Å andra sidan

Å andra sidan

Blå dragonerna

UmeåSkapad av Lennart Forsberg tis, januari 02, 2018 16:51:41


Nu kom han fram till torget och korsade det för att ta en genväg över esplanaden. Rådhusets ärgiga kopparkupoler glödde i det sneda solskenet och framför stora porten stod en tjock poliskonstapel med hängande knävelborrar alldeles stilla som en staty av stadens grundare. Han gjorde honnör och Wolmar besvarade den och viftade sedan med handen. Det var polisen Vallmo, hans gamle faderlige vän som förr i världen så ofta jagat honom över plank och i brandgator när han brutit mot stadens ordningsföreskrifter tillsammans med lika illa uppfostrade kamrater.

Känns miljön igen? Den är hämtad från Curt Bergs ”Blå dragonerna” som kom ut 1936 och skildrar småstadslivet i en nybliven regementsstad vid norrlandskusten. Curt Berg – själv uppväxt i Umeå – kan sin stad och kan sitt dragonregemente. Under brinnande krig, 1943 utsågs Dagens Nyheters mångårige musikkritiker till ryttmästare.

I ”Blå dragonerna” har författaren placerat dragonregementet i Bjurå, som för att betona att det rör sig om en roman och inte en dokumentär skildring. Omnämnandet av konstapel Vallmo i det inledande stycket får äldre umebor att dra på mun. Det minns ju att stans förste store – och omfångsrike – poliskonstapel hette Lilja!

Romanen är en vardagsrealistisk skildring av dragonlivet för hundra år sedan, ett vardagsliv som för de flesta bortom regementsmiljön sågs som något exotiskt. Officerarnas uniformerade umgänge med högstämda tal och storslagna fester var allt annat än var mans vardag.

I ”Blå dragonerna" utspelar sig ett kärlekstörstande triangeldrama.
De unga löjtnanterna von Schenk – bröderna Douglas och Wolmar – uppvaktar den vackra Claire.
– Hon är av god familj, ser bra ut och har schaber, enligt romanen.

Schaber var på den tiden detsamma som pengar. I ”Blå dragonerna” virvlar även andra – nu bortglömda – ord förbi. När subalterner ser ut som grandseigneurer i sina charabanger kan man nästan förstå vad det handlar om.

Men när en ung löjtnant en tidig morgon står och drömmer utanför en vacker flickas öppna fönster, har även en f d dragon svårt att fatta galoppen:
– Ville hon kanske att han skulle komma upp och vara henne behjälplig vid hennes lever, funderar löjtnanten.

Det är inte den unga damens lever löjtnanten har i åtanke, han har bara försvenskat det franska ordet ”lever” som betyder ”stiga upp”.
När solen just håller på att gå upp drömmer han om att med sin utsträckta hand hjälpa den sköna att gå upp – ur sängen närmare bestämt.

I ”Blå dragonerna” skildras också dragonernas krigarliv för hundra år sedan. Där ges bl a en detaljerad, militär instruktion om hur tänder borstas och en teoretisk genomgång av skålandets ritualer, titlarnas bortläggande samt förutsättningarna för hälsning meddelst honnör.
– Den militära hälsningen är som bekant endast en vördnadsbetygelse för den högre rangen, alltså inte en personlig artighet, och en dylik vördnadsbetygelse riktas naturligtvis inte till en militär av lägre rang om en av högre rang befinner sig i hans närhet, förklaras det i ”Blå dragonerna”.

Dragonlivet på den tiden bjöd på många tvära kast. Det var hit och dit och up and down. Man uppträdde gärna med vaxade mustascher och kysste förstås friherrinnorna på handen, men man kunde också – vid glada nachspiel – bli fulla som ryska bönder. Om man en kväll satt på Stora hotellet utan tanke på att hälla upp vin till sig själv – det fanns ju hovmästare! – kunde man en annan kväll ligga på sur halm i spiltan hos sin häst, lika orakad, otvättad och fri som en stråtrövare.

Det var frosseri och anspråkslöshet, det var fest och svält. Men mest av allt var det fest! Trots att många av officerarna hade det knalt, levde de som om de vore rika aristokrater, särskilt när det fanns någon som såg på. Det var viktigt att ge ett fint och förnämt intryck på den tidens mässaftnar. Det skulle vara festligt värre, fast "festade" gjorde man förstås inte när ”Blå dragonerna” var i farten – på den tiden bambocherade man.

Så levdes dragonlivet i Umeå – jag menar Bjurå! – för hundra år sedan.
Det var dramatiskt ibland och dråpligt ibland.
I ”Blå dragonerna” hälsar en ämbetsman i stan en nyanställd medarbetare från södra Sverige välkommen med orden:
– Bror har nu att välja mellan två ting: att bli alkoholist eller idiot!

PS! Mitt exemplar av ”Blå dragonerna” har sin egen historia. Jag köpte den på ett antikvariat i stan och insåg tidigt att bokens föregående ägare var Matts Balgård, mångårig chefredaktör på Västerbottens-Kuriren. Han slutade uppenbarligen att läsa boken efter 106 sidor – de många orden om honnörens teori fick honom kanske att tappa läslusten? Det antar jag eftersom häftade böcker på 30-talet alltid var osprättade. Och min inhandlade gamla bok var bara sprättad fram till sidan 106, det resterande tre fjärdedelarna av boken har jag sprättat på egen hand – brevsprättar finns väl inte nuförtiden!?