Å andra sidan

Å andra sidan

Åren går och håren förgår

Lite av varjeSkapad av Lennart Forsberg lör, februari 25, 2017 08:21:12

Åren går och med tiden har jag börjat smyga mig fram mot badrumsspegeln för att inte överraskas av det skrynkliga anlete som varje morgon visar upp sig för mig.

Inte för att åldern spelar någon roll, men visst sjutton påverkas man av den. Det kom jag att tänka på när jag häromdagen skrev några rader om "Lia" Johnson. Tänka sig, han blev bara 70 år! Jag har en minnesbild från hans sista sommar, då han med korta steg vandrade mot målområdet på en orientering intill plantskolan ute vid Kulla – när han nästan nått ända fram vände han om. Han orkade inte möta sin egen minnesbild av hur livet lekte, när han var i sin krafts dagar.

Nu är jag själv i den ålder som "Lia" var 1979.
Det ger många tankeställare, men det framkallar också många glada skratt.
Igår avhörde jag ett samtal mellan två barnvagnsförsedda mammor ute på Avion:
– Jamen, han har ju blivit så gammal, sa den ena.
– Ja, jag tror han har fyllt 32, svarade den andra.

Ungefär likadant lät det vid Hagaskolan i förra veckan, där några skolungdomar samtalade om livet.
– Om man får ett hyfsat liv tills man är 30-35 får man fanimej vara nöjd, sa en av grabbarna.

Jag kan, med ålderns rätt, också ägna en tanke åt min pappa, som skickade nedanstående tackkort till sina vänner när han fyllde 60 år. Porträttet är taget någon gång i 20-årsåldern, så igenkänningsfaktorn är låg. Till råga på allt har Justina trillat ur almanackan. Nu är det Margit och Margot som firas den 15 juni.

Efter tackkortet fick min pappa ytterligare sju år att vänta.