Å andra sidan

Å andra sidan

Ordväxling och skottväxling

UmeåSkapad av Lennart Forsberg tis, juli 24, 2018 08:43:28


Med modern teknik kan vi se oss om i världen.
Vi kan sitta vid datorn och drömma om utflykter till andra länder och stränder.
Vi kan också göra resor i tiden, resor som ger oss tänkvärda perspektiv på dagens tillvaro.

Jag kan idag sitta i min Internet-anslutna stuga vid Täftefjärden och läsa Kungliga Bibliotekets digitaliserade tidningar. I den tidningsskatten kan jag också läsa om händelser som utspelade sig i Täftefjärden på 1800-talet.

Annonsen ovan är från Umebladet den 13 november 1863.

Då var det mycket fattigt i Västerbotten.
Och lika fattigt var det i Österbotten.
Från var sitt håll spanade västerbottningar och österbottningar ut över Kvarken.
Någonstans vid havets horisont fanns förhoppningar om en drägligare tillvaro.

Trafiken på Kvarken var livlig. Givetvis smugglades det också en hel del.
Varor som dämpade hungern och varor som fick de fattiga att glömma hungern skeppades över Kvarken.

Till den första kategorin hörde viktualievarorna, det är det vi kallar livsmedel idag. Till den senare kategorin hörde bränvinet (man stavade så på den tiden).

På höstarna – när mörkret lagt sig över kustlandskapet – tilltog smuggeltrafiken.
För att hålla koll på smugglarna utrustade sig tullen med en båt, en tulljagt, med jagtuppsyniningsmannen M Sundberg som befälhavare.

I slutet av av september 1863 hittade han en båt – till synes utan ägare – lastad med två fulla bränvinskärl nere vid sjöbodarna i Täfteå. Båten – med bränvin och allt – beslagtogs och fördes ut mot Ultervik där tulljagten låg förtöjd. Kvällen därefter ”prejades tulljagten av några finnar” enligt Umebladet. Finnarna krävde att med hårda ord få tillbaka sin båt och sin last.
– Får vi inte tillbaka båten kommer vi att skjuta ner tulljagten, hotade de.

Vid 12-tiden började skottlossningen, som besvarades att tulljagten.
Skjutandet pågick i fyra timmar utan att någon på tulljagten blev skadad.
– Om någon av finnarna blev skadad vet vi inte, meddelade jagtuppsyningsmannan M Sundberg efter incidenten.

Efter ytterligare någon timme återvände finnarna till tulljagten på nytt. Nu för att i mycket vänliga ord begära att åtminstone få tillbaka båten. Efter åtskilligt parlamenterande fick de också som de ville. Utan en enda droppe bränvin i sin båt styrde de omedelbart iväg mot friheten och den finska kusten.

För jagtuppsyningsmannen M Sundberg återstod dock en hel del efterarbete.

Han hade under samtalen med smugglarna på Täftefjärden noterat att de uppträdde med sotade ansikten. Sundberg tog det som ett tecken på att det bland finnarna även fanns svenskar som var finnarna behjälpliga under dramatiken på Täftefjärden.

Därför satte han in sin efterlysande annons efter dramatiken på Täftefjärden.
Om annonsen ovan hade någon effekt återstår att se.
Det finns många gamla Umeblad kvar att läsa i Kungliga Bibliotekets digitala arkiv :-)


Så här berättade Umebladet om dramatiken längs kusten hösten 1863.