Å andra sidan

Å andra sidan

Talarna låter tala om sig

PolitikSkapad av Lennart Forsberg tor, maj 11, 2017 07:59:08

Jag läste med sort intresse insändaren i gårdagens Västerbottens-Kuriren om tonläget i kommunfullmäktige. Ett dygn senare har det inlägget inte fått en enda kommentar – ingen vill tydligen tala om talarna!?

Det förvånar mig. Jag har själv gått i liknande tankebanor.
Många gånger har jag via nätet försökt lyssna på kommunfullmäktigesammanträdena, men varenda gång har jag gett upp.

Fullmäktigeförsamlingen kan verkligen tråka ut en publik. Och det är så tråkigt...
– Man får förstås en annan bild av stans makthavare om man sitter i lokalen och lyssnar, har jag ibland inbillat mig.

Men att döma av insändaren i gårdagens VK är inte heller det en upplyftande upplevelse.
Insändaren får mig också att tänka på min egen pappa! Han satt på sin tid ofta och lyssnade på kommunfullmäktigedebatterna.

Han hade också synpunkter som han formulerade till insändare.
Bland annat var han bekymrad över att han ofta satt ensam på åskådarplats.
– När sammanträdena startar allt tidigare på dagen är det ju bara vi pensionärer, som har en teoretisk möjlighet att lyssna, skrev han och jämförde ibland med sina egna år stadsfullmäktige då sammanträdena började kl 18 för att sluta efter 22 på kvällen.

Min pappa var pensionär när han skrev sina insändare.
Pensionär var också insändarskribenten i gårdagens VK.
Själv är jag också pensionär, faktiskt äldre än min egen pappa när han formulerade sina ord i den kommunala debatten.

När man ser vad han skrev på sin tid, är det inte utan att man undrar om tiden stått stilla.

Det här skrev han för 37 år sedan, den 21 september 1980.