Å andra sidan

Å andra sidan

Blue Suede Shoes

Lite av varjeSkapad av Lennart Forsberg mån, juli 18, 2016 08:51:39

När jag på 50-talet hörde Elvis Presley sjunga ”Blue Suede Shoes” litade jag inte på mina öron.
– Sjunger han om blå, svenska skor? Nej, det måste förstås handla om blå, söta skor, mumlade jag för mig själv utan att våga blotta min okunnighet genom att fråga någon som eventuellt visste bättre.

Idag vet jag – tack vare Google – att jag inte var ensam i min okunnighet. Inte ens Carl Perkins, som skrev låten 1955, visste något om ”Blue Suede Shoes”. Hans första version av låten kallade han ”Blue Swade Shoes, ”Blå coola skor” på svenska.

”Blue suede shoes” är också coola – låten handlar nämligen om ett par blå mockaskor. Uttrycket lär ha sitt ursprung från franskans ”gants de Suède”, handskar från Sverige, som var ett mått på klass och kvalité bland franska damer på 1800-talet.
Det finns det t o m bilder på.

Det första fröet till låten ”Blue suede shoes” föddes under en turné med Elvis Presley, Johnny Cash och Carl Perkins. På den resan lär Cash ska ha berättat ett lumparminne från sin militärtjänst i Västtyskland, som handlade om en pilot som drog på sig sina svarta armékängor med orden:
– This is my blue suede shoes.
Det borde du skriva en låt om, sa Johnny Cash till Carl Perkins som inte nappade på idén.
– Jag vet inget om skor, sa han.

Några veckor senare i samband med ett annat uppträdande, hörde Carl Perkins en röst i det dansande folkvimlet:
– Uh, uh… don´t step on my suedes.

Från scenen såg Perkins att den klagande mannen hade ett par blå mockaskor på fötterna, ett par med ett litet trampmärke på.
– Herregud, en sån struntsak, och han tänker ändå på sina skor, suckade Perkins.

Mer behövdes inte för att Carl Perkins senare på kvällen skulle komma igång med sitt låtskrivande. Först med ”Little Jack Corner” i bakhuvudet, sedan med ”Imse, vimse spindel” i tankarna, men det var först när han kom att tänka på en ramsa som amerikanska ungar brukade använda när de kappsprang, som låtskrivande tog fart på riktigt: One for the money, two for the show, three to get ready, four to go.

Då trillade alla bitar på plats. Låtskrivandet gick själva verket så fort att Carl Perkins – i brist på papper – skrev ner den allra första versionen på en potatispåse!