Å andra sidan

Å andra sidan

Husmodern i mitt mannaminne

UmeåSkapad av Lennart Forsberg ons, november 01, 2017 12:40:08




Säga vad man vill om tidningar, men visst blir man klokare av att läsa dem?
Nya tidningar skildrar nya tider och gamla tidningar ger perspektiv på livet…

Det slog mig när jag fick ett gammalt nummer av Husmodern i min hand. Tidningen, nummer 3 från 1947, kom ut samma år som jag föddes! Att bläddra i det numret ger insikter, mycket har hänt på 70 år, men mycket är sig också likt…

Estelle Bernadotte var veckotidningsfavorit redan 1947. Som hustru till Folke Bernadotte reste hon runt i flyktinglägren efter andra världskriget – som på den tiden kallades interneringsläger för displaced persons. Där fick fru Bernadotte se stor fattigdom.
– Folk kan se relativt välklädda ut, men ofta är det hela familjens ytterkläder som är ute och går. Den övriga familjen får ligga till sängs eller åtminstone hålla sig inne, medan en familjemedlem uträttar ärenden i familjens gemensamma ytterplagg, berättar Estelle Bernadotte i Husmodern 1947.

1947 berättar Husmodern också om Umeå. Vad vi talar om i vår stad, är rubriken som berättar att stan både har folkskoleseminarium och kronohäkte. Husmodern får också en förnimmelse av ett blommande Norrland. Äppelträd finns lite varstans, men maskrosorna är fortfarande ovanliga, skrev Husmodern för 70 år sedan.

En tidning med det namnet riktade sig – som sig bör – till en kvinnlig läsekrets. Det märktes även i annonserna. Hårfärgen hade en kvinnlig framtoning, depressionen drabbade också kvinnor, men lösgommen var uppenbarligen en angelägenhet för båda könen.

De avbildade umeborna i Husmodern nr 3 1947 är också kvinnor, där finns postmästarfrun och seminarielärarinnan Alma Lundin med barn och barnbarn. Där finns fru Olga Lindström, även känd som juvelerare och innehavare av Hanssons Guldsmedsaffär på samma adress som Nya Konditoriet. På bild finns även folkskolärarinnorna Therese Niemilä och Gunvor Stenberg.

Mest uppmärksamhet får Gunvor Stenberg, som jag – av en händelse – har egna minnesbilder av! Tänka sig, det var till henne jag skickades i 10-årsåldern, när en lärare tyckte sig ha ha hört att jag läspade! Men det behövdes bara ett besök hos talpedagogen Gunvor Stenberg... om jag inte minns fel hade hon sin mottagning i ett rum i Moritzska gården? Några år senare blev hela Västerbotten bekant med Gunvor Stenbergs väna stämma. Hon var en av pionjärerna när lokalradion började göra sig hörd i hela länet.

Husmoderns utsände – chefredaktören Ebba Theorin-Kolare – berättar entusiastiskt om Gunvor Stenberg.
– Hon har numera i uppdrag att utföra ett både svårt och viktigt kuratorsarbete i länet, skriver Husmodern 1947.
Det ingår i hennes uppdrag att avgöra vilka elever som ska placeras i s k hjälpklass. Och för att göra det tvingas hon göra långa resor i bil och buss genom ett oändligt landskap.
– Det kan hända, att man kommer in i små nybyggargömmen, där på grund av ingifte och ursprungliga olyckliga sjukdomsanslag en tydlig degeneration kommit att prägla vissa familjer, skriver Husmodern 1947.

På den tiden var det ett samhällsproblem att många blev kvar i sin hembygd hela livet. Sjuttio år senare tycks trenden ha vänt. Nu rör sig västerbottningarna vida kring och till våra trakter kommer människor från hela världen. Idag ses det också som ett samhällsproblem av somliga, som tycker att fattiga människor från andra länder inte ska göra sig besväret att resa till Umeå.

Men det är – som man brukar säga – en annan historia.

Här kan du läsa hela artikeln om Umeå i Husmodern nr 3, 1947.