Å andra sidan

Å andra sidan

Från träsket till Nybroviken

MinnesbilderSkapad av Lennart Forsberg mån, juni 27, 2016 15:40:18

I mitten av 60-talet talades det mycket om träsket i Stockholm, som då var en stad med gropar stora som kvarter och rivningskåkar så sjabbiga att en del såg likheter med Dresden under andra världskriget.

Till träsket i Stockholm hörde trakterna kring Brunnsgatan 26, ett stenkast från Malmskillnadsgatan. Där umgicks skurkar som Tuppen, Jokern, Hasse Kofot, Västeråskattan och Olle Masen – idylliska smeknamn på luggslitna existenser utan idylliska perspektiv på livet. I träskets bottenlösa tillvaro kämpade tjuvar, kassaskåpssprängare, narkomaner, hallickar, alkisar och prostituerade för att få ihop pengar till nästa sup och nästa sil.

På senhösten 1966 hamnade Brunnsgatan 26 på alla löpsedlar. Allra mest i centrum stod Tuppen – en alkoholiserad, frånskild tvåbarnsfar som på tio dagar tog livet av tre personer i det som ett halvsekel senare fortfarande kallas träskmorden.

Först på tur stod Jokern. Han hade misshandlat en god vän till Tuppen. Hon hette Astrid och gick på sporten, som man sa på den tiden. Kanhända för att bättra på sin relation med Tuppen föreslog Jokern att de skulle ta sig an ett kassaskåp på en restaurang vid Liljeholmsbron. Där fanns 25.000 kronor att hämta – 225.000 kronor i dagens penningvärde. En rejäl hacka med andra ord, men det gick sisådär för Jokern och Tuppen – de fick inte ens upp kassaskåpet! De fick bara med sig några flaskor sprit.

Relationen mellan Jokern och Tuppen blev inte bättre av den misslyckade kassaskåpskuppen. När de några kvällar senare träffades för att göra upp ett stenkast från Svea Hovrätt, bar det sig inte bättre än att Tuppens beryktade vänsterkrok träffade Jokern så hårt att han föll över kajkanten och drunknade.

Några dar senare åkte Tuppen och hälsade på Hasse Kofots brorsa Åke som just då låg på sjukhus för att vårda sin gulsot. Åke, som hade en etta på Brunnsgatan 26, var orolig för att hyran inte skulle bli betald, en viss oro hade han också för Astrid som hade ettan som bas för sin affärsrörelse. Tuppen gav Åke lugnande besked – han skulle se till Astrid och han skulle se till att hyran blev betald.

När Tuppen kom till Brunnsgatan 26 satt Astrid och pratade med Nils Erik. Av samtalet förstod Tuppen att Nils Erik nyss avslutat sin gemensamma upplevelse med Astrid.
– I Tyskland är det klass på hororna, ingen skithora som hon, sa Nils Erik och nickade mot Astrid.

Något mer sa han inte. Förolämpningen av Astrid fick Tuppen att plocka fram sin vänsterkrok igen. Nils Erik föll i golvet och som för att försäkra sig att han inte skulle öppna munnen igen, stack Tuppen honom med fem knivhugg i bröstet, medan Astrid tänkte på sitt och tog Nils Eriks plånbok och klocka.

I en stulen bil forslades Nils Eriks kropp till den kajkant där Jokern förlorat fotfästet några dagar tidigare. Det gick som det gick… Nils Erik fastnade inklämd och stående mellan kajkanten och en kassun. Talesättet om ”ståplats i Nybroviken” må vara av äldre datum, men med Nils Eriks öde fick talesättet förnyad livskraft hos alla som fick se bilden av honom i tidningarna när han plockades upp ur vattnet den 11 november 1966.

Två mord senare gick livet vidare som om ingenting hänt på Brunnsgatan 26. Eftersom lägenhetsinnehavaren Åke fortfarande låg på sjukhus tog sig Tuppen an sitt uppdrag som Astrids skyddsängel med liv och lust. En morgon väckte hon honom med en flaska brännvin i handen. Med sig hade hon Siv – syster till Åke och Hasse Kofot – med erfarenhet från samma bransch som Astrid.

Siv saknade alla tänder och bar alltid solglasögon, hon saknade nämligen även höger öga och i brist på protes nöjde sig Siv med solglasögon.

Plötsligt börjar Siv skrika och leva rövare:
– Alla knarkare ska ut!
– Den värste snedtändning jag varit med om, sa Tuppen enligt rättegångsreferaten.

Siv skriker och gormar, välter möbler och slänger kläder ur garderoben. Till slut tappar Tuppen tålamodet, men eftersom han skadat sin hand håller han inne med vänsterkroken, han hittar istället en rörtång i köket att klappa till Siv med.

Tio dagar efter det första mordet åker det tredje offret Siv ut genom fönstret från lägenheten vid Brunnsgatan, för att via färd i en stulen Volvo Duett sedan tippas över kajkanten vid Banérgatans förlängning.

I höst har det gått 50 år sedan träskmorden fascinerade och förfärade svenska folket.
Inte precis ett jubileum att fira, men ändå en händelse från en annan tid som än idag kan få oss att höja på ögonbrynen. Det gjorde inte Tuppen när han dömdes till livstids fängelse för sina gärningar.

Tuppens andra offer hette Nils Erik Stenbäck och var från Umeå, där han under sina uppväxtår var en framstående cyklist i Gimonäs CK. Han lämnade stan i början av 50-talet och arbetade vid tiden för träskmorden i Almunge öster om Uppsala.
Hans öde uppmärksammades givetvis också av tidningarna i Umeå: