Å andra sidan

Å andra sidan

E-sport fetbort?

SportSkapad av Lennart Forsberg tor, februari 08, 2018 09:11:47

Löper de stora olympiska spelen
risk att förvandlas till otympliga spelen?

E-sport fetbort?

Olympiska spelen förenar

en massa olympiska grenar.

Än har det inte hörts något snack

om olympiska spel uti schack?

Då snackas det mer inom e-sport,

en ”sport" jag vill påstå går fetbort.

Lennart Forsberg



Kamprads Kampråd

MassmedialtSkapad av Lennart Forsberg mån, januari 29, 2018 16:35:25

Ingvar Kamprads bortgång väcker minnen till liv hos alla.
För egen del drar jag mig till minnes ett gammalt tidningsklipp från 60-talet som berättade att Bastuträsk skulle kontakta den dynamiske smålänningen i en förhoppning att Kamprads affärsrörelse skulle kunna skapa alternativa sysselsättningar i det gamla järnvägssamhället. Efter Bastuträsk har många andra orter uppvaktat IKEA med liknande förhoppningar.

Jag minns också mina studier på Institutet för högre reklamutbildning i Stockholm, året var 1972 och under en lektion talades det om ”Kamprads kampråd”, ett tiotal punkter som sammanfattade IKEA:s dåvarande affärsidé. Punkter vars innehåll jag tyvärr glömt bort (de var förmodligen inte lika fyndiga som ”Kamprads kampråd"), men vars budskap i stora drag gick ut på att kunderna skulle erbjudas vad de behövde – varken mer eller mindre…
– På IKEA kommer du aldrig att få en kulspetspenna, för du behöver ingen kulspetspenna när du ska handla möbler, sa min lärare.

Och han hade ju rätt!
Numera har IKEA förfinat principen ytterligare.
– På IKEA får du aldrig en hel blyertspenna, eftersom det räcker gott och väl med en halv blyertspenna för att handla möbler, tänker IKEA idag.

Ingvar Kamprads bortgång får mig också att med datorns hjälp lära mig mer om legendarens rötter. Det blev ett googlande som gav mig många dramatiska insikter.

Ingvars farfar och farmor, Aschim och Franziska Kamprad, kom till Elmtaryd 1896 och det på grund av att deras äktenskap inte uppskattades på familjen Kamprads gods söder om Leipzig i gränsområdet mellan Thüringen och Sachsen. På familjegodset tyckte man kort sagt att värdshusvärdinnan Franziska Kamprad inte var god nog att äkta deras son Aschim.

I Elmtaryd fick Aschim och Franziska tidigt ekonomiska bekymmer, så stora att Aschim inte fann någon annan utväg än att avsluta sitt liv 1897. Ett faktum som skildrades utförligt i den tidens tidningar. Detaljrikedomen i tidningarna förklarades bl a med att familjen hade sina rötter i ett annat land...







Färglös debatt

PolitikSkapad av Lennart Forsberg mån, januari 22, 2018 09:55:23


Det politiska samtalet som vi har fått
blandar det svarta och vita till grått.

Färglös debatt

Ett förslag man kan kalla för rödrött
har i pressen beskrivits som dödfött.

I debatten som också har pågått
går tonen hos många i blåblått.

Så färgad och trist blir debatten
när makten ska tala om skatten.

Debattens kulör vill jag påstå,
kan i bästa fall kallas för grågrå.

Lennart Forsberg

Uppkopplad

MassmedialtSkapad av Lennart Forsberg lör, januari 20, 2018 09:53:46

Uppkopplat heter ett radioprogram i P1 som jag av en händelse fick i öronen häromveckan. Med min bakgrund – jag var informatör för det svenska universitetsdatornätet SUNET under nästan tjugo är – föll det sig naturligt att lyssna extra noga.

Jag, som på min tid aldrig lyckades grotta ner mig i tekniska spetsfundigheter, minns i alla fall att jag ansträngde mig för att förklara komplicerade sammanhang på begriplig svenska. Under många år talades det inte ens om e-post inom SUNET, vi sa datorpost, eftersom vi tyckte det var ett bättre namn.

Under en internetkonferens som arrangerades långt innan webben var påtänkt, fick jag förresten en skrapa av en av Sveriges ledande experter på datornät.
– Borde man inte kräva att en informatör inom SUNET talar bättre engelska, sa han.
– Ja, svarade jag. Men ett större problem är att landets ledande Internet-experter inte kan tala svenska.

Med den erfarenheten i bagaget lyssnade jag på Uppkopplat, som även finns som podd.

Där stod de svengelska uttrycken som spön i backen.
Där varvades ”vardagssvenska ord” som right och fine och nice med typiskt svenska uttryck som asså som i förlängd form blev asså så här ä grejen. Att svenska språket kan vara riktigt svårt förstod jag när det även talades om något virituellt i programmet.

Sådana småttigheter ska man naturligtvis inte irritera sig på.
Talat språk – och dialekter – ger puls och själ åt ett radioprogram.

Mer bekymrad – för att inte säga upprörd – blev jag över alla engelska uttryck som virvlade förbi. I ”Uppkopplat” hade man ingen tanke på att tala begriplig svenska. Där staplades engelska ord på varandra. Några exempel:

3D-pinting, AI-invation, brewing, casha ut, clash, digga, disrupta, doom and gloom, exeet, goofy, hiss pitch, interface, klondyka, pin equal, pitcha, pitcha in, pitchtävling, preppa, preppers, renta, SciFi-film, smartlog, stalka, startupfolk, startupkultur, startups, strobelights, techbubbla, techcommunity, tech friendliness, techie, techelit, techhead, voiciers, XOXO...

Nog borde det gå att tala lite mer begripligt i Uppkopplad!?
Även om jag förstod det mesta som sas, så fattade jag nog också en del fel.
När jag först hörde ”doom and gloom” tyckte jag det lär som ”human clue”!

Blåsväder i hästväg – i år också

SportSkapad av Lennart Forsberg tis, januari 16, 2018 09:53:13

Peder Fredricson fick Jerringpriset igen!
Och plötsligt är det jag skrev för ett år sedan åter aktuellt:

Ryttaren Peder Fredricson fick årets Jerringpris.
Det priset – som brukar kallas svenska folkets pris – kan också vålla folkstorm.
– Nä nu jävlar, det ryktas att ryssarna hackat sig in och röstat i Jerringpriset, formulerade sig en av många överraskade twittrare.

Årets Jerringpris får mig att minnas att även Bragdguldet – för länge sedan – utdelades efter röstning via Svenska Dagbladet. Den röstningen upphörde redan 1927, då seglaren Sven Salén fick flest röster efter att seglarna tryckt upp egna röstningskuponger som distribuerades till kunderna i juvelerarbutikerna K. A. Anderssons och Hallbergs. I folkstormen efter Sven Saléns bragdguld valde Svenska Dagbladet att låta en jury utse framtida pristagare.

Efterspelet efter Sven Saléns bragdguld 1927 har för övrigt vissa likheter med eftersnacket på Twitter efter Peder Fredricsons Jerringpris.
– Är det sport att sitta och kajka i en båt, frågade man sig 1927.
– Hästen borde ha vunnit Jerringpriset, twittras det 2017.
– Hur mycket punsch gick det åt i båten, frågade man sig 1927
– Skumpa på en häst, Skål! twittras det 2017.

90 år hit eller dit spelar ingen roll. När det stormar om seglaren är ryttaren i blåsväder.

Bussiga turer i retur

UmeåSkapad av Lennart Forsberg fre, januari 12, 2018 09:50:43


Bussarna i Umeå påminner mig om min pappa Henry Forsberg!
Det var nämligen han som lanserade namnet Ultra som en förkortning på Umeå Lokaltrafik AB.

Min pappa jobbade som kamrer på Umeå Bilkompani där disponenten (och senare direktören) Rune Gabrielsson bad honom om en hjälpande hand när föräldrarnas bussbolag började få körningar åt Umeå stad – då dög det inte med Gabrielssons Linjetrafik.
– Är du bussig(!) och hittar på ett mer stadsanpassat namn till mammas och pappas bussbolag, sa disponenten till sin kamrer.

Resultatet av kamrerens tankemödor blev ULTRA.

Familjen Gabrielsson var nöjda med det, så nöjda att kamreren på Umeå Bilkompani också fick i uppdrag att skapa företagets första logotyp. Och när han ändå var i farten fick han fortsätta att göra familjen Gabrielssons bussannonser!

Annonsen ovan är från den 21 september 1949.
Bussen på bilden är den första i övre Norrland med utrymme för fast konduktör.

Annonsen nedan är från den 5 februari 1953.
Bussen på bilden är den första bussen i Norrland med ”tänkande utgångsdörr” – den styrdes m a o av fotoceller.




Droskan & Drosken

UmeåSkapad av Lennart Forsberg ons, januari 10, 2018 09:26:53


Droskan heter en restaurang i Umeå – droska kallades en gång i tiden också taxibilarna i stan. På den tiden jobbade de som körde droskorna vid Drosken. Det förstod inte alla när jag för snart ett år sedan skrev några rimmade rader om korvhandlaren ”Bigge” Öhman och dristade mig att rimma på kiosken och Drosken!

När jag bläddrade i en gammal pärm för några dagar sedan insåg jag att min familj haft Drosken i tankarna långt tidigare! Nedanstående rader – kanske från 1940 – knackades i så fall ner då taxirörelsen i Umeå fyllde 10 år. Det är min egen pappa – som jobbade på bilaffär – som skrivit bordsvisan, tillägnad de droskchaufförer som på den tiden satt i Rådhusets källare och väntade på nästa körning.
Vykortet ovan är förmodligen taget ett tiotal år senare.

Bordsvisan får mig att undra vilka droskchaufförer som dolde sig bakom smeknamnen Göken, Nicke, Blåsen och Pingis!? Hur mycket jag än funderar lär jag aldrig få veta vilka de var.

Lite mer vet jag om Ahlgren, Franzén, Norman, Olsson och Sandberg.
Några av dem anges som åkare och chaufförer i min gamla telefonkatalog från 1950.

Här går det lättare att läsa bordsvisan till Droskens ära.


Blå dragonerna

UmeåSkapad av Lennart Forsberg tis, januari 02, 2018 16:51:41


Nu kom han fram till torget och korsade det för att ta en genväg över esplanaden. Rådhusets ärgiga kopparkupoler glödde i det sneda solskenet och framför stora porten stod en tjock poliskonstapel med hängande knävelborrar alldeles stilla som en staty av stadens grundare. Han gjorde honnör och Wolmar besvarade den och viftade sedan med handen. Det var polisen Vallmo, hans gamle faderlige vän som förr i världen så ofta jagat honom över plank och i brandgator när han brutit mot stadens ordningsföreskrifter tillsammans med lika illa uppfostrade kamrater.

Känns miljön igen? Den är hämtad från Curt Bergs ”Blå dragonerna” som kom ut 1936 och skildrar småstadslivet i en nybliven regementsstad vid norrlandskusten. Curt Berg – själv uppväxt i Umeå – kan sin stad och kan sitt dragonregemente. Under brinnande krig, 1943 utsågs Dagens Nyheters mångårige musikkritiker till ryttmästare.

I ”Blå dragonerna” har författaren placerat dragonregementet i Bjurå, som för att betona att det rör sig om en roman och inte en dokumentär skildring. Omnämnandet av konstapel Vallmo i det inledande stycket får äldre umebor att dra på mun. Det minns ju att stans förste store – och omfångsrike – poliskonstapel hette Lilja!

Romanen är en vardagsrealistisk skildring av dragonlivet för hundra år sedan, ett vardagsliv som för de flesta bortom regementsmiljön sågs som något exotiskt. Officerarnas uniformerade umgänge med högstämda tal och storslagna fester var allt annat än var mans vardag.

I ”Blå dragonerna" utspelar sig ett kärlekstörstande triangeldrama.
De unga löjtnanterna von Schenk – bröderna Douglas och Wolmar – uppvaktar den vackra Claire.
– Hon är av god familj, ser bra ut och har schaber, enligt romanen.

Schaber var på den tiden detsamma som pengar. I ”Blå dragonerna” virvlar även andra – nu bortglömda – ord förbi. När subalterner ser ut som grandseigneurer i sina charabanger kan man nästan förstå vad det handlar om.

Men när en ung löjtnant en tidig morgon står och drömmer utanför en vacker flickas öppna fönster, har även en f d dragon svårt att fatta galoppen:
– Ville hon kanske att han skulle komma upp och vara henne behjälplig vid hennes lever, funderar löjtnanten.

Det är inte den unga damens lever löjtnanten har i åtanke, han har bara försvenskat det franska ordet ”lever” som betyder ”stiga upp”.
När solen just håller på att gå upp drömmer han om att med sin utsträckta hand hjälpa den sköna att gå upp – ur sängen närmare bestämt.

I ”Blå dragonerna” skildras också dragonernas krigarliv för hundra år sedan. Där ges bl a en detaljerad, militär instruktion om hur tänder borstas och en teoretisk genomgång av skålandets ritualer, titlarnas bortläggande samt förutsättningarna för hälsning meddelst honnör.
– Den militära hälsningen är som bekant endast en vördnadsbetygelse för den högre rangen, alltså inte en personlig artighet, och en dylik vördnadsbetygelse riktas naturligtvis inte till en militär av lägre rang om en av högre rang befinner sig i hans närhet, förklaras det i ”Blå dragonerna”.

Dragonlivet på den tiden bjöd på många tvära kast. Det var hit och dit och up and down. Man uppträdde gärna med vaxade mustascher och kysste förstås friherrinnorna på handen, men man kunde också – vid glada nachspiel – bli fulla som ryska bönder. Om man en kväll satt på Stora hotellet utan tanke på att hälla upp vin till sig själv – det fanns ju hovmästare! – kunde man en annan kväll ligga på sur halm i spiltan hos sin häst, lika orakad, otvättad och fri som en stråtrövare.

Det var frosseri och anspråkslöshet, det var fest och svält. Men mest av allt var det fest! Trots att många av officerarna hade det knalt, levde de som om de vore rika aristokrater, särskilt när det fanns någon som såg på. Det var viktigt att ge ett fint och förnämt intryck på den tidens mässaftnar. Det skulle vara festligt värre, fast "festade" gjorde man förstås inte när ”Blå dragonerna” var i farten – på den tiden bambocherade man.

Så levdes dragonlivet i Umeå – jag menar Bjurå! – för hundra år sedan.
Det var dramatiskt ibland och dråpligt ibland.
I ”Blå dragonerna” hälsar en ämbetsman i stan en nyanställd medarbetare från södra Sverige välkommen med orden:
– Bror har nu att välja mellan två ting: att bli alkoholist eller idiot!

PS! Mitt exemplar av ”Blå dragonerna” har sin egen historia. Jag köpte den på ett antikvariat i stan och insåg tidigt att bokens föregående ägare var Matts Balgård, mångårig chefredaktör på Västerbottens-Kuriren. Han slutade uppenbarligen att läsa boken efter 106 sidor – de många orden om honnörens teori fick honom kanske att tappa läslusten? Det antar jag eftersom häftade böcker på 30-talet alltid var osprättade. Och min inhandlade gamla bok var bara sprättad fram till sidan 106, det resterande tre fjärdedelarna av boken har jag sprättat på egen hand – brevsprättar finns väl inte nuförtiden!?



« FöregåendeNästa »