Å andra sidan

Å andra sidan

Tunneldans i Sävar

UmeåSkapad av Lennart Forsberg mån, mars 06, 2017 10:57:00


Danslogen i Täfteå låter ofta tala om sig.
Men vem vet att grannbyn Sävar också tagit taktfasta steg under årens lopp?
I mars 1954 kom t o m bildtidningen Se till Sävar för att på ort och ställe studera tunneldansen i Sävar-biografen till tonerna från Karl-Göstas trio.

När journalisten Gunnar Västberg – senare mest känd för sina socialreportage i Expressen och Aftonbladet – kom till Sävar hade han inte enbart med sig en fotograf.
– Att dansa med 35-åringar betraktas nog som ett bortskämt tassande med forntiden, resonerade Gunnar och lät den unga stockholmskan Inga agera som sin dansanta rapportör i mer normal ålder(!).

– Vad är skymningsdans, frågade tidningens utsände en bygdens son.
– De ä fyra matta lamper i hörnena.
– Å vad är tunneldans då?
– Då äre ännu mörkare, svarade en Molnets broder som skred ut över vidderna.
– Det här är en dålig tunnel, sa en annan kavaljer som sett sig om i världen.
I Norsjö har dom en som är sex kilometer.

Tunneln i Sävarbiografen följer den ena väggen. Den är uppspikad i gråbrun papp och har pyntats med pappersgirlanger. Vid ingången till tunneln surras det som i en bikupa, vid utgången är tystnaden mera utbredd. De är bara de rodnande kinderna som talar sitt tydliga språk. Principen för tunneltrafiken är densamma som för Stockholms spårvagnar: det går alltid att pressa in två till, så länge det trillar ut två i den andra änden.

Bildtidningen Ses utsände rapportör – den dansanta Inga – är mycket populär bland kavaljererna i Sävar-biografen.
– Hon åkte in och ut ur tunneln som en topptrimmad gruvhiss, enligt Gunnar Västberg.
– Dom kramas lite hårdare därinne. Och dom flesta vill kyssas, avslöjade Inga.

Något syndens näste såg Se ändå inte skymten av i biografvimlet.
Därtill var tunneln i kortaste laget – det tog bara 15 sekunder att dansa sig igenom mörkret.

Tiden är dyrbar, tycktes många av kavaljererna i biografen resonera, när de svävade fram på dansgolvet med sina damer i stadiga enhandsgrepp. Den andra handen hade ju fullt upp med att hålla (liv) i den senaste fimpen… det gick som en dans för de flesta.

En och annan tog sig också tid att slå sig ner vid något av biografborden.
– Gillaru Italia, frågade en bygdens son som tog med sig stockholmska Inga upp på biografläktaren.

Italia var en läskedryck.
Skulle man ha riktigt roligt på den tiden, slog man sig lös på två...