Å andra sidan

Å andra sidan

Den vita Pelé

SportSkapad av Lennart Forsberg ons, oktober 17, 2018 19:42:16

Idrott förenar på många sätt.
Modern idrott kan t o m förena nutid med dåtid.

När Sverige och Ryssland häromveckan spelade 0-0 i en fotbollslandskamp, drog mina tankar i väg till 1955 och en annan landskamp mellan Sverige och Sovjet. Den matchen spelades på Råsunda och i det sovjetiska laget debuterade den unge Eduard Streltsov – och som han debuterade! 17-åringen stänkte in tre mål i första halvlek – ett äkta hattrick med andra ord. När matchen var över hade Sverige förlorat med 6-0. Och det var minsann inget sopgäng som Sverige ställde upp med. Tre år senare fanns sex av de svenska spelarna med i VM-truppen. I det sovjetiska landslaget spelade en handfull blivande VM-spelare.

Till VM-slutspelet i Sverige 1958 kom dock aldrig Eduard Streltsov. När den sovjetiska VM-truppen anlände till sin förläggning i Hindås satt Eduard Streltsov bakom lås och bom i Moskva.

Hans levnadsöde är i många stycken en fängslande berättelse.

Eduard Streltsov föddes 1937 och växte upp i Moskvas utkanter. Fotbollsintresset väcktes tidigt. Redan som 13-åring promenerade han till en fabrik i grannskapet och bad om att få spela med fabriksarbetarna. De tog intryck av den unga grabben, som kom till fabriken i trasiga kläder och med en resväska av trä i sin hand. Det var i den han hade sina fotbollsprylar, det var med den han inledde sin fotbollsresa...

Tre år senare hade ryktet om den talangfulle Streltsov nått en annan fabrik i Moskva. Bilfabriken ZiL, känd för att bygga lastbilar och limousiner, ville att Eduard skulle spela i Torpedo. Så blev det också... och som han spelade! Torpedo hamnade på andra plats i sovjetiska ligan när säsongen var över.

Då hade det årets ligavinnare Dynamo Moskva också fått upp ögonen för Eduard Streltsov. De ville att den unge fotbollstalangen skulle överge Torpedo och istället spela för polisens och säkerhetspolisens klubb. Ett erbjudande som Eduard tackade nej till, han trivdes bra i Torpedo och hade inget som helst intresse att byta till Dynamo Moskva.

Redan då var Eduard Streltsov en firad stjärna, en stor idol som skulle få fotbollsvärlden att häpna under fotbolls-VM 1958... det hoppades i alla fall hans mest inbitna supportrar i Moskva. Om brassarnas Pelé var ”Den svarta pärlan” så var Eduard Streltsov ”Den vita Pelé”. Fast som firad rysk fotbollsstjärna levde Streltsov snarare ett liv som påminde om en annan brasse, Garrincha hette han...

Eduard Streltsov hade många anledningar att fira. Många ville också fira med honom. Supportrarna stod bokstavligt talat i kö för att få vara i Streltsovs närhet. Tillsammans firade de på ryskt vis: med vodka, vodka och vodka. Ett ryskt talesätt från 50-talet berättar om extrema dryckesvanor:
Om Pelé dricker lika mycket kaffe som Streltsov dricker vodka, så skulle han ha varit död för länge sedan.

Drickandet gjorde också att Streltsov ofta hamnade i trubbel. Ibland hamnade han i bråk på tunnelbanan, ibland missade han tåget till sina landskampsuppdrag.

Även i Kreml ställde Eduard Streltsov till det. När Nikita Chrustjov tackade den sovjetiska OS-truppen efter olympiaden i Melbourne 1956 (där det sovjetiska fotbollslaget tog hem guldet), föreslog politbyråmedlemmen Yekaterina Furtseva att Eduard skulle gifta sig med hennes dotter Svetlana, då 16 år. Ett erbjudande som Streltsov avfärdade på ett föga gentlemannamässigt vis.
– Inte med den apan, hellre hänger jag mig.

Att nobba spel i Dynamo Moskva och att sedan nobba ett äktenskapserbjudande från en högt uppsatt politbyråmedlem – tillika en av Nikita Chrustjovs nära vänner – fick stora konsekvenser för Eduard Streltsov. Det hävdar i alla fall de som än idag tror att det som hände i en datja utanför Moskva sista veckan i maj 1958 var ett arrangemang iscensatt av den sovjetiska maktapparaten.

Då låg den ryska fotbollstruppen på ett träningsläger i Tarasovka strax utanför Moskva. Det var där laget drog upp de sista riktlinjerna inför VM-turneringen i Sverige.

I samma trakter hade en rysk överste sin datja – och till den datjan bjöds Streltsov och två av hans lagkamrater in till en fest den 25 maj. Där fanns också fyra unga kvinnor och massvis med vodka. Riktigt vad som hände under den kvällen är det ingen som vet med säkerhet, kanske inte ens de som deltog i festandet!?

Eduard Streltsov, då nygift, hamnade i alla fall i säng med Mariana Lebedeva, dotter till en överste i sovjetiska armén. Morgonen därpå meddelade hon i ett brev till de rättsvårdande myndigheterna att hon våldtagits av Eduard Streltsov. Liknande anklagelser riktades även mot Streltsovs lagkamrater av andra kvinnor som roade sig i datjan.

Streltsov informerades naturligtvis om det allvarliga brott han anklagades för.
– Det finns bara en möjlighet för dig att få spela VM i Sverige, det krävs att du omedelbart erkänner ditt brott, förklarade poliserna som utredde de nattliga aktiviteterna.

Med de orden ringande i huvudet valde Eduard Streltsov att erkänna. Att Mariana Lebedeva – och de andra kvinnorna – senare bad om ursäkt och vädjade att det rättsliga efterspelet skulle avbrytas, spelade ingen roll… Eduard Streltsov hade ju redan erkänt! Hans två lagkamrater – som inte erkänt – friades däremot från alla våldtäktsmisstankar.

I Ryssland hävdar en del att även Nikita Chrustjov engagerade sig i fallet.
– Streltsov ska straffas, och han ska straffas hårt, lär Chrusttjov ha sagt när han fick höra talas om händelserna i datjan.

Eduard Streltsov dömdes till 12 år i arbetsläger. Dessutom förbjöds han för all framtid att spela professionell fotboll. Han fråntogs också sina idrottsliga hederstitlar. Mål som han gjort i stora fotbollsmatcher togs också ifrån honom, de tillskrevs istället hans lagkamrater.

Efter fem år i Gulag-lägret släpptes Streltsov ur sin fångenskap och återvände till sina barndomskvarter i Moskvas utkanter. Där började han återigen spela fotboll med fabriksarbetarna i grannskapet – professionell fotboll hade ju Chrustjov förbjudit honom att utöva.

Han satt också ofta på läktaren när Torpedo spelade sina matcher, något som naturligtvis publiken upptäckte:
– Vi vill se Streltsov på plan, skanderade högljudda talkörer varje gång han visade sig på arenan.

Så blev det också – men först sedan Nikita Chrustjov förlorat sin maktposition i Sovjet. Hans efterträdare Leonid Brezjnev lär ha kommenterat Streltsovs situation med orden:
– En rörmokare som avtjänat sitt straff får arbeta som rörmokare.
En fotbollsspelare som avtjänat sitt straff får givetvis också spela fotboll.

1965 kunde Eduard Streltsov dra på sig Torpedos matchtröja på nytt.
Och med Eduard Streltsov åter i laget blev Torpedo sovjetiska mästare.
Snacka om comeback!

Han utsågs även till årets spelare säsongerna 1967 och 1968
för att definitivt lägga fotbollsskorna på hyllan 1970.

Tjugo år senare avled storrökaren Eduard Streltsov i sviterna av strupcancer.

Idrottsintresserade moskvabor påminns än idag om den talangfulle fotbollsspelaren.
Utanför Moskvas olympiska stadion Luzjniki står en staty till Eduard Streltsovs minne.
Utanför Torpedos fotbollsarena står Eduard Streltsov också staty – den arenan heter som sig bör Eduard Streltsov Stadium.

Den stora fotbollstalangen finns även avbildad i mindre format.
Eduard Streltsovs porträtt ses numera på frimärken och mynt.
Det kan man också kalla comeback...




Fill in only if you are not real





Följande XHTML-taggar är tillåtna: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS-mallar och Javascript är inte tillåtna.