätt betytt mycket för Umeås utveckling.
Tre herrar som när det gagnade stans utveckling kunde samarbeta.
Tre herrar som också representerade tre tidningar i stan.

Bernhard Bäckman var kamrer på Västerbottens-Kuriren.
Elon Dufvenberg var redaktör på Västerbottens Folkblad.
P. G. Lundgren var läkare men också chefredaktör och ansvarig utgivare på Umebladet.

Alla tre var också lokalpolitiskt engagerade – bl a i drätselkammaren och i stadsfullmäktige. Ja, P. G. Lundgren satt även i riksdagens första kammare och gjorde betydelsefulla insatser för att få Medicinska högskolan till Umeå.

De politiska meningsmotståndarna kunde trots det samarbeta i stort och smått.
Till det senare räknas förmodligen deras gemensamma motion från 1946, där de slår ett slag för parkernas förskönande i centrala stan. De förelår i sin motion att den finske konstnären Arvi Tynys ska ges i uppdrag att utforma en fontän som förslagsvis placeras på Rådhusesplanaden mellan Kungsgatan och Skolgatan.

De tre säger i motionen att en sådan fontän på sitt sätt också ”hugfäster minnet av en tid, då Umeå var vad man skulle kunna kalla huvudstad för en stor del av Nordfinlands befolkning”.

De tre vise männen fick som de ville, det blev en staty av Arvi Tynys,
men inte alls vid Rådhusesplanaden.

Arvi Tynys ”Najad” håller sig sedan 1946 ovanför vattenytan i Hagaparkens lilla damm.




Luffare vid Lyckebo

UmeåSkapad av Lennart Forsberg tis, september 18, 2018 17:41:28



Det är aldrig för sent att lära sig något nytt.
Som 71-åring var jag idag på barnkoloni.

Det var pensionärerna i den s k Luffarakademin som vandrade i trakterna kring den före detta barnkolonin Lyckebo intill Tavelsjöns södra strand. Under vandringens gång passerade luffarna ett stenkast från den s k brostugan som förut stått vid Gamla bron i Umeå, för länge sedan flyttad från norra brofästet för att vid Tavelsjön förvandlas och byggas ut till idyllisk sommarstuga.

Mer om broarna över älven.

På bilden nedan syns brostugans ena gavel med ett litet sexkantigt fönster.
På de gamla vykorten skymtar brostugans långsida som den såg ut när byggnaden stod vid Gamla bron.

Luffarakademin vandrade även på den s k hadden – en hög ås med branta sluttningar som skär igenom södra delen av Tavelsjön, den hadden har också gett namn åt byn strax intill, Haddingen.

Hemma igen efter den trivsamma höstpromenaden letade jag fram en gammal motion från stadsfullmäktige, formulerad av min pappa 1946. Den mångordiga motionen resulterade i att Umeå stad gav stans alla barn, oavsett ekonomisk bakgrund, möjlighet att vistas på barnkolonierna i Lyckebo och Täfteå.





Allians med svans?

PolitikSkapad av Lennart Forsberg fre, september 14, 2018 17:01:41

Vem vet – kanske Alliansen vaknar upp för att gå med en svans mellan benen efter valdramatiken.

Allians med svans
De borgerligas Allians
drog en vals och tog en chans,
när de sa att valet vanns.

De borgerligas Allians
led dock brist på klar nyans,
som om rödgrönt inte fanns.

De borgerligas Allians,
i sin brist på vett och sans,
hemföll mest åt arrogans.

De borgerligas Allians
lär dock vakna upp nån stans
för att mellan benen gå med svans.

Lennart Forsberg

Kvalet under valet

Lite av varjeSkapad av Lennart Forsberg tor, september 13, 2018 18:49:37

Under årets valrörelse har jag haft Valmyndigheten i åtanke mer än någonsin tidigare.
Tänka sig att en arbetsplats med ett 20-tal anställda plötsligt blir en angelägenhet för hela landet där felräkningar, förseningar och datorproblem läggs den lilla myndigheten till last.

För egen del minns jag när den nybildade Valmyndigheten något år efter millenieskiftet vände sig till det svenska universitetsdatornätet SUNET i hopp om att få sin internetuppkoppling via det kraftfulla universitetsnätet. På den tiden jobbade jag som SUNET-informatör, och jag minns mycket väl hur snacket gick i SUNET-styrelsen:
– Myndigheten är liten och kommer inte att generera särskilt mycket trafik, sa de styrande inom SUNET, väl medvetna om att de ansvarade för ett mycket kraftfullt nät anpassat för alla tänkbara undervisnings- och forskningsbehov.

Med de ”gamla” orden ringande i mina öron, blev jag förstås förvånad när Valmyndighetens hemsida brakade ihop under valkvällen den 9 september. Som f d SUNET-tjänsteman kunde jag inte låta bli att kolla upp vem som idag har Valmyndigheten under sina Internet-vingars beskydd. Det visar sig vara Skatteverket!

Det är i år som som Skatteverket tagit över efter SUNET. Jag förvånas inte över att Valmyndigheten skaffat en annan leverantör, men visst förvånas mina pensionerade SUNET-ögon över att just Skatteverket tagit över.
– Jag skulle ha blivit lika förvånad om SUNET tagit över Skatteverkets ordinarie uppgifter, muttrade jag under valnatten.

Kompromissernas koalition

PolitikSkapad av Lennart Forsberg ons, september 12, 2018 15:31:37


I den politiska eftervalsdebatten drar jag mig till minnes Kai Hammerich och hans bok ”Kompromissernas koalition” som är en skildring av de tre veckor som Thorbjörn Fälldin behövde för att skapa sin regering 1976.

Det är en berättelse om tre partier som möts utan att ha gjort några överenskommelser före valet, det är också en berättelse om tre partier som är oense i många stora politiska frågor. Folkpartiet visar till att börja med inget intresse av att ha med Högern i koalitionen, de hoppades redan då på en folkpartistisk minoritetsregering.

Ministerposterna vållade också interna diskussioner. Thorbjörn Fälldin ville t ex ha f d folkpartiledaren Gunnar Helén som utrikesminister, men det ville absolut inte hans efterträdare Per Ahlmark. Som utrikesminister fördes också f d radiochefen Olof Rydbeck på tal, men det blev till sist Karin Söder som fick den ansvarsfulla ministerposten efter en rockad bland centerpartistiska statsråd.

Med Karin Söder som utrikesminister i Arvfurstens palats gav folkhumorn den anrika byggnaden ett nytt namn – Söderstadion! Den folkhumorn duger gott än idag. Nu är ju Karin Söders dotter Annika en av Margot Wallströms närmaste medarbetare.

Tankegångar om övergångar

UmeåSkapad av Lennart Forsberg tor, september 06, 2018 13:49:52


Att fastna i en bilkö på Tegsbron är inte kul.
Allra värst är det i rusningstid.
Sådana gånger brukar jag tänka på att jag och bron – som jag fortfarande kan kalla Nya bron – har en del gemensamt. Vi är nästan lika gamla. Och vi är nästan lika skakiga.

När trafiken är som tätast brukar jag även ägna Hjalmar Granholm från Umeå och Innertavle en tanke. Det var han som fick uppdraget att konstruera Sandöbron – inte den som rasade under uppbyggnaden dagen innan andra världskriget bröt ut, utan den Sandöbro som fortfarande tål att trafikeras.

Men för det mesta finns mina tankegångar på närmare håll.
Fastnar jag i en bilkö på Nya bron räcker det med att snegla ett par hundra meter västerut. Där ser jag Gamla bron med sin historia och sina historier…

När den bron – äntligen – stod klar 1863 hade brofrågan över Umeälven ältats i ett halvsekel. Det fanns ju så mycket att diskutera…

Skulle den placeras där älven var som smalast? Eller där bron var mest användbar?
Skulle den stå på billiga träpålar? Eller kanske på kostsamma stenfundament?
Och hur mycket hade Umeå egentligen råd med?

När bron – med sina stenfundament – invigdes någon vecka före midsommar 1863 hade den kostat 130.000 riksdaler. Det var stora pengar för en liten stad, som införde broavgifter för dem som trafikerade bron.

Invigningen före midsommar 1863 var storståtlig med många högtidliga tal.
Mest högstämd var prästen, skalden och akademiledamoten Anders Abraham Grafström, som läste upp sitt diktverk ”Bron över Uman”.

Den nya bron över älven – som jag brukar kalla Gamla bron – var enbart avsedd för gående med eller utan häst. 1863 hade ingen hört talas om velocipeder och automobiler.

Att det var en gångbro påpekade landshövding Gustaf Munthe i en annons några veckor efter invigningen. I den annonsen berättas även att trupper som tågar i takt inte får trafikera bron.
– De som bryter mot reglerna för trafik på bron får böta 5 riksdaler riksmynt, meddelade landshövding Munthe.

Trots hot om böter fortsatte problemen – inte bara på bron utan även under bron!
Den intensiva flottningen – och de ibland slarviga flottarna – fick ibland timret att bilda ringar som stötte emot och skadade brofundamenten. I april 1869 kände sig landshövdingen, som då hette Erik Almqvist, nödd och tvungen att annonsera på nytt:
– Personer ansvariga för timmerringar, plank- och brädflottor som skadar bron får själva bekosta reparationerna, och bestraffas därutöver med ett vite på 100 riksdaler riksmynt.

Tiden gick och med tiden tillstötte nya broproblem.
Träet i bron hade börjat angripas av röta, och pigor och drängar från byarna runt stan samlades ofta på bron för att dansa och skoja. Ett faktum som 1881 fick ytterligare en landshövding att annonsera. Då var det Axel Wästfeldt som gav beskedet att de som dansar på bron eller på annat sätt får brospannen i gungning bestraffas med böter på 5 riksdaler.

På 1890-talet – med ännu mera röta i brovirket – krävdes drastiska förstärkningar av bron. Det var då den fick den järnkonstruktion vi känner igen än idag.

Då var det dags för nästa landshövding att annonsera.
Jesper Crusebjörn lämnade klara besked i stans tidningar och kyrkor!

Bron över älven med sin nya konstruktion stod klar 1895. På den tiden fanns det en och annan velociped i stan – men biltrafiken var fortfarande obefintlig!

Då fanns det också en stor oro för vad stans unga kunde hitta på på bron – se annonsen nedan.

När jag – sittande i en bilkö på Nya bron – idag sneglar på Gamla bron kan jag även skänka unga fru Löfling en tanke.
En vårdag 1871 tog hon en promenad på bron. I solgasset såg hon till sin förfäran en dammfläck på sin kappa – en fläck som hon försökte vifta bort med en snabb handrörelse.

Den snabba handrörelsen fick vigselringen att lämna ringfingret och via en springa i bron försvinna ner i älvens vatten.

Nygifta fru Löfling blev naturligtvis förtvivlad. Inte nog med att ringen försvann, hon såg också händelsen som ett varsel om att hennes äktenskap skulle bli kortvarigt och olyckligt. I det avseendet blev hon också sannspådd.

Resten av sitt liv levde hon i visshet om att vigselringen för alltid var försvunnen… men vad hände när man på 1890-talet arbetade för att ge bron en stabilare konstruktion!?
Jo, en av arbetarna tyckte sig se något som glimmade till vid ett av stenfundamenten.

Det var fru Löflings borttappade vigselring.
24 år senare överlämnades den till fru Löflings dotter!






Bävrar anamma!?

UmeåSkapad av Lennart Forsberg ons, september 05, 2018 12:51:41


Bölesholmarna är ett populärt tillhåll för många.
En del av besökarna använder inte ens broarna till friluftslungan i älven.
Med sådana stamgäster kan man se skillnader från dag till dag.

En gnagare vid Bölesholmens strand
tar chansen och vässar sin tand ibland.
När asparna faller
syns asplövens daller
och skräckslagna fåglars flykt emot land.


Ett rumlande folk

MinnesbilderSkapad av Lennart Forsberg mån, september 03, 2018 07:48:15

Den 27 december 1887 presenterade Umebladet en notis där svenska folkets rusdrycksutgifter jämförs med kostnaderna för andra samhällsfunktioner.
Siffror som sammanfattas redan i rubriken: Ett rumlande folk.

Nästa »