Å andra sidan

Å andra sidan

Problem inom idrotten

SportSkapad av Lennart Forsberg sön, augusti 14, 2016 09:13:34


Det har sin tjusning att som pensionär påminnas om sina unga 18-årstankar. Mycket har hänt sedan jag – i september 1965 – skrev uppsatsen om idrottens problem... fast när jag nu läser vad jag skrev (veckan efter invigningen av Umeå universitet!) tycker jag mig känna igen mycket av den dagsaktuella idrottsdebatten. Så det kanske inte har hänt så mycket på ett halvsekel!?

1965 noterade jag att det rådde friidrottsfeber i Sverige, trots att vi saknade inhemsk världselit. Då var det storstjärnor som Michel Jazy, Ron Clarke och Kip Keino som lockade storpublik.

Avsaknaden av svenska storstjärnor förklarade jag med att internationella idrottsstjärnor levde och tränade som proffs, medan våra svenska idrottare fortfarande var amatörer.
– Våra talanger måste få chansen att idrotta som maskerade proffs, som i formell mening lever som amatörer, men som har anställningar som tillåter dem att träna och tävla som proffs, skrev jag 1965.

Jag drog också en lans för införande av idrottsuniversitet enligt amerikansk förebild.
Då hade jag ingen aning om att jag 15 år senare skulle sitta i den arbetsgrupp som lanserade universitet i Umeå som ett idrottsuniversitet.

Doping hade jag också åsikter om. Det hade ännu inte blivit ett etablerat begrepp, så jag använde citationstecken när jag berättade om "doping" som ett slags bedövningsmedel som gör att man känner sig piggare än man är. Jag berättade även om den danske cyklisten Knud Enemark Jensen som föll av cykeln under lagtempoloppet vid olympiska spelen 1960 och några timmar senare avled på sjukhus i Rom. Det dödsfallet talas det om än idag när riskerna med doping förs på tal – fast numera är experterna inte ense om att det var de amfetaminliknande tabletterna som det danska laget tagit före start som orsakade dödsfallet. Hettan – det var 40 grader varmt under loppet – kan också ha spelat in.
Min egen åsikt om riskerna med "doping" förefaller idag aningen drastisk:
– Många idrottsmän har slutat som narkomaner, skrev jag i uppsatsen 1965.

Jag såg även TV-apparaten som ett hot mot framtidens idrott. Den förslöar oss och den försämrar idrottsföreningarnas ekonomi.
– Varför ska man betala entré på Vallen, när Real Madrid spelar i vardagsrummet, frågade jag mig.

Jag tyckte också att fotbollen blivit tråkig och defensiv och föreslog därför att inkasten skulle ersättas med insparkar.
– Man går ju på idrott för att ha roligt, skrev jag fem år före Lars Lagerbäcks debut i Gimonäs.

Ett halvsekel senare tyckte jag det var riktigt roligt att se honom, med sin defensiva fotboll, leda Island till stora framgångar på EM.

Man blir aldrig för gammal för att ändra sig...