Å andra sidan

Å andra sidan

James Fredrik Dickson och hans pokal

Lite av varjeSkapad av Lennart Forsberg mån, december 11, 2017 10:13:36


Idrotten har sina pokaler.
En del har evigt liv, andra ställs undan i mörka förråd…

Idag har von Rosens pokal tappat sin strålglans, nu är det Lennart Johanssons pokal som svenska mästarna i fotboll höjer till skyarna.

Dicksonpokalen heter en annan klassisk svensk idrottspokal, som Sveriges och världens medeldistansare tävlat om i mer än hundra år. Det var James Fredrik Dickson som satte upp den klassiska pokalen i slutet av 1800-talet.

Greve Clarence von Rosens pokal hamnade i ett förråd när instiftarens nazistiska förflutna uppmärksammades. Köpmannen James Fredrik Dicksons pokal tål fortfarande dagsljus, trots att instiftarens leverne var långt ifrån föredömligt.

James Fredrik Dickson – hovstallmästare precis som Clarence von Rosen – tillhörde den göteborgska familj som på sin tid skövlade norrländska skogar för att berika sig. Dicksonska familjen gjorde baggböleriet till ett begrepp långt bortom Baggböle. James Fredrik Dickson delade också Clarence von Rosens avoga inställning till judar. Lägg därtill att mannen bakom Dicksonpokalen tömde fler pokaler än de flesta under sin levnad…

En del historier om honom kan förefalla otroliga, andra är enbart otrogna…

En gång upptäckte hans hustru Blanche att James Fredrik vänslades med kammarjungfrun i familjens bibliotek. När biblioteksdörren öppnades och ljuset tändes utbrast James Fredrik:
– I thought it was you, Blanche!

Göteborgaren James Fredrik Dickson med bostad på Stora Nygatan 7 talade nämligen engelska i hela sitt liv – han var ju född i London 1844 och hade även studerat på Eton.

1868 gjorde han en längre utlandsresa. På ett hotell i Kairo, satte sig James Fredrik ner och värmde massor med med mynt – slantar som han sedan kastade ner på trottoaren för att se på när Kairoborna brände sina händer när de plockade upp hans bortkastade pengar.

Från Kairo åkte James Fredrik Dickson vidare till Indien där han bl a deltog i en middag med vicekungen. Där hade James Fredrik en leopard till bordsgranne! Under sin resa i Indien fanns också tid för jakt. Sittande på en elefant sköt han en leopard vars skinn han förde med sig hem till Göteborg.

Till Göteborg tog han också med sig stora mängder hasch – som kallades haschisch på den tiden.

Haschet kom väl till pass på alla de fester som James Fredrik Dickson bjöd in till. Den omdömeslösa James Fredik brukade blanda hasch i gästernas mat och dryck, som ovetande om tilltaget blev allt mer rusiga för att inte säga redlösa.

Utan att kunna ta vara på sig brukade James Fredrik Dickson sedan se till att de – i sina hjälplösa tillstånd – irrade omkring ute på stan.

Med så olustiga förlustelser på sitt samvete fick James Fredrik Dicksons liv ett symptomatiskt slut.

Det började med en fest för fältritttklubben på Grand Hotel Haglund 1898. Alla i sällskapet var redlöst berusade, när James Fredrik Dickson fick för sig att hålla tal på engelskt vis med en fot på bordet och en på stolen. Men Dickson tappade balansen och slog huvudet i en byrå i fallet ner mot golvet. Men tal skulle han ju hålla! Med stor möda reste han sig och tog sig upp på bordet och stolen igen – då fick han ett glas vatten kastat i ansiktet!
Den våta överraskningen fick James Fredrik Dickson att tappa balansen på nytt, nu föll han rakt ner i en hög med krossat glas som någon sopat ihop på golvet.

En av Dicksons fingrar fick då ett rejält sår, som – i brist på plåster - lindades in med cigarettpapper som fästes med tråd från en champagnekork. Så kunde festen fortsätta igen!

Och så fortsatte James Fredrik Dickson med många fler fester under de kommande fjorton dagarna.

Först då upptäckte en läkare att han drabbats av blodförgiftning och det i ett så allvarlig stadium att hans liv – trots många operationer – inte gick att rädda.

54 år gammal hade James Fredrik Dickson tömt sin sista pokal.