Å andra sidan

Å andra sidan

Tidningstankar på aftonsidan

MassmedialtSkapad av Lennart Forsberg mån, augusti 13, 2018 22:01:26


Sverigedemokraterna – som gärna talar om svensk kultur – har ingen vidare koll på svensk historia. De har ibland inte ens koll på sin egen historia och vet ännu mindre om andra partiers historia. Det visar bl a deras illvilliga Youtube-film om Socialdemokraterna. Filmen påstår sig vara en dokumentär, men är i själva verket en uppvisning i okunskap.
I den kan Sverigedemokraterna inte ens skilja på Aftonbladet av igår och Aftonbladet av idag.

Lars Johan Hierta grundade Aftonbladet 1830. Han var grosshandlare till yrket och liberal till sinnet. Efter honom har redaktörer som varit frisinnade, högermän, nykterhetsivrare, halvnazister, professorer, socialister och journalister format Aftonbladet till den kvällstidning det är idag.

Mellan åren 1932 och 1943 var Aftonbladet en tyskvänlig – för att inte säga Hitler-vänlig – tidning. Det tog sig olika uttryck. Aftonbladet bjöds in till partidagar i Nürnberg, tidningen fick träffa många nazitoppar, bl a utrikesminister Ribbentrop. I sin vänliga hållning gentemot Tyskland hände det att Aftonbladet stoppade pressarna för att kunna publicera snabböversatt tyskt propagandamaterial. Till det mer bisarra hör berättelsen om en man på redaktionen som ska ha gått omkring med en lista på personer som skulle giljotineras på Tegelbacken efter ett nazistisiskt maktövertagande.

Motståndet mot tyskvänliga Aftonbladet tog sig många olika uttryck.
– Den som köper Aftonbladet saboterar den svenska demokratins försvar! Enhällig svensk front mot nazistiska Aftonbladet!, stod att läsa på många flygblad.

När aftontidningen AT startade var det till viss del en reaktion på de tyskvänliga skriverierna i Aftonbladet. Med LO som ägare kom det första numret av AT ut den 26 mars 1942. 14 år, sju månader och 8 dagar senare, sa AT tack och adjö till sina läsare. LO fortsatte trots det som tidningsägare. Hösten 1956 köpte de Aftonbladet och Stockholms-Tidningen av industrialisten Torsten Kreuger.

Aftontidningen AT kom ut med sitt allra sista nummer den 3 november 1956.
Att idag läsa det numret är en spännande upplevelse. Det kan man bl a göra på Kungliga biblioteket i Stockholm – men för egen del behövde jag bara gå ut i förrådet och hämta det sista numret av AT som min pappa sparat av tidningsnostalgiska skäl.

På förstasidan står rälsbussföraren Ernst Fagerström, i sina händer håller han AT:s första och sista nummer. Om mina åldrade ögon hade varit mer klarsynta skulle jag i teorin ha kunnat se Ernst Fagerström i ett oändligt antal kopior på den sidan.

Att just Ernst Fagerström hamnade på AT-omslaget har sina orsaker. Det var han som på LO-kongressen 1941 föreslog att LO skulle starta en egen kvällstidning – och Ernst Fagerström fick ju som han ville.

Med Aftontidningen AT i landets tidningskiosker fick Aftonbladet konkurrens. AT:s demokratiska och antinazistiska budskap fick även Tyskland att reagera, AT tilläts t ex inte att skicka någon korrespondent till Berlin. Även Aftonbladets ägare Torsten Kreuger tog intryck av AT, men framför allt påverkades han av hur andra världskriget utvecklades. När Kreuger förstod att Hitler och nazismen inte längre var ett vinnande koncept ändrade han med raska tag inriktningen på Aftonbladets ledarsida. Torsten Kreuger rekryterade Allan Fagerström som ledarskribent. Han – som inte var släkt med rälsbussföraren Fagerström på AT:s förstasida – hade då gjort sig ett namn som slagfärdig tysklandskritiker i akademiska Lundagård.

I det sista numret av AT märks den antinazistiska hållningen på många olika sätt, t o m i berättelsen om insändarsidan ”Rakt på sak”.
– Under krigsåren gav Sverige en fristad åt många flyktingar. Det skickades under dessa år åtskilliga insändare om utlänningar som uppgavs på ett eller annat sätt ha burit sig illa åt eller som ansågs ha gjort otillbörligt intrång på svenska medborgares rättigheter. Dessa insändare kastade jag i papperskorgen. Inte på order av någon utan för att de stred mot tidningens grundprinciper att inte främja främlingshat, säger redaktören Gösta Johansson i det sista numret.

Andra kända AT-medarbetare virvlar också förbi i allra sista AT, några exempel:
Stig Ahlgren, Ivar Ivre, Pekka Langer, Gunnar ”Knas” Lindqvist, Gits Olsson, Moses Pergament, Stig Sjödin, Karl Vennberg, Åke Wilhelmsson och Arthur Österwall.

Där berättas också om Boklotteriet som startades på initiativ av AT, tidningen Vi och ABF. Med intäkterna från det lotteriet delades det ut stipendier till förtjänstfulla författare. I det allra sista numret meddelas att Ture Nerman får 5.000 kronor, medan Jan Myrdal och Svante Foerster får 1.500 kronor vardera.

Icke utan stolthet meddelar AT också att Boklotteriet genom att dela ut 230.000 kronor årligen faktiskt delar ut mer pengar än Nobelpriset!

”Vi tre på baksidan” får också ekonomiska frågor i sista numret av AT, precis som ”Vi tre på baksidan” fick ekonomiska frågor i det allra första numret av AT. Och det är samma personer som AT tillfrågat 1942 och 1956 – Carl Gunnar Lidbom, Gloria Sprang och Stig Attermark. 1942 fick de frågan om fickpengarna räcker, fjorton år senare är det frågan om lönen räcker.

Jag nöjer mig med att återge Carl Gunnar Lidboms svar från 1942, som på den tiden pluggade på Norra Latin. Senare blev han mer känd som juristen, statsrådet och ambassadören Carl Lidbom:
– Jag får 4:50 i månaden och eftersom jag dessutom blir bjuden på bio av pappa, är det inte svårt för mig att få det att gå ihop. Jag köper tidningar och choklad för pengarna och det händer att det räcker till en bok någon gång.

I sista numret av AT tar också Norra Bantrollet farväl. Trollet skapades ursprungligen av konstnären Gerd Rissler i boken ”Mickegubben på Rosenön”. I Norra Bantrollets skepnad medverkade nallen dagligen i AT från den 26 december 1943 till slutet den 3 november 1956. Då trillar en tår på trollets kind till rimmade rader av Herr Fredrik – Nils Häglund med andra ord:

Hej på er alla, idag ska jag sluta.
Lyftes för alltid ut ur min ruta.
Mitt öde är väl en bagatell
men har ute i världen sin parallell:
Ensam och svag i en maktbalans
har jag kommit i kläm med min svans.

Därmed tog tidningsagan AT slut. Men inte ens ett sagoslut varar för evigt.
I sista numret av AT ser familjen Westling framtiden an i en helsidesannons från Aftonbladet.

Det var några år sedan – i år har tvillingpojkarna Mats och Per i annonsen fyllt 71 år.
Men det är som man brukar säga en helt annan historia.