Å andra sidan

Å andra sidan

Hallå! (6)

UmeåSkapad av Lennart Forsberg mån, maj 23, 2016 09:45:42


Tidningen ”Hallå” ägnade sig inte enbart åt humoristiska krumsprång på 20-talet.
Den ägnade sig även åt jämförande studier.

Västerbottens-Kurirens Ernst Gafvelin och konstnären Calle Lindqvist från Vännäs jämförde exempelvis de dansade på banan i Alvik, med de som svävade runt på Rotonde i Paris.

De som tog sig till Alvik fick betala 25 öre i entré och fick sedan punga ut med 10 öre för varje dans som på den tiden ”chockerade även de djärvaste och utövades därför hälst mera intimt, i smärre sällskap eller utanför staden” enligt Ernst Gafvelin.

Att dansa på den tiden, det var att jumpa. Hallås utsände tyckte sig se något tungt och buttert över de jumpklumpiga på Alviks dansbana.
– Med oavlåtlig energi arbetade de genom den ena dansen efter den andra. Man fick inte tid att prata och hade ingen anledning att le. Lockarna raknade, skoremmarna lossnade och släpade efter, de vita blusarna svärtades av svettiga nävar och broderiernas färger upplöstes till bäckar som gjorde tyget randigt. Men ingen märkte något, det var bara att trampa på, trampa på, så länge musiken höll ut, skrev Ernst Gafvelin.

Annat var det i Paris, med flera hundra personer klämdes i lokal så trång att några fick nöja sig med att stå på trottoaren. På Rotonde talades det inte bondska, där kacklades det på all världens tungomål. Där var det nakna armar som i sin fulländade skönhet vore värda en plats på Louvrens konstverk. Där var det också nakna skuldror och ogenerade kyssar som ibland stoppades med lekfulla slag eller förvandlades till passionerade smekningar.

– I tangon utvecklas all den grace som århundradens förfinade kultur skänkt parisiskan, och de unga artisterna fråssa i smekande mjuka linjers spel. Blir natten lång och stämningen yster kan det hända att det glättiga urartar till orgie, skrev Gafvelin.

Estetiskt tilltalande var det inte, enligt honom. Men det såg ändå ut som om man hade roligt på Rotonde. Men det vara kanske bara masker som skrattade? Masker som försökte dölja den smärta och svält som låg bakom så förfinade lemmar, frågade sig Gafvelin.

Vem hade då roligast?
Parisarna såg i alla fall ut att ha roligt.
Det glädjen såg inte Ernst Gafvelin bland de jumpklumpiga på Alvik-banan.
Men de hade säkert roligt ändå!?

Mina samlade Hallå-betraktelser.