Å andra sidan

Å andra sidan

Gravallvarligt

UmeåSkapad av Lennart Forsberg fre, juni 15, 2018 12:28:52


Tiden har sin gång – och kyrkogården har sina gångar…
Det finns något rofyllt över en kyrkogård, en ro som gör mig tankfull.
Gravstenar som berättar om fattighjon, biljardshallsföreståndare, strykerskor och köpmän berättar också om en annan tid med andra levnadsförhållanden.

Umebor med perspektiv på sin historia har mycket att lära av en promenad på gamla kyrkogården vid Storgatan – den som kallas Västra kyrkogården i mer formella sammanhang. Där står sten på sten i rad på rad och berättar historier om tider som flytt.
Historier som tyvärr inte har ett evigt liv…

Det insåg jag häromdagen när jag upptäckte att strykerskan Josefina Våhlin tycks ha försvunnit från Västra kyrkogården. På väg bort verkar Axel Flur också vara, en av stans forntida original med det respektingivande smeknamnet 12-tummaren.

Med moderna tiders kyrkogårdsförvaltning försvinner sten på sten.
Stans original – på sitt sätt också stora personligheter – förlorar med tiden sina minnesmärken, när det saknas anhöriga som inte är beredda att betala vad det kostar att hålla en grav vid liv.

Kvar i sin ståtlighet står däremot alltid minnesmärkena efter de pionjärer som i sin offentliga gärning betytt mycket för stans utveckling. Dessa stora män – på Västra kyrkogården handlar det oftast om män – har inte sällan har fått sina gigantiska stenar på kyrkogården efter folkliga insamlingsaktiviteter.

Det är med andra ord skillnad på folk och folk. Och så måste det förstås vara!?
Alla får vi ju med tiden vår plats på kyrkogården. Men alla kan ju inte få plats.
I varje fall inte i evighet.

Några rader om Josefina Våhlin

Några rader om Axel Flur och en del andra original




Fill in only if you are not real





Följande XHTML-taggar är tillåtna: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS-mallar och Javascript är inte tillåtna.