Å andra sidan

Å andra sidan

Försnillare med bitter bismak

Lite av varjeSkapad av Lennart Forsberg ons, maj 09, 2018 12:56:02


Äntligen!
Efter 29 års väntan har Kerstin Ekman beviljats utträde ur Svenska Akademien.
Förr i tiden gick det fortare. När Henning Hamilton lämnade Sverige 1881 efterträddes han ett år senare av Esaias Tegnér den yngre, som i sitt inträdestal inte kunde tala om sin företrädare. Eftersom Henning Hamilton fortfarande var i livet, valde Tegnér att tala om poesins språk.

Henning Hamilton var på sin tid en mycket betrodd man – statsråd, minister, diplomat, kansler och ledamot i flera lärda akademier – bland annat i Svenska Akademien där han satt på stol 9 och även hade uppdraget att vara Akademiens sekreterare.

När han 1881 flyttade (för att inte säga flydde) till Amélie-les-Bains i sydöstra Frankrike, var det i hopp om att få lite lugn och ro på ålderns höst och samtidigt slippa se de svenska tidningarna som då hade mycket att berätta om Den Hamiltonska katastrofen.

Den sorgliga historien – som även kallades Riksskandalen – började med att Henning Hamilton tidigt fick uppdraget att vara förmyndare för sin föräldralöse brorson Wathier Hamilton. I den rollen hade han inte enbart sin brorsons ekonomi i åtanke. Han tyckte sig även se goda möjligheter att förstärka sin egen ekonomi genom att förfalska brorsonens namnteckning på många reverser.

När det uppdagades 1881 konstaterade skämttidningen Söndags-Nisse:
– Förtroendeposter har regnat på grefve Henning Hamilton. Han har varit allt – utom finansminister.

När Wathier Hamilton fick kännedom om reverserna var han en myndig man med hemadress på Barsebäcks fideikommiss. Då de för honom okända skuldförbindelserna dök upp inleddes en intensiv brevväxling med farbrodern Henning Hamilton – en brevväxling som fortfarande finns bevarad på Carolina Rediviva i Uppsala. Googla på "Henning Hamiltons fall" och du kan läsa en pdf-fil som sammanfattar den brevväxlingen.

Sammanställningen inleds med ett brev där Wathier Hamilton tar på sig att återbetala alla skuldebrev som bär hans namn. Det brevet skrev Wathier Hamilton i hopp om att farbrodern Henning Hamilton skulle slippa nesan att ställas inför skranket i en rättslig process.

Någon rättegång blev det inte heller. Men brevet där Wathier Hamilton åtog sig att återbetala alla skulder fick den tidens tidningar kännedom om. Man kan nästan säga att Henning Hamilton utsattes för ett journalistiskt drev långt innan ordet fanns. Om än med en statsrådspension på 4.000 kronor kände knappast Henning Hamilton någon lugn och ro när han flyttade ner till sydöstra Frankrike, ett stenkast från Medelhavet och Pyrenéerna.

Hur kunde det gå så illa för den förr så högt uppburne mannen?

Själv sa han att hans dåliga ekonomi hade sitt ursprung i att han ställt upp för en god vän i knipa, vilket fick katastrofala följder för hans egen ekonomi. Han sa också att han på inga villkor ville oroa sin hustru, som levde i tron att maken från Hedenlunda slott och Veckla gård var en man med med mycket god ekonomi.

Andra har hävdat att Henning Hamiltons ekonomiska obestånd hade med misslyckade investeringar på Krim att göra, det talas både om satsningar på spannmålsproduktion och brännvinstillverkning (som kanhända är två sidor av samma mynt?).

Ryktet sa också att Henning Hamilton förlorade stora summor på hasardspel i Berlin och andra storstäder. Andra hävdade att han missbrukade morfin.

Totalt lurade Henning Hamilton sin brorson på 285.000 kronor.
Därutöver hade han dragit på sig skulder uppemot 800.000 kronor.

Med den ryggsäcken tvingades han lämna Svenska Akademien – och Sverige.

Henning Hamilton avled den 15 januari 1886.